Rapid onset gender dysphoria (ROGD) – Wikipedia

Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Könsdysfori hos unga (2024-04) (Diskussion) Motivering: Se diskussionssidan Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder.

ROGD, från engelskans Rapid onset gender dysphoria, ungefär "hastigt inträdande könsdysfori", är den markanta ökningen av könsdysfori hos unga människor som uppstod under 2010-talet i västvärlden, kombinerat med en teori om dess orsaker. Själva termen Rapid onset gender dysphoria introducerades 2018 av Lisa Littman i en studie som även föreslog att social smitta, där unga påverkas av kompisar eller förebilder online, skulle vara förklaringen.^[1] Termen är därför avskydd bland transaktivister som menar att det är att reducera könsdysfori som modenyck, även om den hastiga ökningen är erkänd.^[1]

Frågan om det ökade antalet unga patienter[redigera | redigera wikitext]

Forskningen har ingen tydlig förklaring till varför det skett en så stor ökning av antalet unga patienter som söker könsbekräftande vård. Statens beredning för medicinsk och social utredning, SBU, gjorde en kunskapskartläggning kring forskning om barn och unga med könsdysfori december 2019. De fann inte någon vetenskaplig litteratur som kunde förklara det senaste decenniets ökning av antalet barn och unga som söker vård på grund av könsdysfori. Inte heller kunde de identifiera någon studie som belyser om förekomsten (prevalensen) av könsdysfori har förändrats över tid, och inte heller någon studie rörande eventuella förändringar av faktorer i samhället som kan förklara ökningen.^[2] En möjlig förklaring som en del yrkesverksamma inom området lyfter fram är att samhället blivit mer tillåtande. En annan är att vården blivit allt mer tillgänglig för yngre patienter.^[3]

Internationellt sett uppger flera läkare att de i sin patientpopulation ser en ökande förekomst av transungdomar som berättar om sin transidentiet först i den tidiga tonåren, så som det beskrivs i Littmans forskning. De är dock osäkra på skälen till detta och vilka konsekvenser detta bör få för patienternas behandling.^[4][5] I en kommentar från 2020 i Pediatrics, med hänvisning till bland annat Littmans artikel, skrev Annelou de Vries att utvecklingen av könsidentitet var mångsidig och efterlyste mer forskning om denna demografiska kohort.^[6]

Begreppet ROGD[redigera | redigera wikitext]

Lisa Littman använde frasen Rapid Onset Gender Dysphoria första gången 2016, i samband med att hon sökte deltagare till en onlineundersökning.^[7][8] Data erhölls från en undersökning på tre webbplatser för oroliga föräldrar till barn med könsdysfori, där man bad om svar från föräldrar vars barn hade upplevt "plötslig eller snabb utveckling av könsdysfori med början mellan 10 och 21 år".^[9][7][8]

I augusti 2018 publicerade Littman, då docent (associate professor) vid Brown University School of Public Health, sin studie i den vetenskapliga tidskriften PLOS One. Studien beskrev ett fenomen med social smitta, eller "klusterutbrott" i könsdysfori bland unga. Littman kallade fenomenet "Rapid Onset Gender Dysphoria". En av de teorier hon förde fram var att detta kunde vara ett sätt för ungdomar att hantera andra, bakomliggande problem.^[10] Social smitta är ett fenomen som sedan tidigare är känt vad gäller exempelvis självskadebeteende och ätstörningar.^[11]

Den engelska Cass-rapporten 2024 kunde inte slå fast någon ensam orsak till ökningen utan föreslog en blandning av faktorer, inklusive både social smitta och allmänt ökad acceptans av transpersoner i samhället.^[12]

Kliniker, forskare och transaktivister framförde kritik mot studiens metodik och dess slutsatser.^[13][14][15] Bland kritikerna återfanns bland andra biologen Julia Serrano som på sin blogg påpekade, hade självvalda respondenter och saknade både kliniska data och svar från ungdomarna själva. Serrano ansåg att studien var politiserad.^[16] Det faktum att samtliga respondenter var föräldrar som rekryterats via tre webbplatser som ansågs vara välkända sedan länge för sin fientlighet till transpersoner kritiserades också tidigt av flera forskare.^[17][18][19] Två veckor efter publiceringen svarade PLOS One med att tillkännage en granskning av artikeln.

