Talande dockor – Wikipedia

Talande dockor, taldockor, är dockor med förinspelat ljud som ska föreställa dockornas tal. En del taldockor kan även skratta, gråta, sjunga och jollra.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1890 tog uppfinnaren Thomas Edison, känd som glödlampans uppfinnare, fram den första talande dockan. Den talande dockan blev dock ingen succé. Dockorna innehöll en fonograf, som Edison uppfunnit,^[1] och ljudinspelningarna på de första dockorna var gjorda i vax. Alla de första talande dockorna lät olika, då kvinnor spelade in en egen röst till varje docka; kvinnorna fick ta i för att ljudet skulle höras på vaxrullen.^[2] Vaxrullarna är dessutom ömtåliga.^[1] Tillverkningen lades ned efter mindre än två månader.^[1]

Ingenjörerna vid Lawrence Berkeley National Laboratory lyckades under 2000-talet hitta en teknik för att överföra ljudet utan att vaxrullarna skadades, med hjälp av en extremt högupplöst mikroskopkamera. Det har gjort det möjligt för allmänheten att lyssna till inspelningarna.^[1]

Sveriges äldsta taldocka som fortfarande marknadsförs (läst 2020) är Skrållan, som började tillverkas 1966^[3] av Magtoys.^[4] Namnet fick den efter rollpersonen med samma namn i Astrid Lindgrens TV-serie Vi på Saltkråkan som sändes under 1960-talet. Skrållans ljud var inspelade på små plastskivor som senare ersattes av minneskort.

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Edison's Phonograph Doll

Referenser[redigera | redigera wikitext]