Per Oscarsson – Wikipedia

Per Oscarsson
Per Oscarsson, 1948.
Per Oscarsson, 1948.
FöddPer Oscar Heinrich Oscarsson
28 januari 1927
Sverige Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Död31 december 2010 (83 år)
Sverige Ardala församling i Västra Götalands län, Sverige
Aktiva år1944–2010
MakaGerd Hegnell
(1954–1960; skilda)
Bärbel Krämer
(1962–1973; skilda)
Kia Östling
(1989–2010; deras död)
Betydande roller
Gustav Jörgensson i Polisen i Strömstad
Orvar i Bröderna Lejonhjärta
Borka i Ronja Rövardotter
Nils i Kan du vissla Johanna?
Morfar Albert i Kaspar i Nudådalen
Erik Zander i Änglagård
IMDb SFDb

Per Oscar Heinrich Oscarsson, född 28 januari 1927 i Kungsholms församling i Stockholm,[1] död 31 december[2] 2010 i Ardala församling i Västra Götalands län,[3] var en svensk skådespelare som medverkade på scen, på film och i TV.

Uppväxt och studier

[redigera | redigera wikitext]

Per Oscarsson och hans tvillingbror Björn föddes 28 januari 1927 på Kungsholmen i Stockholm. De hade två äldre syskon. Fadern Ejnar Oscarsson var ingenjör och byggmästare. Modern Theresia "Therese" Küppers, som var tyska, avled i cancer 1933. Familjen hade då flyttat till Nockeby i Stockholm.[4][5][6]

Oscarsson tog teaterlektioner hos Gösta Terserus och förfalskade sin styvmors namnteckning för att komma in på Dramatens elevskola 1944 där han utexaminerades 1947.[7]

Tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter filmdebuten 1944 i Kärlekslivets offer deltog Per Oscarsson i en lång rad film- och TV-produktioner.

Efter examen 1947 fick han sitt stora genombrott i Stig Dagermans pjäs Skuggan av Mart (1948). Efter några år vid Dramaten engagerades han vid Göteborgs stadsteater[8] 1953–1959 där han bland annat gjorde en uppmärksammad rolltolkning av Hamlet. Mitt under framgången med Hamlet lämnade han teatern och gav sig i väg på en fotvandring till Paris.

Han blev 1955 uppmärksammad för sin medverkan i filmen Vildfåglar.[9]

På 1950-talet var han också engagerad i den religiösa rörelsen Jehovas vittnen och vägrade då göra värnplikt. Han lämnade sedan rörelsen då den inte ville att han skulle fortsätta som skådespelare.[10]

Per Oscarsson och Lennart Hyland annandag jul 1966, före Oscarssons kupp i Hylands hörna.
Per Oscarsson 1968.

Oscarsson studerade vid Dramatens elevskola och arbetade därefter vid flera av Sveriges stora teatrar, bland annat Dramaten och Göteborgs stadsteater.

Han medverkade 1966 i filmen Svält.[9] För denna rollprestation fick han skådespelarpris i Cannes,[11] vilket ledde till ett antal filmroller även utomlands.

annandag jul 1966 skapade han rubriker och inringande klagomål när han klädde av sig lager efter lager av kläder, ned till en sista omgång kalsonger, i TV-programmet Hylands hörna. Han var då gäst i ett stående inslag där Hyland skulle gissa vem den maskerade gästen var, där han kom in på scenen utklädd som en riddare till häst. Samtidigt som han klädde av sig pratade han bland annat om förintelsen, att ordet "jude" inte är ett invektiv, invandring till Sverige, att "negrer" inte luktar sämre eller är mindre intelligenta än andra, samt förklarade för barn vad sex är. Innan han gjorde sin monolog kom han ut på scenen utklädd som en riddare till häst.[12]

Han höll en improviserad monolog, sexualupplysning, som programledare Hyland var helt oförberedd på – det ledde till svensk televisions första så kallade tittarstorm och fanns på alla ledande löpsedlar,[13] men i debatten på folklig nivå vändes det till Oscarssons fördel.

