Sergej Lavrov – Wikipedia

Sergej Lavrov
Сергей Лавров

Lavrov i november 2022.

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
9 mars 2004
President Vladimir Putin
Dmitrij Medvedev
Vladimir Putin
Företrädare Igor Ivanov

Född Sergej Viktorovitj Lavrov
21 mars 1950 (74 år)
Moskva, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Nationalitet Sovjetunionen Sovjetunionen (1950–1991)
Ryssland Ryssland (sedan 1991)
Politiskt parti Enade Ryssland
Alma mater Moskvas statliga institut för internationella relationer
Yrke Diplomat, politiker
Maka Maria Lavrova (g. 1971)
Barn Jekaterina Lavrova (f. 1982)
Namnteckning Sergej Lavrovs namnteckning

Sergej Viktorovitj Lavrov (ryska: Сергей Викторович Лавров, IPA: [sʲɪrˈɡʲej ˈvʲiktərəvʲɪtɕ lɐˈvrof]), född 21 mars 1950 i Moskva, är en rysk diplomat och politiker. Åren 1994–2004 var han Rysslands FN-ambassadör, och sedan 2004 är han utrikesminister.

Lavrov är son till en armenisk far från Tbilisi[1][2] och en rysk mor.[3] År 1972 utexaminerades han från Moskvas statliga institut för internationella relationer och tjänstgjorde därefter som diplomat i Sri Lanka, samt under 1980-talet vid Sovjetunionens FN-kontor i New York.[4] Mellan 1991 och 1994 var han Rysslands vice utrikesminister, och därefter landets FN-ambassadör.[3] I slutet av Vladimir Putins första presidentperiod 2004 utsågs han till utrikesminister, en post han haft sedan dess.[4]

Som utrikesminister har Lavrov blivit känd som en tuff, sofistikerad och skicklig förhandlare.[5] År 2012 besökte Lavrov Syrien, där han befäste Rysslands stöd till president Bashar al-Assad i det syriska inbördeskriget men samtidigt uppmanade till reformer.[6] Efter förhandlingar mellan Lavrov och USA:s dåvarande utrikesminister John Kerry nåddes i september 2013 ett avtal om att den syriska regimens kemiska vapen skulle förstöras.[7]

Relationerna mellan Ryssland och väst försämrades i samband med de så kallade Euromajdan-protesterna i Ukraina, som kulminerade i avsättandet av landets dåvarande president Viktor Janukovytj i februari 2014.[8] I samtal med USA:s utrikesminister John Kerry förde Lavrov fram krav på garantier för ett neutralt och federalt Ukraina, samt beskydd av landets rysktalande minoritet.[9] Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 införde EU och USA personliga sanktioner mot Lavrov.[10]

Bedömare av rysk politik anser inte att Lavrov tillhör den närmaste kretsen kring president Putin,[11] och han betraktas främst som en lojal diplomat snarare än en självständig politiker.[12]

Lavrov talar förutom modersmålet ryska även engelska, franska och singalesiska.[3]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ "The Jamestown Foundation Vladimir Socor 2010", jamestown.org (på engelska). Läst 17 maj 2017.
  2. ^ Thomas De Waal, The Caucasus: An Introduction (Oxford: Oxford University Press, 2010) (på engelska).
  3. ^ [a b c] ”Лавров, Сергей”, lenta.ru (på ryska). Läst 10 juli 2023.
  4. ^ [a b] ”Sergej Lavrov”, Nationalencyklopedin. Läst 10 juli 2023.
  5. ^ Patrick Jackson, ”Profile: Putin's foreign minister Lavrov”, BBC News 29 juni 2007 (på engelska). Läst 10 juli 2023.
  6. ^ Anna Savonius, ”Assad lovar reformer, säger Rysslands Lavrov”, Svenska Yle 7 februari 2012. Läst 10 juli 2023.
  7. ^ ”Kemvapen ska förstöras inom ett år”, Svenska Dagbladet 14 september 2013. Läst 10 juli 2023.
  8. ^ Sten Sjöström, ”Snabbt maktskifte i Ukraina stör Ryssland”, Sveriges Radio 24 februari 2014. Läst 10 juli 2023.
  9. ^ ”Ukraine crisis: US-Russia deadlock despite 'frank' talks”, BBC News 31 mars 2014. Läst 10 juli 2023.
  10. ^ Jonas Ohlin, ”EU fryser Putins och Lavrovs tillgångar”, SVT Nyheter 25 februari 2022. Läst 10 juli 2023.
  11. ^ Erik Ohlsson, ”Sergej Lavrov – Putins försvarsadvokat som gillar att förnedra”, Dagens Nyheter 10 mars 2022. Läst 10 juli 2023.
  12. ^ ”Sergei Lavrov: the inscrutable face of Russian diplomacy”, France 24 21 januari 2020 (på engelska). Läst 10 juli 2023.
  13. ^ ”Лавров Сергей Викторович”, TAdviser.ru (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  14. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Лавров, Сергей Викторович”, TASS (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  15. ^ Valentina Peskova, ”Лавров удостоен ордена Республики Сербской”, TV Zvezda 21 september 2018 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  16. ^ ”О награждении Лаврова Сергея Викторовича орденом «Дўстлик»”, UzA 21 mars 2020 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  17. ^ Magyar Közlöny, nr 101, 2 juni 2021, s. 4031 (på ungerska). Läst 18 juli 2023.
  18. ^ ”Лавров получил степень командора национального ордена Мали”, RIA Novosti 7 februari 2023 (på ryska). Läst 18 juli 2023.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Igor Ivanov
Rysslands utrikesminister
2004–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten