Försvarsindustri – Wikipedia

Försvarsindustri – även vapenindustri, militärindustri, krigsindustri, rustningsindustri, etc – är de industrier som förser försvarsmakter och dito med försvarsmateriel. Inom ramen för försvarsmateriel ryms krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (PDA).

Exempel på den historiska svenska försvarsindustrin kan nämnas Bofors, Carl Gustaf, FFV, Flygmotor i Trollhättan, Husqvarna, Hägglunds, Kockums, Landsverk och Saab, bland otals andra.

Definition och omfattning[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmarknaden som försvarsindustriföretagen verkar på definieras som "marknaden för varor och tjänster som är av försvarsspecifik karaktär, dvs. är anpassade för det militära försvarets behov, eller som omfattas av särskilda krav på till exempel försörjningssäkerhet"[1].

Försvarsindustrin kan, beroende på land, bestå av privata företag, eller företag eller industrier som är helt eller delvis statligt ägda. En trend under senare decennier har dels varit att försvarsindustrin utvecklas i riktning mot multinationella företag (en trend som kommit senare än i många andra industribranscher), och dels att försvarsindustrin i ökad utsträckning säljer tjänster till försvarsmakterna. Dessa tjänster gäller exempelvis logistik och underhåll, som i viss utsträckning outsourcas till försvarsindustrin istället för att utföras av försvarsmakterna själva eller i annan statlig myndighetsregi.

En del tjänster utförs numera även i operationsområden under pågående militär operationer, vilket för några decennier sedan var mycket ovanligt. Denna trend har också inneburit att definitionen av försvarsindustrin i stor mån breddats till andra företag än de traditionella tillverkande försvarsindustrierna. Samtidigt anser vissa traditionella försvarsindustrier sig mer som säkerhetsföretag. Företagen på försvarsmarknaden tillverkar inte bara vapensystem och liknande (krigsmateriel), utan även teknologi som tillverkats civilt men kan ha en militär tillämpning (produkter med dubbla användningsområden). Kategoriseringen görs främst inom ramen för exportkontrollen.

Världens största vapenexportörer[redigera | redigera wikitext]

Lista över de 10 länder med störst vapenexport 2020 samt utveckling av deras export under perioden 2010-2020. Baserat på SIPRI:s Arms Transfers Database[2]. Siffror är i miljoner US dollar.

Rankning
2020
Land 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020
1 USA USA 8098 9104 9163 7687 10470 10484 9894 12070 9895 10788 9372
2 Ryssland Ryssland 6172 8695 8480 8107 5468 5483 6432 6088 6753 5226 3203
3 Frankrike Frankrike 898 1752 1025 1511 1734 2013 2226 2359 1784 3269 1995
4 Tyskland Tyskland 2745 1349 816 722 1785 2049 2813 1944 1070 978 1232
5 Spanien Spanien 262 1428 545 733 1051 1162 471 820 1025 989 1201
6 Sydkorea Sydkorea 197 331 218 235 163 105 534 742 1056 693 827
7 Italien Italien 516 918 746 867 743 570 802 791 535 321 806
8 Kina Kina 1496 1338 1728 2055 1360 1966 2123 1438 1169 1472 760
9 Nederländerna Nederländerna 370 546 858 374 631 461 471 1050 448 238 488
10 Storbritannien Storbritannien 1151 1040 934 1645 1644 1214 1393 1237 703 907 429

Världens största vapenimportörer[redigera | redigera wikitext]

Lista över de 10 länder med störst import av vapen 2020 samt värde av denna i miljoner US dollar. Baserat på SIPRI:s Arms Transfers Database[2]

Rankning

2020

Land Import 2020
1 Indien Indien 2799
2 Saudiarabien Saudiarabien 2466
3 Australien Australien 1658
4 Sydkorea Sydkorea 1317
5 Egypten Egypten 1311
6 Kina Kina 811
7 Qatar Qatar 783
8 Storbritannien Storbritannien 764
9 Pakistan Pakistan 759
10 Japan Japan 724

Sveriges försvarsindustri[redigera | redigera wikitext]

Sveriges historiska alliansfrihet och tidigare neutralitetspolitik som säkerhetspolitisk strategi har lagt grunden för en stark inhemsk försvarsindustri, då neutraliteten i hög grad krävde självförsörjning på försvarsmateriel då man inte vill göra sig beroende av andra länder. På senare år har Sverige dessutom utvecklats till en av världens största exportörer av försvarsmateriel i förhållande till BNP och capita.[3][4] Åren 2001 till 2011 fyrdubblades svensk krigsmaterielexport.[5] Branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) redovisar i siffror från 2021 att de över 150 medlemsföretagen på försvarsmarknaden omsatte totalt 47 972 miljoner kronor[6].

