Damspelen 1923 – Wikipedia

Jeux Athlétiques Féminins (Damspelen 1923)
Monaco
PlatsMonte Carlo
Tidpunkt47 april
År1923
Georgette Gagneux
Mary Lines
Hilda Hatt
Thérèse Brulé
Francesca Pianzola

Damspelen 1923 (franska Jeux Athlëtiques Féminins,[1] även Jeux Olympiques Féminins och Monte Carlo-spelen[2]) var den fjärde internationella tävlingen i friidrott för damer, tävlingen hölls 4[3][4] april till 7[5][6] april[7]1923[8] i Monte Carlo[9][10] i Monaco.[11][12] Turneringen kallades formellt "Les Jeux Athlétiques Féminins à Monté Carlo". Idrottsspelen var en uppföljare till Damolympiaden 1921 och Damspelen 1922.

Tävlingarna[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen organiserades[2] som damolympiaden året innan av damfriidrottsförbundet Fédération des Sociétés Féminines Sportives de France (FSFSF) under ordförande Alice Milliat[9] i samarbete med Camille Blanc[7] som var ordförande för "International Sporting Club de Monaco"[13] och tillkom som en fortsatt protest mot Internationella olympiska kommittén:s (IOK) policy att inte tillåta kvinnor till friidrottsgrenar vid OS 1924.

Tävlingen samlade deltagare[8] från 8[12] nationer:[7] Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Monaco, Schweiz, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Idrottsspelen blev ett betydande framsteg för damidrotten.

Lag Land Deltagare Lag Land Deltagare
1
Belgien Belgien
?
2
Danmark Danmark (?)
?
3
Frankrike Frankrike
?
4
Italien Italien
?
5
Monaco Monaco
?
6
Schweiz Schweiz
?
7
Storbritannien Storbritannien
?
8
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
?

Deltagarna tävlade[6][11][7] i 11 friidrottsgrenar:[3][4] löpning ( 60 meter, 250 meter, 800 meter, stafettlöpning 4 x 75 meter, stafettlöpning 4 x 175 meter och häcklöpning 65 meter, höjdhopp, längdhopp, spjutkastning, kulstötning och Femkamp.[10] Turneringen innehöll även[11][7] uppvisningstävlingar i basketboll, gymnastik och rytmisk gymnastik.

Idrottsspelen hölls vid "Tir aux Pigeons"[6] (en anläggning för lerduveskytte) i parken Les jardins du Casino nedanför kasinot i stadsdelen[9][11] Monte Carlo.[2][1] Under tävlingarna närvarade bland andra även Ludvig II av Monaco, Prinsessan Charlotte av Monaco och Prins Pierre av Monaco.[8]

I samband med evenemanget hölls även ett gymnastikevenemang[7] ("La Quatrième Fête Fédérale de Gymnastique et d'Éducation Physique Féminines"[13] i stadsdelen Fontvieille med cirka 1200 deltagare från 71 idrottsklubbar.[13]

Medaljörer, resultat[redigera | redigera wikitext]

I stort sett samtliga medaljplatser gick till tävlande från Frankrike och Storbritannien.

Placeringar[14][3][4] i respektive[10][5][6] gren:[1][11]

Gren Guld Silver Brons
60 meter Nora Callebout
Storbritannien Storbritannien
7,9 sek Ivy Lowman
Storbritannien Storbritannien
Georgette Gagneux
Frankrike Frankrike
250 meter Nora Callebout
Storbritannien Storbritannien
41,0 sek Marie Mejzlíková I
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
Monnet
Frankrike Frankrike
800 meter Marcelle Neveu
Frankrike Frankrike
2.35,6 min Mary Lines
Storbritannien Storbritannien
Hilda Hatt
Storbritannien Storbritannien
Stafett 4 x 75 meter Storbritannien
Storbritannien
Frankrike
Frankrike
Tjeckoslovakien
Tjeckoslovakien
Stafett 4 x 175 meter Storbritannien
Storbritannien
Frankrike
Frankrike
Belgien
Belgien
Häcklöpning 65 meter Ivy Lowman
Storbritannien Storbritannien
11,3 sek Maes
Belgien
Thérèse Brulé
Frankrike Frankrike
Höjdhopp Ivy Lowman
Storbritannien Storbritannien
1,47 m Elise van Truyen
Belgien Belgien
1,44 m Sophie Eliott-Lynn
Storbritannien Storbritannien
1,40 m
Längdhopp Sylvia Stone
Storbritannien Storbritannien
4,85 m Marie Mejzlíková I
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
4,71 m Elise van Truyen
Belgien Belgien
4,61 m
Spjutkastning
två-hands*
Louise Groslimond
Schweiz Schweiz
44,94 m Francesca Pianzola
Schweiz Schweiz
44,88 m Sophie Eliott-Lynn
Storbritannien Storbritannien
43,56 m
Kulstötning
två-hands* 3,628 kg
Marie Mejzlíková I
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
17,05 m Florence Hurren
Storbritannien Storbritannien
16,60 m Františka Vlachová
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
16,11 m
Femkamp Simone Chapoteau
Frankrike Frankrike
Ivy Lowman
Storbritannien Storbritannien
Sophie Eliott-Lynn
Storbritannien Storbritannien
Elise van Truyen
Belgien Belgien
delad
  • Vid kastgrenarna spjutkastning och kulstötning kastade varje tävlande dels med höger hand och dels med vänster hand, därefter adderades respektive bästa kast till ett slutresultat.

