Geoffrey Wilkinson – Wikipedia

Geoffrey Wilkinson Nobelpristagare i kemi 1973
Född14 juli 1921[1][2][3]
Todmorden, Storbritannien
Död26 september 1996[4][2][3] (75 år)
London
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidImperial College London
SysselsättningKemist[5], universitetslärare, fackboksförfattare
ArbetsgivareImperial College London
Noterbara verkmetallorganisk kemi
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1954)[6]
American Chemical Society Award för oorganisk kemi (1966)[7]
Nobelpriset i kemi (1973)[8][9]
Hedersdoktor vid universitetet i Granada (1976)[10]
Royal Medal (1981)
Ludwig Mond Award (1981)
Longstaff Prize (1987)[11]
Davymedaljen (1996)[12]
Fellow of the Royal Society
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Sir Geoffrey Wilkinson, född 14 juli 1921 i Springside nära Todmorden i Yorkshire, död 26 september 1996 i London, var en brittisk kemist. Han mottog Nobelpriset i kemi 1973 och var en ledamot i Royal Society från 1965.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wilkinson var den förstfödda av tre syskon, vars far var en husmålare och mor en väverska. Han fick sin första introduktion till kemin vid en tidig ålder, genom sin morbror. Denne var en känd organist, vilken hade gift in sig i en familj som ägde ett kemiföretag. Företaget producerade kemikalier för användning inom läkemedelsindustrin. Wilkinson brukade leka i företagets laboratorium och följa med sin morbror på besök till andra kemiföretag.

Han började i grundskolan på den lokala skolan i Springside. Efter att ha mottagit ett stipendium började den unge Wilkinson på Todmorden Secondary School, där han fick sin gymnasiala utbildning. 1939 mottog han ännu ett stipendium av Royal Society, vilket gav honom möjligheten att studera vid Imperial College London. Han tog sin examen vid universitetet 1941, men stannade kvar och forskade under något års tid.

1942 blev Wilkinson rekryterad till ett kärnkraftsprojekt, lett av professor Friedrich Paneth. Som del av projektet spenderade den nyexaminerade kemisten tre år i Kanada. 1946, vid slutet av projektet, började han istället jobba på UCL Berkley. Här studerade han främst uranisotoper.

Wilkinson återvände till England 1955, då han fick en position som professor oorganisk kemi vid sitt alma mater, Imperial College London. Här spenderade han resten av sitt arbetsliv. Större delen av hans forskning handlade om föreningar mellan övergångsmetaller och kolmonoxid.

Kemisten blev utvald till Fellow of the Royal Society 1965. För sitt arbete med ferrocen och andra sandwichföreningar fick han år 1973, tillsammans med Ernst Otto Fischer, Nobelpriset i kemi och 1996 mottog han Davymedaljen. Han blev också dubbad till riddare 1976.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Уилкинсон Джефри”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Sir Geoffrey Wilkinson, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Geoffrey Wilkinson, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.gf.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.acs.org .[källa från Wikidata]
  8. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1973, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 31 januari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 31 januari 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, archivo.ugr.es .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  12. ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]