Under 2020 fanns det 293 stycken svenska företag, myndigheter och privatpersoner registrerade som innehade tillverknings- eller tillhandahållandetillstånd för krigsmateriel.[7] Dessa står under tillsyn av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) och är skyldiga att lämna redovisningar till myndigheten. Försvarsindustrin omsatte år 2020 30,5 miljarder svenska kronor för fakturerad krigsmateriel inom och utom Sverige.[8] Försvarsindustrin säger sig vara den mest forskningsintensiva branschen i Sverige i förhållande till omsättning.[9] 18% av omsättningen läggs på forskning och utveckling. Av branschens cirka 30 000 anställda så är en tredjedel ingenjörer.[10]

Exporten av försvarsmateriel är strikt bevakad av exportkontrollen, vilket är ett tillståndsförfarande som bygger på både internationella och nationella regelverk. Syftet med exportkontrollen är att säkerställa icke-spridning, alltså att det som exporteras hamnar hos avsedd mottagare och används för det avsedda syftet. Exportkontrollregelverket är komplext ur många aspekter, men kanske framförallt avseende vilken teknologi som behöver kontrolleras. Det finns två huvudkategorier, krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (PDA), där den senare innefattar civil teknologi som kan ha en militär tillämpning. Gråzonen i vad som utgör PDA är stor i och med framväxande teknologier såsom autonoma system och artificiell intelligens. Exporttillstånd ges av ISP och varje enskild exportaffär bedöms enskilt och med utgångspunkt ur Sveriges försvars-säkerhets- och utrikespolitiska intressen samt utifrån gällande regelverk.

Sveriges största försvarsföretag[redigera | redigera wikitext]

Fem av Saab:s klssiska jakt- och attackflygplan under en uppvisning över Stockholm i samband med att Carl XVI Gustaf firade 50 år på tronen 2023.

Ett mindre antal företag står för merparten av den svenska omsättningen inom försvarsindustrin. De fem största försvarsföretagen och myndigheterna inom och utom landet sett till fakturerad försvarsmateriel under 2020[7] visas i tabellen nedan.

Företag Värde Huvudsakligt materielområde
1 Saab AB, Aeronautics 6 716 460 038 Stridsflygplan
2 Saab AB, Surveillance 5 611 284 478 Sensor- och ledningssystem
3 Saab Dynamics AB 3 722 564 528 Missil- och markstridssystem
4 Saab Kockums AB, Malmö 2 215 940 000 Yt- och undervattensfartyg
5 BAE Systems Hägglunds AB 1 844 598 216 Bepansrade fordon

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Boforsaffären avslöjades på 1980-talet, och omfattade vapensmuggling till diktaturer, och mutor till Indiska beslutsfattare. Stora dolda belopp har överförts från BAE Systems till beslutsfattare i tre av de fyra länder till vilka Saab 39 Gripen har exporterats eller hyrts ut, samt även till Grekiska makthavare i samband med försäljning av radarsystemet Erieye. År 2012 avslöjades Projekt Simoom eller Saudiaffären som var ett kontroversiellt samarbete mellan Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Saudiarabien i syfte att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Materielförsörjningsstrategi. För vår gemensamma säkerhet. SOU 2022:24.”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/49f07e/contentassets/c4e9c8e487314030b8a4d5830b3e274c/sou-2022_24_webb.pdf#page=117. Läst 8 september 2022. 
  2. ^ [a b] ”Importer/exporter TIV tables”. SIPRI. http://armstrade.sipri.org/armstrade/page/toplist.php. Läst 4 mars 2015. 
  3. ^ Svensk vapenexport slår rekord, Dagens nyheter 2011-12-07.
  4. ^ SVT. "Vapenexport per capita 2013 Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.", Svenska freds- och skiljedomsföreningens, beräkningar baserade på statistik from SIPRI och FN, 4 april 2014. Läst den 26 juni 2014.
  5. ^ Svensk vapenexport på kraftig uppgång, Nyheterna.se 2011-01-30
  6. ^ ”Branschstatistik 2021 – Historisk tillväxt på försvarsmarknaden”. SOFF. 27 juni 2022. https://soff.se/2022/06/27/branschstatistik-2021-historisk-tillvaxt-pa-forsvarsmarknaden/. Läst 29 september 2022. 
  7. ^ [a b] ”Regeringens skrivelse 2020/21:114 Strategisk exportkontroll 2020 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden”. 8 april 2021. Arkiverad från originalet den 19 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210719073507/https://www.regeringen.se/497174/contentassets/94cf4ea4df01432a8bc50861385f360c/202111400webb.pdf. Läst 13 oktober 2021. 
  8. ^ ”Regeringens skrivelse 2020/21:114 Strategisk exportkontroll 2020 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden s. 42”. Arkiverad från originalet den 19 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210719073507/https://www.regeringen.se/497174/contentassets/94cf4ea4df01432a8bc50861385f360c/202111400webb.pdf. Läst 13 oktober 2021. 
  9. ^ ”Verksamhetsplan 2015”. SOFF. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402153127/http://soff.se/$-1/file/filarkiv/soff/extranet-file-archive-80811/soff-verksamhet/diverse-dokument/soffverksamhetsplan2015webben.pdf. Läst 4 mars 2015. 
  10. ^ ”Presentation”. SOFF. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402111226/http://soff.se/$-1/file/filarkiv/soff/extranet-file-archive-80811/presentationer/2014-09-11-soff-grundpresentation.pdf. Läst 4 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]