Sydliga samer – Wikipedia

Ej att förväxla med Sydsamer.
Sydliga samer
Stjärnmönster på botten av en förningskorg, ett hantverk som var vanligt bland de sydliga samerna (och yrkesgruppen sockenlappar).
Regioner med betydande antal
Dalarnas län Dalarnas län 44 (1810)
Gävleborgs län Gävleborgs län 73 (1825)
Västmanlands län Västmanlands län 10 (1815)
Västernorrlands län Västernorrlands län ⩽130 (1860)
Språk

Samiska, svenska

Religion

Evangelisk-luthersk kristendom, samisk religion

Sydliga samer är en benämning på ett antal samiska grupper i Sverige som historiskt har bott utanför fjällvärlden i Svealand och södra Norrland och var de sydligaste samerna i Sverige.[1][2][3] De är ej att förväxla med sydsamer som är fjällsamer i både Norge och Sverige och som traditionellt har talat sydsamiska.[3] Båda grupperna var delmängder av samer i Mellanskandinavien.[4]

En rad olika samiska grupper har levt helt eller delvis i mellersta Sverige och södra Norrland, utöver fjällsamerna. Det var bland annat skogssamer utan skatteland, kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland) och sjösamer. Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper. Samlingsnamnet sydliga samer för dessa grupper som inte var fjällsamer började användas av etnologen Ingvar Svanberg år 1976.[3] Skälet till att ett heterogent samlingsbegrepp har börjat användas är att ny forskning visar att det fanns omfattande kontakter och ofta släktskap mellan samer i Mellansverige och Mellannorrland som inte var fjällsamer, att de i huvudsak var endogama och att det förekommer spekulationer om att de skulle kunna ha talat samma språk — ett utdött samiskt språk som åtminstone talades bland samerna som samlades i Gästrikland runt 1770 — innan de övergick helt till svenska.

Under flera omgångar försökte svenska staten att fördriva de sydliga samerna till fjällvärlden.[5] Senare införde man sockenlappsinstitutionen som innebar att samerna fick stanna om de tog anställning som sockenlappar för att utföra olika sysslor åt allmogen. Under andra halvan av 1700-talet gjordes de sydliga samerna bofasta, men först omkring 1830 upphörde den skogssamiska renskötseln nästan helt.[6][7] Så småningom uppgick de sydliga samerna i den svenska majoritetsbefolkningen, i samband med att sockenlappsinstitutionen upplöstes.[8][9] En av de sista sydliga samerna med äldre livsstil var Nils Erik "Nisse" Wahlman (1861-1947) i Överhärde i Valbo socken utanför Gävle.[10][11]

Bosättningsområde[redigera | redigera wikitext]

Antal folkbokförda samer i Södra Norrlands kustlän och Mellansverige (utom Idre och Särna) 1805 till 1920. I Västernorrland lever även andra samiska grupper än i dag. Datakällor:
- Statistiska centralbyråns folkräkningar (heldragna linjer med runda mätpunkter)
- tabellverkets indexerade folkräkningar, kallade Sveriges befolkning, dels med familj (prickade linjer med diamanter), dels utan familj (streckade linjer med trianglar).

De sydliga samerna levde inom ett område som består av landskapen Dalarna (exklusive Idre och Särna som var fjällsamiskt område), Gästrikland, Hälsingland, Västmanland, Uppland, Ångermanland samt Medelpad.[3][12][13][14][15] Storsjöbygden i Jämtland torde också kunna inkluderas i samma bosättningsområde.[14][16][17]

I Medelpad och Ångermanland började de flesta socknar att anställa sockenlappar på 1730-talet. Arbetet kombinerades ofta med jakt och fiske och en släkt kunde stanna i samma socken i generationer. De levde sida vid sida med, men var fortfarande avskiljda från, fjällsamerna.[18] Många samesläkter i Hälsingland var besläktade med samer i Medelpad och Ångermanland, och var delvis samma släkter. En del hälsingesamer hamnade i Medelpad som ett resultat av tvångsförflyttningar.[15]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Se även: Fångstmarksgrav och Norrland § Järnålder (500 f.kr.–1050 e.kr.)