Samma dag som PLOS One tillkännagav sin granskning, drog Brown University tillbaka pressmeddelandet som stödde studien.^[13] Kontroversen kring PLOS One växte allteftersom artiklar och opinionsartiklar, både kritiska och stödjande, publicerades i vanlig media och diskuterade oro över studiens metodik och giltigheten av dess hypoteser^[14][20] såväl som frågor om akademisk frihet.^[13] Många medier publicerade artikeln och kritiserade Brown University för att de återkallat sitt stödjande pressmeddelande.^{[21][22][23][24]}

Den 19 mars 2019 avslutade PLOS One sin granskning. Granskaren Angelo Brandelli Costa kritiserade metoderna och slutsatsen av studien i en formell kommentar och skrev: "Nivån av bevis som produceras av Dr. Littmans studie kan inte generera ett nytt diagnoskriterium i förhållande till tidpunkten för presentationen av krav på könsbekräftelse, medicinskt och socialt."^[25] I ett separat inlägg skrev PLOS Ones chefredaktör Joerg Heber, att de tillsammans med granskarna hade kommit till slutsatsen att studien och de data som rapporterades i artikeln representerade ett giltigt bidrag till den vetenskapliga litteraturen. Samtidigt bad han om ursäkt för att den kollegiala granskningen som föregick den ursprungliga publiceringen inte hade förmått ta itu med problemen med artikeln som den borde ha gjort. Han skrev även att man hade fastställt att "studien, inklusive dess mål, metodik och slutsatser, inte var tillräckligt inramad i den publicerade versionen, och att dessa behövde korrigeras."^[26] Heber skrev att "den korrigerade artikeln ger nu ett bättre förståelse för studien, som en rapport av föräldrarnas observationer, men inte ett kliniskt validerat fenomen eller en diagnostisk riktlinje".^[26] På uppdrag av tidskriften skrev Heber: "Att korrigera det vetenskapliga underlaget på detta sätt och under sådana omständigheter är ett tecken på ansvarsfull publicering", där ytterligare granskning krävdes för att "förtydliga om slutsatserna som presenteras verkligen backas upp genom analysen och data från den ursprungliga studien".^[26]

Littmans reviderade och korrigerade version publicerades 19 mars 2019.^[27][28] Artikeln återpublicerades med uppdaterad rubrik, sammanfattning, inledning, metod, diskussion och slutsats, men resultatavsnittet kvarstod mestadels oförändrat. I sin rättelse betonade Littman att artikeln var "en studie av föräldraobservationer vars syfte är att utveckla hypoteser", och menade att "Rapid-onset gender dysforia (ROGD) är inte en formell psykiatrisk diagnos för närvarande. Denna rapport samlade inte in data från ungdomar och unga vuxna eller kliniskt verksam personal och validerar därför inte fenomenet. Ytterligare forskning som inkluderar ungdomar och unga vuxna, tillsammans med konsensus bland experter på området, kommer att behövas för att avgöra om det som här beskrivs som Rapid-onset gender dysforia (ROGD) kommer att bli en formell diagnos."^[28]

2022 stod Littman fast vid de centrala påståenden hon gjorde i sin studie och tillade att ROGD "inte gäller alla fall av könsdysfori" och "inte innebär att ingen tjänar på att genomgå transition".^[29]

Statens beredning för medicinsk och social utvärderings rapport från 2019 om könsdysfori hos barn och unga tar med Littmans artikel i både den ursprungliga och den reviderade formen, i sin systematiska litteraturöversikt över vetenskapliga artiklar som berör epidemiologi.^[30] Denna SBU-rapport har inte bedömt studiernas kvalitet eller risk för bias, utan bara gjort en sammanställning av befintliga studier.^[31] SBU-rapporten nämner att Littman själv i sin artikel använt termen Rapid-Onset Gender Dysphoria för "ungdomar hos vilka könsdysforin debuterar mycket plötsligt". I rapporten noteras att Littmans artikel fått metodologisk kritik, och att metodik och fynd därför senare förtydligats.^[30]

