Allativ – Wikipedia

Allativ är ett kasus i nominas deklination och det räknas som ett yttre lokalkasus.

Allativen betecknar det vartill någonting tillkommer eller varpå någonting lägges. I svenskan uttrycks allativrelationen vanligtvis genom att prepositionen "på" eller "till" ställs framför det aktuella ordet. Exempel: Jag lägger nycklarna på bordet (på finska Laitan avaimet pöydälle) eller Jag ska gå till bilen (menen autolle).^[1]

Allativändelser[redigera | redigera wikitext]

Finska: -lle^[1]

Finska[redigera | redigera wikitext]

Utöver "rörelse mot/till/på" kan kasus allativ i finska även användas i betydelsen "åt (någon)" (liknar därvid dativ i andra språk).

Exempel:

• Rörelse mot/till/på: Kirja putosi lattialle - Boken föll till/på golvet
• Åt: Annan lahjan vaimolleni - Jag ger en present åt min fru^[2]
• Finskans verb anses uttrycka rörelse: Te unohditte harjan pihalle - Ni glömde kvar borsten på gården och Hän jäi jäljelle - Han blev efter^[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

• Karlsson, F., Finsk grammatik, Helsingin Liikekirjapaino Oy, 1979, ISBN 951-717-145-5)

Noter[redigera | redigera wikitext]