Tord Peterson – Wikipedia

Tord Peterson
FöddTord Greger Peterson
21 april 1926
Danderyd, Stockholms län
Död11 januari 2021 (94 år)
Röke församling, Skåne län
MakaUlla Blomstrand
(1957–2021; hans död)
Betydande roller
Pettsons röst i Pettson och Findus
Ivar Pettersson i Änglagård
IMDb SFDb

Tord Greger Peterson, född 21 april 1926 i Danderyds församling i Stockholms län, död 11 januari 2021 i Röke distrikt, Skåne,[1][2] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Peterson började i början av 1950-talet utbilda sig till ingenjör vid Stockholms Tekniska Institut men blev mer intresserad av teater, till viss del genom barndomsvännen Axel Düberg. 1953 sökte han sig till Borgarskolans teaterlinje och därefter till Willy Koblancks teaterskola. Han började sedan i mitten av 1950-talet att spela vid källarscener som Teatern i Gamla stan, sedermera Munkbroteatern, och Marsyas-Teatern samt vid Studentteatern och Pionjärteatern. Mot slutet av samma decennium började han turnera med Riksteatern och kom senare, efter en säsong 1960–61 vid Per Simon Edströms Arenateater, 1961 till Kretsteatern i Borås, var mellan 1967 och 1971 engagerad först vid Uppsala stadsteater och senare i Västerås, 1971–1974 vid Stockholms stadsteater, 1974–1978 vid Folkteatern i Göteborg, 1978–1980 vid Helsingborgs stadsteater, 1980–1985 vid Uppsala Stadsteater och slutligen från 1986 vid Dramaten.

Peterson hade en lång teater- och filmkarriär där framför allt teaterkarriären innefattade många stora karaktärsroller. Trots detta verkade han länge i skymundan för den breda allmänheten, och i film och i tv har han mestadels synts i små men pregnanta biroller där hans lite kantiga utseende många gånger gjort att han placerats i skurkfacket som tjuv, mördare eller dylikt. I en av de första rättegångarna för TV-teatern 1959 fick han agera dynamitard och i Arne Mattssons Nattmara (1965) fick han spela en strypmördare samt torped i densammes Smutsiga fingrar (1973). Vad gäller tv-roller kan nämnas Blanco Posnet i Blanco Posnets hängning (1969),[3] Kurt i Dödsdansen (1980) och fogden Borre i Rid i natt! (1985).

På äldre dagar fick han ett genombrott i en ganska liten roll som en av bröderna i Colin Nutleys populära långfilm Änglagård (1992). I denna visade han sig vara en betydande karaktärsskådespelare. Med sin buttra och tystlåtna framtoning blev han den andre jovialiske och bullrande broderns – spelad av Ernst Günther – effektiva kontrast. Han spelade samma roll i de två uppföljarna till filmen som gjordes 1994 och 2010. För rollprestationen i den andra filmen i serien var han nominerad till en guldbagge.[4] 2003 spelade han en av de intagna på äldreboendet Solbacken i Carin Mannheimers TV-serie Solbacken Avd. E. Peterson var verksam som skådespelare in på mitten av 2010-talet. I sin sista filmroll gjorde han en av huvudrollerna som den skuldtyngde fadern Gerlof Davidsson i kriminalfilmen Skumtimmen 2013.

1967 erhöll han Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium. Han var till sin död 2021 gift med skådespelerskan Ulla Blomstrand.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

TV-serier och TV-filmer[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1960 Förste vakten Antigone
Jean Anouilh
Lars-Erik Liedholm Munkbroteatern[5]
Ture Sventon i London
Åke Holmberg
Nils Olsén Stockholms skolbarnsteater[6]
1963 Värdshusvärdinnan (La locandiera)
Carlo Goldoni
Kåre Santesson Fästningsspelen i Varberg[7]
1970 Premiärminister von Walter Kärlek och politik (Kabale und Liebe)
Friedrich Schiller
Anders Carlberg Stockholms stadsteater
1973 Hertigen av Cornwall Kung Lear (King Lear)
William Shakespeare
Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
Erik, lagledare IK Kamraterna
Sigvard Olsson och Fred Hjelm
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1978 Joe I skuggan (The Shadow Box)
Michael Cristofer
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater
1988 Likdrängen
Kyrkvaktaren
Arbetsfogden
Borgaren
Knipperdollink
Paret i prologen
Mäster Olof
August Strindberg
Lennart Hjulström Dramaten
Fjärde författaren
Poplavskij
Rimskij
Johan Strauss
Rjuchin
Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita)
Michail Bulgakov
Jurij Ljubimov Dramaten
1990 Hultman Carl XII
August Strindberg
Jan Bergman Dramaten
1991 Solvejgs far
Kaptenen
Peer Gynt
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten
Smee Peter Pan
J.M. Barrie
Jackie Söderman Dramaten
1999 Lektor Barfolk Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Per Olov Qvist, Lars Åhlander (2002). Svenska skådespelare i film och TV 1897-2000 (1. uppl.). ISBN 91-85248-89-4  (Film och TV-roller 1951-2000)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]