Ulf Linde – Wikipedia

Ulf Linde
Född15 april 1929[1][2][3]
Oscars församling, Stockholm
Död12 oktober 2013[1][2][4] (84 år)
Stockholm (skriven i Lidingö församling)
BegravdGalärvarvskyrkogården[5]
kartor
Medborgare iSverige[6][7]
SysselsättningKompositör, författare[4], översättare, kritiker[4]
Befattning
Museidirektör
Stol nummer 11 i Svenska Akademien (1977–2013)[8]
ArbetsgivareThielska galleriet
MakaNina Öhman
Utmärkelser
Kellgrenpriset (1987)
Lotten von Kræmers pris (1988)
Redigera Wikidata

Ulf Harald Linde, född 15 april 1929 i Stockholm, död 12 oktober 2013 i Stockholm,[9] var en svensk konstkritiker, jazzmusiker, författare, museiman, professor, kompositör och ledamot av Svenska Akademien.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ulf Linde var son till civilingenjör Harald Linde och hans fru Karin Krouthén. Han var först gift med Bertha Lundgren, och efter hennes död gifte han om sig med Nina Öhman, som också efterträdde honom som intendent på Thielska galleriet.

Han var från 1963 medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna och sedan 1977 ledamot av Svenska Akademien. Han invaldes i Svenska Akademien 10 februari 1977 och tog sitt inträde 20 december samma år, på stol nummer 11, som efterträdare till Eyvind Johnson. 1977 blev han också chef för Thielska galleriet, en post han innehade i 20 år.

Som kritiker på Dagens Nyheter (1956–1968) gjorde sig Ulf Linde känd för en radikal konstsyn, som betonade betraktarens medskapande roll. I den i Sverige epokgörande boken Spejare (1960) samlade han artiklar om ”de informella” (Henri Michaux, Jean Fautrier, Jean Dubuffet, Wols, Jackson Pollock) och framför allt skrev han där om Marcel Duchamp. Moderna museet i Stockholm har en unik samling repliker av Duchamps viktigaste verk utförda av Ulf Linde, flera av dem dessutom signerade av Duchamp själv. Spejare blev en av de faktorer som utlöste ”den stora konstdebatten” 1962, de viktigare inläggen samlade i Är allting konst? (1963). I maj år 1960 anordnade Linde tillsammans med konstnären P. O. Ultvedt en utställning med repliker och verk av Marcel Duchamp i Bokkonsums konstgalleri på Wallingatan 62.[10] Tillsammans skapade de repliker, bl. a. Roue de bicyclette (1913/1960/1976) som finns i Moderna Museets samling.

Ulf Linde lämnade Dagens Nyheter och dagskritiken 1968, då han tillträdde som professor i den moderna konstens teori på Kungliga Konsthögskolan (1968–1977). Han var intendent vid Moderna museet (1973–1976) och för Thielska Galleriet (1977–1997), där han efterträddes av sin hustru Nina Öhman fram till 2011. På Thielska Galleriet organiserade Ulf Linde mer än hundra tillfälliga utställningar, där konstnärerna presenterades i en kort text på ett A4-papper. Dessa "mikroessäer" finns samlade i Presentationer (1999). Med utställningen "De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde" på Konstakademien i Stockholm, 2011, ett samarbete mellan Konstakademien och Moderna museet, manifesterades Ulf Lindes livslånga engagemang i Duchamptolkningen och hans tes (framställd i utställningens katalog) om en matematisk precision i de olika konstverkens inneboende geometri.

Som jazzmusiker var Ulf Linde främst aktiv från slutet av 1940- och början av 1950-talet. Han spelade vibrafon med bland andra Arne Domnérus och Putte Wickman. Sociologen Johan Asplund hade en livslång vänskap med Ulf Linde som han beskriver i essäboken Ord för ord.[11] Ulf Linde är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[12]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1958Johan Krouthén 1858–1932
  • 1959Anteckningar om Schweizerstilen
  • 1960Spejare
  • 1962Lennart Rodhe
  • 1963Marcel Duchamp
  • 1964Siri Derkert
  • 1965Fyra artiklar
  • 1974Geometrin i en målning av Piero della Francesca
  • 1977Eyvind Johnson
  • 1979Ragnar Sandberg
  • 1979Rune Jansson
  • 1984Ulf Gripenholm
  • 1985Efter hand, urval texter 1950–1985 (red Lars Nygren)
  • 1986Kjell Anderson
  • 1986Marcel Duchamp
  • 1987Den sentimentale satyren
  • 1987Karl Axel Pehrson
  • 1987Bo Larsson
  • 1989Mot fotografiet
  • 1989Olle Olsson Hagalund
  • 1990Sverker Broström
  • 1990Ingemar Nygren
  • 1990Gripenholm eller Tolv variationer över ett tema av Basilius Valentinus
  • 1991Olle Skagerfors
  • 1993Clinch
  • 1996Rune Rydelius
  • 1996John-E Franzén
  • 1998Lars Kleen
  • 1998Om att bara finnas, tolkning av Wallace Stevens dikter
  • 1999Presentationer (red Bengt Jangfeldt och Lars Nygren)
  • 1999Svar, urval texter 1985–1999 (red Lars Nygren)
  • 2004Jazz (red Lars Nygren)
  • 2007Edvard Munch och Thielska Galleriet
  • 2008Från kart till fallfrukt – 70 korta kapitel om mitt liv et cetera (självbiografi)
  • 2011Sammelsurium (red Lars Nygren)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Ulf Linde Jazz – 1948–52, dubbel-CD med Ulf Linde, vibrafon, i olika sättningar: Arne Domnerus Favourite Five, Ulf Linde Quintet, Reinhold Svensson Quintet, Thore Jederbys Sextett, Expressens Elitorkester, Ulf Lindes Kvartett, Bengt Hallbergs Sextett, James Moody and his Cool Cats, m.fl., PHONTASTIC 2004

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok, 19290415-0493 Linde, Ulf Harald, läst: 26 april 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Discogs, Ulf Linde, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Store norske leksikon, Ulf Linde.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Svenskagravar.se, Linde, Ulf Harald, läs online, läst: 26 april 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, 14 oktober 2013, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ läst: 10 juli 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Ann Persson (13 oktober 2013). ”Ulf Linde avliden”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/ulf-linde-avliden/. Läst 13 oktober 2013. 
  10. ^ Brev från Ulf Linde och P. O. Ultvedt till Aktuellt, odaterat, P. O. Ultvedts personarkiv, 2.4
  11. ^ Asplund, Johan (2017). Ord för ord. En polygraf.. Daidalos. Libris 20000153. ISBN 9789171735072. https://www.daidalos.se/component/virtuemart/ord-f%C3%B6r-ord-br-en-polygraf.htm 
  12. ^ SvenskaGravar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]