Motsägande forskning[redigera | redigera wikitext]

En kohortstudie från november 2021 som publicerades i Journal of Pediatrics undersökte data från 173 transungdomar från Kanada för att bedöma om det fanns bevis för ”plötsligt uppkommande” (”rapid onset”) könsdysfori. Författarna noterade att även om det var vanligt att ungdomarna berättade om sin könsdysfori runt puberteten, hade patienterna i många fall varit medvetna om sin könsdysfori från en yngre ålder. Författarna försökte fastställa om det fanns någon koppling mellan senare medvetenhet om kön och andra faktorer, inklusive psykiska problem, bristande stöd från föräldrar och hög nivå av stöd från vänner online och/eller transpersoner.^[32] Inga bevis hittades för någon koppling mellan de som blev medvetna om sin könsdysfori först under puberteten och psykiska problem, bristande stöd från föräldrar eller hög nivå av stöd från transvänner eller vänner online. Där studien fann kopplingar var de i motsatt riktning mot den som föreslogs av Littmans arbete - till exempel var transungdomar som hade varit missnöjda med sitt sociala kön under längre tid mer benägna att drabbas av ångest och mer benägna att missbruka marijuana. Författarna ansåg att de inte hittade några bevis för att "rapid onset gender dysphoria" var ett distinkt kliniskt fenomen.^[32]

En studie från augusti 2022 publicerad i Pediatrics undersökte påståenden om transidentiteter som "social smitta" gällande transungdomar som tilldelats kvinnligt kön vid födseln (AFAB) genom att analysera förhållandet mellan transungdomar som tilldelats manligt kön vid födseln (AMAB) och AFAB-transungdomar i USA under åren 2017 och 2019 Studien fann att AMAB-transungdomar var vanligare än AFAB-ungdomar båda åren, att antalet transungdomar minskade totalt mellan 2017 och 2019 och att det var en relativ ökning av AFAB-ungdomar över tid – men detta berodde mer på en minskning av AMAB-ungdomar än på en ökning av AFAB-ungdomar. Denna brist på ökning av AFAB-ungdom tolkades som oförenlig med hypotesen om social smitta.^[33]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

ROGD har kritiserats som "anti-transpropaganda och dålig vetenskap".^[16][34] Medicinska och andra tidskrifter har publicerat resultat av individuella forskningsstudier som inte stöder påståenden om att ROGD kan identifieras som ett distinkt fenomen, eller att uppkomsten av transidentitet bland unga människor påverkas av sociala kontakter online eller i deras verkliga liv. Andra kritiker har kallat Littmans originalartikel "metodologiskt felaktig"^[35][36][37] och att det handlar om "moralpanik".^[38] Greta R. Bauer et. al menade i en artikel i Journal of Pediatrics 2022 att Littmans ursprungliga studie studerade föräldrars erfarenheter och uppfattningar snarare än ungdomar eller unga vuxna med könsdysfori.^[32]

World Professional Association for Transgender Health påpekade 2018 att termen "Rapid Onset Gender Dysforia (ROGD)" inte är en medicinsk term som erkänns av någon större yrkesorganisation, inte heller är den listad som en undertyp eller klassificering i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) eller International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problem (ICD). Därför utgör termen ROGD inget annat än en skapad akronym för att beskriva ett föreslaget kliniskt fenomen som kan eller inte kan motivera ytterligare expertgranskningar och vetenskapliga undersökningar.^[39]

Gender Dysphoria Affirmative Working Group (GDA), en sammanslutning med 44 yrkesverksamma inom transhälsa, skrev 2018 ett öppet brev till Psychology Today och citerade tidigare publicerad kritik av studien. GDA menade att studien hade flera fördomar och brister i metodiken, eftersom den hämtade sina ämnen från "webbplatser som är öppet fientliga till transungdomar" och baserade sina slutsatser på övertygelser från föräldrar som redan var övertygade om att ROGD existerade. Efter att ha noterat att Littman inte hade intervjuat tonåringarna, sa GDA att debuten bara kan ha varit "snabb" ur föräldrars synvinkel eftersom tonåringar ofta väntar med att komma ut.^[40][41]

