French
DeutschTeatern i Gamla stan – Wikipedia
- Ej att förväxla med Stenborgs teater eller Bollhusteatern, som också låg i Gamla stan.
| Teatern i Gamla stan | |
| Adress | Yxsmedsgränd 1 Mälartorget 13 |
|---|---|
| Ort | Stockholm |
| Land | Sverige |
| Kapacitet | 60 platser |
| Invigd | 1952 (Yxsmedsgränd 1) |
| Återinvigd | 1954 (Mälartorget 13) |
| Verksamhetsår | 1952-1956 |
Teatern i Gamla stan (hette även Teatern i Gamla sta'n[1]) var en tidig fri teater i Stockholm 1952–1956.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Teatern startades av en grupp unga teatermänniskor i en anda av kollektiv arbetsfördelning med förebild från småteatrar i Paris och under ledning av regissören Bengt Lagerkvist hösten 1952. Spelplatsen var en liten källarlokal med medeltida valv på Yxsmedsgränd i Gamla stan i Stockholm med en scenyta på 3x4 meter och plats för 49 åskådare. Salongen dekorerades av Kaj Englund, som även skapade den svartgula ridån.[2] Första uppsättningen, Georg Büchners komedi Leonce och Lena, hade premiär 18 november 1952 och spelades 85 föreställningar.
I mars 1953 gav Bengt Lagerkvist sig på utmaningen att bearbeta Carl Jonas Love Almqvists verk Drottningens juvelsmycke, vilken blev en stor framgång med 108 föreställningar och väckte uppmärksamhet i teater-Stockholm, som inte tidigare hade många fria teatrar av denna typ och konstnärliga ambition vid sidan av Kungliga Dramatiska Teatern och privatteatrar. Huvudrollen som Tintomara spelades av Sif Sterner, pantomimer skapades av Birgit Cullberg och i övriga roller sågs Åke Lagergren, Bengt Schött, Bror Fohlin, Gunlög Hagberg, Anders Nyström, Ingrid Edström, Tor Isedal, Hans Bendrik, Anna Eisler, Olle Johansson och Solveig Alpzén. Många andra framstående skådespelare har börjat sin bana vid teatern, såsom Allan Edwall, Bibi Andersson, Jan Malmsjö och Håkan Serner.
Genom denna framgång fick Bengt Lagerkvist erbjudande att regissera på Göteborgs stadsteater och senare 1953 övertog Arne Forsberg chefskapet för verksamheten. Hösten 1954 hade man vuxit ur den lilla källarlokalen och flyttade till före detta biografen Hansas större lokal på Mälartorget 13 och inledde där med Alfred de Mussets Lek ej med kärleken samma höst. Framgångarna gjorde att flera av de aktiva fick engagemang på andra håll. Våren 1956 bjöd man på den uppmärksammade I väntan på Godot av Samuel Beckett för första gången på en stockholmsscen. Det blev teaterns sista produktion, innan den 1956 bytte namn till Munkbroteatern. 1964 lades även denna ner och lokalen övertogs av den nya, politiskt radikalare Pistolteatern.
Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Teatrar i Stockholm 1910-1970.
- ^ ”Teater Musik Film: Ett ofött lamm”. Dagens Nyheter: s. 11. 11 november 1952. Arkiverad från originalet den 4 december 2021. https://web.archive.org/web/20211204200020/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-tisdag-11-november-1952-sida-11_1950.jpeg. Läst 4 november 2021.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Ny svensk teaterhistoria – 1900-talets teater, band 3 (s. 250ff), red. Tomas Forser och Sven Åke Heed, Gidlunds förlag 2007
- Nationalencyklopedin
| ||||||||||||||||||||||||||