Under järnåldern levde en heterogen befolkningsgrupp i mellersta Sverige och Norge i områden utanför odlingsbygden där jakt och fiske var särskilt viktiga näringar. De är kända för att ha anlagt de så kallade fångstmarksgravarna, från romersk järnålder på 200-talet f.Kr. till tidig medeltid. Gravarna återfinns främst i skogs- och fjällområden i Jämtland, Härjedalen, Dalarna och motsvarande norska områden. Vanligtvis är det brandgravar med grunda stensättningar, men gravarnas karaktär förändrades över tid. Fjällgravar och gravfält på sydvända uddar vid skogsbygdens insjöar är vanliga. Begreppen fångstmarksgrav och fångstmarkskultur är omtvistade, men används här för läsbarhetens skull.

Fångstmarkskulturens etnicitet, eller etniciteter, är ett omdebatterat ämne och gravarnas läge – som till stor del sammanfaller med dagens sydsamiska område – liksom dess gravgåvor har fått flera forskare att benämna fångstmarkskulturen helt eller huvudsakligen sydsamisk.[19] Inger Zachrisson är en av de mest tongivande företrädarna av den hypotesen, medan andra arkeologer som Evert Baudou ser fångstmarksgravarna som influerad av nordgermansk bondekultur och tillskriver dem en germansk etnicitet.[20] Zachrisson avser med begreppet sydsamer olika förhistoriska jägar-samlar-grupper i Mellanskandinavien med samisk etnicitet som åtskiljde sig från nordgermaner och nordsamer. Enligt Zachrissons dualistiska kultursyn präglades Mellanskandinavien under järnåldern av närvaron av två grupper, nordgermaner och sydsamer.[4]

Gravfynd från fångstmarksgravar har pekats ut som dels nordiska/germanska och dels som samiska. Detta har förklarats med att människor från fångstkulturen och jordbrukskulturen kunde gifta sig med varandra, och byta kulturell identitet, och då i synnerhet personer i de övre samhällsskikten. Detta skulle innebära att fångstmarkskulturen var ett sorts blandsamhälle av en fångstkultur (som ofta betraktas som till övervägande del samisk) och en jordbrukskultur (i huvudsak nordisk).[1] Regionens olika näringsgrenar interagerade genom nära handelsförbindelser med varandra och under järnåldern bedrevs enligt Per H. Ramqvist småskalig renskötsel och älgfångst för husbehov utanför fjällvärlden av vad som kan ha varit en annan grupp jägare-samlare, bland annat i Norrlands södra kustland (dagens Gästrikland). Ramqvist identifierar således skillnader mellan jägare-samlare i Södra Norrlands kustland, Södra Norrlands inland respektive Norra Norrlands inland.[21]

Den dualistiska kultursynen, där same/nomad och german/jordbrukare klumpats ihop och satts i motsatsförhållande, har fått kritik av flera forskare. Det är nästan omöjligt att göra en klar gränsdragning mellan olika grupper, och en del forskare anser att frågan vilken etnicitet fångstmarkens folk hade är mycket svår att besvara, eller rent av irrelevant. Bjørnar Olsen och Lars Ivar Hansen beskriver fångstmarkskulturen som kreoliserad och framför att de etniska relationerna i mellersta Skandinavien kan ha sett annorlunda ut än i de nordliga delarna.[22][23][24]

Två gravfynd från gravfältet på Norra Bredsundsnäset i Transtrand. Enligt arkeologen Inger Zachrisson är den Z-formiga skinnskrapan (överst) kännetecknande för samisk kultur.

Ytterligare en forskare som gett sig in i debatten är den finländska språkforskaren Minerva Piha, som intagit ett huvudsakligen lingvistiskt och arkeologiskt perspektiv. Hon utgår från sina jämförande studier av urnordiska lånord i sydsamiskan och arkeologiska fyndkategorier i Jämtlands och Dalarnas fångstmarksgravar. Piha finner därigenom stöd till hypotesen att individer i bland annat Dalarna och Jämtland som tillhörde fångstmarkskulturen bedrev tamdjurshållning (ej renskötsel) – och att de talade ett sydursamiskt språk. Sydursamiskan utvecklades senare till bland annat dagens sydsamiska. Piha menar att de äldsta fångstmarksgravarna, såsom Krankmårtenhögen i Härjedalen från 200 f.Kr.–200 e.Kr., anlades av personer som talade ett paleo-europeiskt språk. Detta var olika språk som föregick de senare inkomna indoeuropeiska och uraliska språken. Därefter dök det sydursamiska språket upp i området, liksom urnordiska, och blev snart kraftigt uppblandat med det paleo-europeiska substratspråket(en). Enligt Piha anlades de flesta fångstmarksgravar från tiden efter 200 e.Kr. av individer som talade sydursamiska. Denna hypotetiska språkövergång understryker vikten av att skilja på etnicitet, kultur och språk, som visserligen är intimt sammankopplade men skilda företeelser.[25]

