Inessiv – Wikipedia

Inessiv är ett kasus i bland annat finskan. Det är ett så kallat lokalkasus; det vill säga det används för att uttrycka någontings placering i rummet. I svenskan uttrycks inessivrelationen vanligtvis genom att prepositionen "i" ställs framför det aktuella ordet.

"Bil" och "bilen" heter på finska "auto" (finskan skiljer inte mellan bestämd och obestämd form) och "i en bil" eller "i bilen" heter "autossa". I språk som bara har ett lokalkasus kallas det ofta lokativ även om det bara fyller funktioner som motsvarar den finska inessivens.

Inessivändelser i olika språk[redigera | redigera wikitext]

Finska: -ssa, -ssä^[1]
Estniska: -s
Ungerska: -ban, -ben
Sydsamiska: Sing:-sne, -isnie, Pl:-ine, -inie

Finska[redigera | redigera wikitext]

Utöver "befintlighet i" kan kasus inessiv i finska även användas i betydelsen direkt beröring, den tid inom vilket något sker, eller ämnet av vilket något är betäckt och dylikt.^[2]

Exempel:

• Befintlighet i: talossa — i huset
• Direkt beröring eller fastsittande: Onko sinulla hattu päässä — Har du hatten på dig ("i huvudet")?^[3]
• Tid: Luin kirjan tunnissa — Jag läste boken på en timme^[3]
• Tillstånd (täckt av): Nenä oli veressä — Näsan var blodig ("i blod") ^[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

• Collinder, Björn (1954). Kortfattad finsk lärobok. Svenska bokförlaget, Norstedts