Scenskräck och senare karriär

[redigera | redigera wikitext]

På 1960-talet drabbades Oscarsson av rampfeber och skrev en bok om teatern, skräcken och rädslan. Oscarssons scenskräck gjorde att han slutade arbeta på teaterscenen under 1970-talet. I stället ägnade han sig åt kycklinguppfödning. Han gjorde scencomeback 1989 i En handelsresandes dödAngereds teater i Göteborg.

Som filmskådespelare var Oscarsson dock hela tiden aktiv, både i Sverige och utomlands. Han gjorde några egna filmer, bland andra Ebon Lundin och Sverige åt svenskarna.[9] En av Per Oscarssons mest populära rollfigurer var som polischefen Gustav Jörgensson i kriminalserierna Polisen i Strömstad som sändes på SVT i fem omgångar med start 1982.

Han medverkade i flera av SVT:s julkalendrar, bland annat Håll huvet kallt (1994) och Kaspar i Nudådalen (2001). Han var också välbekant från kortfilmen Kan du vissla Johanna? som har visats på SVT varje julafton sedan 1994.

I senare tider medverkade han även i bland annat Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Änglagård. En av hans sista roller var som Holger Palmgren i de tre Millennium-filmerna.

Oscarsson gifte sig första gången 23 oktober 1954 med skådespelaren Gerd Hegnell[14] (skilda 1960[15]) och andra gången 1962 med Bärbel Krämer[16] (skilda 1973[15]). Med andra hustrun fick han sonen Boman Oscarsson (1960–2019).

Hans tredje och sista hustru var skådespelaren Christina "Kia" Östling, född 1943 i Töreboda, som han gifte sig med 1989.[15] Hon arbetade som regiassistent åt honom vid inspelningen av Sverige åt svenskarna.[17] Med sista hustrun fick han skådespelaren Pernilla Oscarsson (1975–2023).[15] Han hade sammanlagt sex barn.

Per Oscarsson och hans hustru Kia Östling Oscarsson omkom då deras bostad totalförstördes av en brand natten mellan den 30 och 31 december 2010. Deras kvarlevor kunde identifieras med hjälp av rättsodontologi.[18]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1948 En rättsnotarie De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Per Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten
Happy En handelsresandes död
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Ejnar Brand
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
Fänrik Max Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Johannes,
grevarnas f d betjänt
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
1953 Medverkande Vår lilla värld, revy
Arvid Müller och Børge Müller
Stig Lommer Folkan[19]
Hamlet Hamlet
William Shakespeare
Göteborgs stadsteater
1954 Armand Duval Kameliadamen
Alexandre Dumas den äldre
Göteborgs stadsteater
1956 Orin Klaga månde Elektra
Eugene O'Neill
Göteborgs stadsteater
1957 Proba, en gycklare Som ni behagar
William Shakespeare
Göteborgs stadsteater
Spineta En resande
Maurice Druon
Carl Johan Ström Göteborgs stadsteater[20]
1959 Major Barbara
George Bernard Shaw
Keve Hjelm Göteborgs stadsteater[21]
Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Sam Besekow Göteborgs stadsteater[22]
1961 Vänta så vackert
Axel Strindberg
Anders Ångström Alléteatern[23]
1964 Cyrano de Bergerac Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Per Oscarsson Skansens friluftsteater[24]
1966 Medverkande Bom krasch, revy
Beppe Wolgers
Johan Bergenstråhle Idéonteatern
Regi
År Produktion Upphovsmän Teater
1964 Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand Skansens friluftsteater
Roller (ej komplett)
År Roll Produktion Regi
1948 Eros, Antonius anhängare Antonius och Kleopatra
William Shakespeare
Alf Sjöberg[25]

Priser och nomineringar

[redigera | redigera wikitext]

Priser som Per Oscarsson har vunnit eller nominerats till:[26]