Relation till andra samer[redigera | redigera wikitext]

Se även: Samernas ursprung och Svenskarnas ursprung

Genetiska studier av den nuvarande samiska befolkningen visar att de härstammar från en rad olika grupper som har rört sig över Nordkalotten sedan inlandsisen drog sig tillbaka efter senaste istiden, och att samer, nordgermaner och finnar kunde beblanda sig med varandra under järnåldern.[26]

Ananjinokulturen började spridas med en folkvandringsvåg från Sibirien till Fennoskandinavien för 4 000 år sedan och förde med sig teknik för metallbruk, men även asbestkeramik som har återfunnits på platser i Finland och Norra Norrland där storskalig rendrift och samisk kultur senare utvecklades. Fynd av asbestkeramik förekommer i Sverige emellertid endast ned till Medelpad. Det faktum att asbestkeramik i Sverige inte förekommer söder om en gräns som skiljer Övre Norrland från Mellannorrland har givit upphov till hypotesen att det var olika kulturer och språkgrupper som bodde i respektive område.[27]

Genom forskning av mitokondrie-DNA (som ärvs via mödernet) och YDNA (som ärvs på fädernet, men aldrig av kvinnor) har flera haplogrupper identifierats som är dominerande bland dagens samer men är mer sällsynta i de flesta andra befolkningsgrupper. Dagens samer och finnar har fått ett betydande tillskott av "Ananjinokulturens" YDNA-haplogrupp N1c, fastän N1c är ovanligt bland personer av nordisktalande härkomst.[28] YDNA-haplogrupperna I1 och R1a är andra vanliga haplogrupper bland dagens samer, men även bland tidigare jordbrukarbefolkningar, och kan ha inkommit till de nordligare samerna på 500-talet via Finlands kustområden och mellersta Sverige.[29]  

En studie från 2004 visar att knappt hälften av alla samer bär den mitokondriella haplogruppen U5b1b och drygt 40 procent haplogruppen V. Dessa anses ha ursprung i västra Europa och V tros ha inkommit till Fennoskandinavien söderifrån ganska snart efter slutet av den senaste istiden och U5b1b via en östlig väg.[30][31] Det finns övergripande skillnader mellan svenska syd- och nordsamers mitokondrie-DNA då sydsamerna i högre utsträckning har haplogrupper som man kan förvänta sig av en kontinentaleuropeisk befolkning. En studie publicerad 2007 visar att endast 18,8 procent av sydsamerna hade haplogruppen U5b (med undergrupper) och blott 18,1 procent haplogruppen V. Däremot har de sydsamer som är aktiva inom renskötseln en något högre andel av dessa haplogrupper, än de som inte bedriver renskötsel. De sistnämnda sydsamerna har en högre andel av haplogrupper som är vanliga i svenska och andra europeiska befolkningar, vilket kan bero på mer sentida blandningar.[31]

Genetiska studier har ännu inte genomförts på ättlingar till sydliga samer, så det är oklart hur deras fördelning av haplogrupper skiljer sig från andra samiska grupper.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det skriftliga källmaterialet från 1600-talet och framåt visar tydligt på en kontinuerlig samisk närvaro i Svealand och södra Norrland. För äldre tider är man huvudsakligen hänvisad till arkeologiska källor.

I Husby kyrka i Dalarna finns en medeltida takkrona tillverkad av två renhorn. Den har med kol-14-metoden daterats till 1450–1520. Arkeologer på Dalarnas museum menar att detta kan indikera att området har en äldre samisk närvaro än vad som tidigare varit känt, eller rent av att ljuskronan kan vara en gåva från lokala samer.[32][33]

Dokument från 1730 om fördrivning av samer i Dalarna, undertecknat Fredrik I, där det framgår att sju samiska familjer "i nåden må efterlåtas så bliva kvar med deras rendjur uti de längst up i Dalarna ovan Falun belägna socknar, till och därstädes genom deras arbete och slöjder söka sitt uppehälle".

