Super Nintendo Entertainment System – Wikipedia

Super Nintendo Entertainment System
Grundinformation
TillverkareNintendo
TypStationär konsol
GenerationFjärde generationen (16-bitarseran)
LanseringJapan 21 november 1990
USA 13 augusti 1991
Sverige 4 juni 1992
Sydkorea 25 november 1990
Storbritannien 11 april 1992
Irland 11 april 1992
Europeiska unionen 6 juni 1992
Australien 3 juli 1992
Brasilien September 1992
Hårdvara
MediaSpelkassett
Övrigt
MultiplayerXBAND
Satellaview (Japan)
Nintendo Power (Japan)
Bästsäljande spelSuper Mario World (20,6 miljoner sålda)
FöregångareNintendo Entertainment System
EfterträdareNintendo 64
Europeiskt Super Nintendo (PAL)
Amerikanskt Super Nintendo (NTSC)
Handkontroll passande till ett Europeiskt Super Nintendo
Super Nintendo Entertainment System-spelkassetter. Europeiska PAL-versionen överst och den Nordamerikanska NTSC-versionen under.

Super Nintendo Entertainment System (Super NES, Super Nintendo eller SNES, i Japan Super Famicom) är en spelkonsol tillverkad av Nintendo. Den är uppföljaren till Nintendos tidigare framgångsrika spelkonsol NES (i Japan Famicom).

Efter Segas framgång med sin 16-bitars Mega Drive tvingades Nintendo att lansera någonting nytt. Uppgiften att konstruera den nya konsolen fick Masayuki Uemura.

Super Famicom släpptes 21 november 1990 i Japan, konsolen blev en omedelbar succé och Nintendo hade problem med att möta den stora efterfrågan, vissa affärer anordnade lotterier om vilka som skulle få köpa konsolerna. Super Famicom såldes utan medföljande spel medan Super Nintendo som släpptes i USA 1991 och i Europa 1992 levererades tillsammans med Super Mario World.

Nintendo of America slutade producera maskinen 1999, ungefär två år efter att spelet Kirby's Dream Land 3 släpptes den 27 november 1997. I Japan blev den sista speltiteln som släpptes Metal Slader Glory Director's Cut den 1 december år 2000, och produktionen av Super Famicom-spelmaskinerna upphörde i september 2003.[1] 2005 meddelade Nintendo att SNES-titlar skulle bli nedladdningsbara till Wiis Virtual Console-service. 2007 meddelade Nintendo att man inte längre kommer reparera Famicom- och Super Famicom-maskiner på grund av brist på nödvändiga delar.

Super Nintendo i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Super Nintendo släpptes i Sverige den 4 juni 1992 och distribuerades av Bergsala som varit generalagent för Nintendo sedan 1981. Tillgången på konsoler var begränsad så inför lanseringen kunde inte Nintendo ge ett tydligt besked till Bergsala när lanseringen i Norden skulle kunna ske. Storbritannien prioriterades och var först ut i Europa den 11 april 1992. Bergsalas marknadschef Lars Jarhamn kom då på idén att arrangera en tävling där man skulle gissa vilket datum som Super Nintendo skulle lanseras i Sverige[2]. SNES visades även upp på Nintendo on Tour som var en stor turné med Nintendo-SM, uppträdanden och karaoke under våren 1992. På varje deltävling runtom i landet var första pris en Super Nintendo-konsol.

För att marknadsföra Super Nintendo så finansierade Bergsala tv-programmet Super Nintendo Challenge på ZTV genom att köpa reklamspottar[3]. Programmet hade premiär november 1992 och sändes vardagseftermiddagar klockan 15:30. Programledare var Anna Valdsoo. Tittare ringde in för att spela i direktsändning med sin telefon vilket skedde med tonval där de olika telefonknapparna gav olika ljud vilket gjorde att de analoga signalerna kunde användas som kommandon för att styra spelet. Street Fighter II, Super Mario Kart och Starwing var några av spelen som var med i programmet. Super Nintendo Challenge pågick fram till sommaren 1993 då det ersattes av programmet Funhouse.

Andra initiativ från Bergsala var sponsring av dragracing. Föraren Tony Dönges sponsrades 1990-1994 och körde en röd bil med Nintendo-logotype[4]. När Super Nintendo var aktuell så genomfördes en turné till fem köpcentrum med dragracern och åtta demostationer.

Hösten 1993 så var Super Nintendo med i 14 program av Bingolotto[2]. Bergsala ansåg att Nintendos familjevänliga profil passade för programmet. Tävlande kunde vinna en SNES-konsol och spel vilket skedde genom ett Nintendo-hjul som programledaren Leif "Loket" Olsson snurrade på. Hjulet hade spelkaraktärer som Mario, Yoshi, Link och Fox McCloud. Under figuren syntes ett antal stjärnor som indikerade hur många spel som den tävlande vann utöver själva konsolen.

I Sverige såldes 176 925 SNES-konsoler. Det populäraste spelet i Norden var Super Mario World med runt 139 000 exemplar. Bortser man från spel som medföljde på köpet med konsolen så var Donkey Kong Country det mest sålda i Norden med 52 299 exemplar[2].

Mest sålda spel

[redigera | redigera wikitext]
Spel Utvecklare Utgivare Utgivningsdatum Sålda exemplar
1 Super Mario World Nintendo EAD Nintendo 21 november 1990 20,610,000
2 Super Mario All-Stars Nintendo EAD Nintendo 14 juli 1993 10,550,000
3 Donkey Kong Country Rare Nintendo 21 november 1994 9,300,000
4 Super Mario Kart Nintendo EAD Nintendo 27 augusti 1992 8,760,000
5 Street Fighter II:

The World Warrior

Capcom Capcom 10 juni 1992 6,300,000
6 Donkey Kong Country 2:

Diddy's Kong Quest

Rare Nintendo 20 november 1995 5,150,000
7 The Legend of Zelda:

A Link to the Past

Nintendo EAD Nintendo 21 november 1991 4,610,000
8 Super Mario World 2:

Yoshi's Island

Nintendo EAD Nintendo 5 augusti 1995 4,120,000
9 Street Fighter II Turbo Capcom Capcom 11 juli 1993 4,100,000
10 Star Fox

(Starwing i Sverige)

Nintendo EAD

Argonaut Software

Nintendo 21 februari 1993 4,000,000
11 Donkey Kong Country 3:

Dixie Kong's Double Trouble!

Rare Nintendo 22 november 1996 3,510,000
12 Final Fantasy VI Square Square 2 april 1994 3,420,000
13 Killer Instinct Rare Nintendo 30 augusti 1995 3,200,000
14 Dragon Quest VI Heartbeat Enix 9 december 1995 3,200,000
15 F-Zero Nintendo EAD Nintendo 21 november 1990 2,850,000
16 Dragon Quest V Chunsoft Enix 27 september 1992 2,800,000
17 Chrono Trigger Square Square 11 mars 1995 2,500,000
18 Final Fantasy V Square Square 6 december 1992 2,450,000
19 Mario Paint Nintendo R&D1 Nintendo 14 juli 1992 2,310,000
20 Super Mario RPG Square Nintendo 9 mars 1996 2,140,000

Tekniska specifikationer

[redigera | redigera wikitext]

Super Nintendos uppbyggnad var ovanlig för denna tid. Den var byggd på kraftfulla kretsar som utförde specifika uppgifter, som ljud och grafikprocessering. Denna uppbyggnad är vanlig i dagens tv-spelshårdvara, men var då helt nytt för spelutvecklarna. Super Nintendos uppbyggnad gjorde att spelen i början var av lägre kvalitet än senare, då utvecklarna använde tekniken fullt ut. Konsolen var till exempel den första som använde akustikeffekter i tv-spelsljud.

  • Processor
    • Processor: Ricoh 5A22 16-bitars processor som arbetar med 3,54 MHz, med 128 kB RAM-minne
  • Ljud
    • Super NES har ett avancerat ljudsystem som kan skapa ljud liknande en wavetable-synt
    • Ljudkontrollerkrets: 8-bitars Sony SPC700 som arbetar med 4,1 MHz, med 64 kB RAM-minne
    • Huvudljudkrets: 8-kanals Sony S-DSP med hårdvarudekomprimering ADPCM
    • Minnets cykeltid: 279 minuter
    • Lågpassfilter för förbättrad kvalitet av lågfrekventa (bas-) toner
    • Kassettstorlek: 2 till 64 MB
    • Ljudminne: 64 kB
    • Ljudkanaler: 8, använder komprimerade wave-samplingar
    • Pulskodsmodulering: 16-bitars ADPCM
  • Video
    • Bildhanteringsenhet: 16-bitars
    • Palettstorlek: 32 768 färger
    • Maximalt antal färger på skärmen: 256
    • Textur- och map-minne: 64 kB
    • Upplösning: från 256 × 224 pixlar till och med 512 × 448 pixlar. De flesta spelen använde 256 × 224 pixlar eftersom huvudprocessorn inte kunde hantera högre upplösningar i maximal hastighet; de högre upplösningarna användes främst till mindre processorkrävande spel och för att visa menyer i spelen, textboxar och högupplösta bilder.
    • Maximalt antal spritear samtidigt på skärmen: 128 (32 per linje)
    • Maximalt antal sprite-pixlar per scanline: 256.
    • Videosignal: Kompositvideo, RF, RGB och S-Video
  • Nätaggregat
    • Transformatorinmatning: 230 V AC, 50 Hz
    • Transformatorutmatning: 9,8 V AC, 1,3 A (12,74 watt)
  • Handkontroll
    • Svarstid: Upp till 16 millisekunder (60 Hz poll-rate)
    • Två sjupins handkontrollsportar på framsidan av maskinen.

Originaltillbehör

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Hirohiko Niizumi (30 maj 2003). ”Nintendo to end Famicom and Super Famicom production” (på engelska). Gamespot. http://www.gamespot.com/articles/nintendo-to-end-famicom-and-super-famicom-production/1100-6029220/. Läst 20 oktober 2016. 
  2. ^ [a b c] Super Nintendo i Sverige. Fandrake. 2021. Libris ft6ltzvwc3hvrcpg. ISBN 978-91-984567-8-3. Läst 3 januari 2023 
  3. ^ Martin Lindell (4 februari 2022). ”Super Nintendo på ZTV”. Martin Lindell. https://martinlindell.com/2022/02/04/super-nintendo-pa-ztv/. Läst 3 januari 2024. 
  4. ^ Martin Lindell (16 december 2021). ”Tony Dönges och Nintendo-dragstern”. Martin Lindell. https://martinlindell.com/2021/12/16/tony-donges-och-nintendo-dragstern/. Läst 3 januari 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]