Zelia Trebelli – Wikipedia

Zelia Trebelli-Bettini, okänt år.

Zelia Trebelli-Bettini, ursprungligen Gloria Caroline Gillebert, född den 12 november 1836 i Paris, död den 18 augusti 1892 i Étretat, var en fransk operasångerska (mezzosopran), aktiv 1859–1889. Hon var medlem i Kungliga Musikaliska Akademien från 1876.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Zelia Trebelli studerade piano från sex års ålder[1]. Hon var först en begåvad pianist innan sångstudierna helt tog över under Pierre Francois Wartels ledning. År 1859 debuterade hon på operascenen i Madrid och antog då sitt italienska artistnamn Madame Trebelli genom att vända sitt efternamn och ta bort g:et. Efter sitt giftermål med tenoren Alessandro Bettini (1825-1898) 1863, kallade hon sig också Trebelli-Bettini. Med honom fick hon även en dotter Antoinette (Antonia) Dolores Trebelli-Bettini (ca. 1864 -), även hon firad sopransångerska under artistnamnet Mademoiselle Dolores[2].

Zelia Trebellis karriär utspelade sig under nästan ständiga turnéer över Europa och Nordamerika. Hon fick sitt genombrott i Berlin 1860. Hon kom till England 1862 och blev primadonna där på den största scenen 1863[3]. År 1875–76 uppträdde hon i Sverige och Norge tillsammans med barytonsångaren Conrad Behrens.[4] I Sverige uppträdde hon även tillsammans med belgaren Ernest Jules Wieuxtemps på soloviolin (bror till violinisten Henri Wieuxtemps) och engelske kompositören Frederic Hymen Cowen som spelade pianosolostycken[5]. Hon uppträdde sedan bland annat i Storbritannien, USA 1878 och Finland och Ryssland 1882.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jutta Heise. Zelia Trebelli // Musikvermittlung und Genderforschung: Musikerinnen-Lexikon und multimediale Präsentationen / Hochschule für Musik und Theater Hamburg, 2003ff.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]