American Psychological Association och American Psychiatric Association gick 2021 samman med 120 andra medicinska organisationer i en koalition kallad Coalition for the Advancement & Application of Psychological Science, CAAPS, för att göra ett uttalande om ROGD. CAAPS uttryckte oro över att hypotesen, trots att den saknar vetenskapligt stöd och utgör en potentiell risk för att skada transpersoner, ändå används både i både medicinska artiklar och utbildningar av anhöriga. De uttryckte också kritik över att hypotesen används som grund för att uforma policys och nya lagar för att inskränka transpersoners rättigheter. Av dessa orsaker krävde CAAPS att ROGD och liknade koncept slutade användas för klinisk och diagnostisk tillämpning. De uttalade att de uppmuntrar ytterligare forskning som leder till evidensbaserade kliniska riktlinjer för könsbekräftande vård som stödjer barns och ungdomars könsidentitetsutveckling. CAAPS motsatte sig utbildningar som uppmuntrar andra att använda ROGD eller liknande koncept i sin kliniska praktik. CAAPS rekommenderade att man utökar samhällsutbildningen om dessa ämnen för att minska stigmatiseringen och marginaliseringen som bidrar till psykisk hälsa.^[42]

Ökningen av könsdysfori hos unga i svensk debatt[redigera | redigera wikitext]

I Sverige var ökningen av könsdysfori bland unga mellan 2007 och 2017 mer än 2300 %.^[43] Psykiatriprofessorn Mikael Landéns text kring detta i Läkartidningen 2019, där han manade till eftertanken i vård av unga med könsdysfori och även funderade över kulturburen smitta vann Läkartidningens utmärkelse Årets artikel i kategorin Kommentar.^[44]

Både begreppet Rapid Onset Gender Dysphoria och hypotesen den hänger ihop med, att ungas transidentiteter kan hänga samman med kamratpåverkan och social smitta, har förekommit i svensk debatt sedan hösten 2018, ofta i samband med samhällsdebatt om ändringar av könstillhörighetslagen.^[45]

Psykiatrikern Cecilia Dhejne, överläkare på transmedicinenheten för vuxna ANOVA^[46] och en av de som forskat inom området, menar att ROGD inte är beskriven av någon medicinsk organisation, inte finns som diagnos och att man då bör vara försiktig.^[47]

I tidningen Socionomen menade sociologen Josephine Baird att ”Det finns inga tecken på att barn blir trans på grund av inflytande från deras miljö. Det finns emellertid gott om bevis för att en stödjande miljö är det som kan hjälpa transbarn” Psykologen Matilda Wurm skrev i Psykologtidningen att ROGD ”är ett omdiskuterat begrepp som inte förekommer i någon diagnosmanual.” Wurm kritserade också att man i debattartikeln hade hänvisat till Littmans studie och skrev att studiens metod har kritiserats kraftigt, bland annat av WPATH.^[48]

Uppdrag Granskning, SVT[redigera | redigera wikitext]

SVT har i sitt program Uppdrag Granskning haft en serie om den könsbekräftande vården, med start april år 2019. I programserien hänvisade en del intervjuade men också programmet själv till hypotesen om ROGD och social smitta utan att nämna någon kritik mot termen,^[49] något som kritiserats av transaktivister.^[50] Programmet fick också kritik av psykologen Matilda Wurm som i Psykologtidningen augusti 2019 skrev att ”Uppdrag granskning (UG) planerar ett ytterligare reportage om social smitta bland transpersoner, alltså att ungdomar påverkar varandra så att fler »blir trans«. Detta påminner starkt om risken för »homosmitta« som propagerades för, för några decennier sedan."^[51]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, gender dysphoria controversy tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]