År Organisation Pris För Vinst
1966 Filmfestivalen i Cannes Bästa skådespelare Svält (1966) Ja
1967 Guldbagge Bästa manliga huvudroll Svält (1966) Ja
1967 Bodilprisen Bästa manliga huvudroll Svält (1966) Ja
1969 National Society of Film Critics Awards, USA Bästa skådespelare Svält (1966) Ja
1983 Fantasporto Bästa film Sverige åt svenskarna (1980) Nej
2004 Robert Bästa manliga biroll Manden bag døren (2003) Nej
  1. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  2. ^ Chaaban, Sebastian, Svenska Dagbladet (5 Jan 2011) Per Oscarsson bekräftad död Läst 18 februari 2011.
  3. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  4. ^ Per Oscarsson - Bakom rubrikerna och replikerna. TV-intervju med Agneta Bolme Börjefors från 1998.
  5. ^ Vem är det, Svensk biografisk handbok 1993
  6. ^ Stockholms stadsarkiv, Bromma kyrkoarkiv, volym F I:9 (död- och begravningsbok 1930-36), s. 90
  7. ^ "Vem är det : Svensk biografisk handbok 1977" sid 796. P A Norstedt & Söner, tryck: Clowes & Sons, London 1976. ISBN 91-1-766022-X
  8. ^ Filmens Hvem Hvad Hvor, band 4 (Udenlandske biografier) sid 387-388. Politikens Forlag, Köpenhamn 1969 ISBN 87-567-1161-1
  9. ^ [a b c] Bonniers Stora Film & Video Guide, sid 718. Albert Bonniers förlag, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002 ISBN 91-0-057848-7
  10. ^ ”Han mediterade och pratade med sin Gud”. aftonbladet. 9 januari 2011. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12472585.ab/promo. Läst 24 april 2017. 
  11. ^ Per-Erik Lindorm: "Panorama 66 : En bokfilm" sid 140. Bonniers, Stockholm 1966.
  12. ^ Petter Bengtsson: "Kuppen som drog ner byxorna på tv-mediet", Svenska Dagbladet (Under strecket) 2016-12-26
  13. ^ Kjell E. Genberg: "Ur min skottvinkel : Baserad på en sann historia" sid 93. Gondolin, Eslöv 2005 ISBN 91-88821-83-8
  14. ^ Ason Holm, Bengt (1992). Vad hände egentligen i Göteborg på femtiotalet?. Hudiksvall: Winbergs Förlag. sid. 50. ISBN 91-87004-43-7 
  15. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM version 1.00, Riksarkivet SVAR 2011
  16. ^ Vem är det, svensk biografisk handbok 1965
  17. ^ Kia ÖstlingSvensk Filmdatabas hämtdatum 26 december 2009
  18. ^ Edbom, Kristina & Bergfeldt, Carina (5 januari 2011). ”Kropparna är identifierade”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8372690.ab. Läst 5 januari 2011. 
  19. ^ Ebbe Linde (15 maj 1953). ”Lommerrevyn på Folkan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-15/129/14. Läst 27 mars 2016. 
  20. ^ Ebbe Linde (16 februari 1957). ”'Stolarna' och 'En resande' på Göteborgs stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015. 
  21. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-01/30/20. Läst 26 september 2020. 
  22. ^ ”Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020. 
  23. ^ Ebbe Linde (7 september 1961). ”Alléteatern: Axel Strindberg hos Svensk Dramatik”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-07/242/16. Läst 8 januari 2022. 
  24. ^ S B-l (18 juni 1964). ”Ett brokigt sommarspektakel”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-18/163/16. Läst 20 mars 2016. 
  25. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 31 december 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-12-31/355/22. Läst 3 juni 2018. 
  26. ^ ”Awards for Per Oscarsson” (på engelska). Internet Movie Database. http://www.imdb.com/name/nm0651807/awards. Läst 12 januari 2011. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]