Sophie Eliott-Lynn tävlade senare även vid[10] Damolympiaden 1926 i Göteborg där hon slutade på en 4.e plats i spjutkastning.

Marie Janderovás resultat i uttagningarna i spjutkastning med 25,50 meter var inofficiellt världsrekord, i totalresultat slutade hon dock på en 5.e plats med 42,11 meter. världsrekordhållaren i löpning 800 meter Georgette Lenoir och Violette Morris deltog också i tävlingen dock utan att nå medaljplats.

Basketbolltävlingen vanns av Lag Frankrike efter finalseger mot Lag Storbritannien med 19-1.

En särskild minnesmedalj präglades till turneringen.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen blev en stor framgång och ett betydande steg för damidrotten men blev den sista av 3 Monte Carlo-spelen. Friidrottstävlingarna fortsatte dock därefter under beteckningen Damolympiaden där första tävling hade hållits redan 20 augusti 1922 i Paris. 1924 hölls även en särskild damtävling i London.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Athlétisme Féchain Athlétique Club, Sylvain Charlet (läst 4 januari 2017)
  2. ^ [a b c] Women in Athletics - from 1900 - 1950 Arkiverad 1 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Literature of Track and Field Athletics (ATHLOS) (läst 4 januari 2017)
  3. ^ [a b c] Les Jeux Athlétiques Féminins de Monte Carlo Arkiverad 17 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. L'Éclaireur de Nice, 5 april 1923, sida 2, även 6 april sida 2 och 7 april sida s 2 (läst 8 mars 2017)
  4. ^ [a b c] Les III:e Jeux Féminins de Monte Carlo Arkiverad 18 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Le Petit Niçois, 5 april 1923 sida 5, även 6 april sida 2 och 7 april sida 4 (läst 8 mars 2017)
  5. ^ [a b] Track and Field Statistics Brinkster.net (läst 4 januari 2017)
  6. ^ [a b c d] Jeux Mondiaux Féminins 7) Résultats par année, sida 7-8, Commission Documentation et Histoire, cdm.athle.com (läst 8 mars 2017)
  7. ^ [a b c d e f] Bernett, Hajo: Die ersten olympischen Wettbewerbe im internationalen Frauensport Sozial- und Zeitgeschichte des Sports, Heft 2/1988 (Jg 2), sida 66-86 (ISSN 0931-7031) (läst 4 januari 2017)
  8. ^ [a b c] The Women's Olympic Games Comité Olympique Monégasque (läst 4 januari 2017)
  9. ^ [a b c] Gertrud Pfister: Frauen und Olympische Spiele Arkiverad 2 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Deutsche Olympische Sportbund, 2002 (DOSB) (läst 4 januari 2017)
  10. ^ [a b c d] Markula, Pirkko: Feminist Sport Studies: Sharing Experiences Of Joy And Pain SUNY Press, 2005, sida 178-179 (ISBN 9780791465301) (läst 4 januari 2017)
  11. ^ [a b c d e] Sylvain Charlet: Rétrospective de l'athlétisme féminin, sida 8 Association des Entraineurs d’Ile de France d’athlétisme (AEIFA) (läst 4 januari 2017)
  12. ^ [a b] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 10 april 1923, sida 1 (läst 8 mars 2017)
  13. ^ [a b c] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 3 april 1923, sida 3 (läst 4 januari 2017)
  14. ^ Il ”ventrale” bellezza di un gesto che fu arte prima di essere sport sida 59. Giovanni Baldini, Ottavio Castellini, Marco Martini. 2014, IAAF (läst 8 mars 2017)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]