Fördrivningar[redigera | redigera wikitext]

Genom lagstiftning och kungliga förordningar gjordes flera försök att fördriva samer som bodde utanför lappmarken i Hälsingland, Dalarna och många andra landskap.

En av de tidigaste dokumenterade fördrivningarna av sydliga samer var cirka 1646–1652 i dåvarande Hudiksvalls län, bestående av landskapen Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Landshövdingen Ivar Nilsson (Natt och Dag) befallde länsmännen att ombesörja deporteringen av samerna från Hälsingland. Förhoppningen var att allmogen skulle agera angivare och uppge var samerna uppehöll sig. På ett landsting 1652 beslutades att allmogen inte fick tillåta samer bosätta sig i Hälsingland eller Härjedalen.[34]

År 1720 utfärdades en kunglig förordning om att alla samer utanför lappmarkerna skulle deporteras norrut. Förordningen fick inte omedelbart önskad effekt och förnyades flera gånger. Landshövdingar och kronobetjänter i berörda områden fick ansvaret att ta reda på var samerna uppehöll sig tills de kunde bli deporterade. De samer som inte kunde bevisa att de besökt gudstjänsten skulle gripas och sättas på straffarbete för "at låta leda sig til Guds kundskap".[35] Många samer fick i förlängningen tillstånd att stanna och tog anställning som sockenlappar.[36]

Bofastgörande[redigera | redigera wikitext]

Redan på 1750-talet började samer i Gästrikland och Hälsingland att gå mot en mer bofast livsstil och många av dem hade blivit anställda som sockenlappar, men fortsatte trots detta att bedriva småskalig renskötsel.[37] En länskungörelse utfärdades 1756 i dåvarande Västernorrlands län om att samernas bössor skulle beslagtas under den förbjudna jakttiden. Orsaken var att samerna genom sin jakt ansågs göra skada på viltet och skogsfåglar.[36]

Frågan om att göra de sydliga samerna bofasta blev allt mer aktuell under slutet av 1700-talet. Kungliga Patriotiska Sällskapet utlyste 1789 en skrivtävling om de så kallade kringstrykande samernas framtid. Några av förslagen gick ut på att assimilera och bofastgöra befolkningen och i ett av förslagen framförs att de "borde vara skrivna i vissa socknar och anvisade områden på sockenallmänningen och vid svårt straff förbjudas att flytta någon annanstans".[38][39] Året innan, 1788, hade en förordning om hemortsrätt införts. Förordningen innebar att personer kunde nekas inflyttning till de socknar som de inte varit mantalsskrivna i, om socknen kunde anta att de inom kort skulle få behov av socknens fattigkassa.[40] I vilken utsträckning lagen tillämpades på nomadiserande samer är oklart.

Enligt en sockenbeskrivning för Österfärnebo från 1790 eller 1791 av kanslirådet Anders Schönberg hade man uppmuntrat dess sockenlapp "at bygga sig hus, där han mästadels wistas och wore önskeligt, om man sålunda småningom här i landet kunde förena lapparna med de öfriga landets inbyggare."[41] Samernas sociala utanförskap, fattigdom och utsatthet ökade vid denna tid. Enligt historikern Peter Ericson var den höga spädbarns- och barnadödligheten mycket påtaglig och många samer dog i epidemiska sjukdomar eller i barnsäng.[42][17]

Sydliga samiska grupper[redigera | redigera wikitext]

Samlingsbegreppet sydliga samer kan användas för att beskriva ett flertal samiska grupper som historiskt har bott helt eller delvis utanför fjällvärlden i Svealand och södra Norrland och var de sydligaste samerna i Sverige. Dessa grupper kan bland annat kategoriseras efter näringsutövande och livsstil. Det var bland annat skogssamer utan skatteland, kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland) och sjösamer. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper.

I samma områden som det fanns skogssamer och sockenlappar bedrev även fjällsamer renbete vintertid. Oftast var det sydsamer på vinterbete i kusttrakterna, något som till exempel i Hälsingland fortgick ännu på 1920-talet.[43][44][45]

Skogssamer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skogssamer
"Wi äre lappfolk, och hafwa behållit gamla klädebonaden til åminnelse". Väggbonad från Vreta by i Österfärnebo socken av allmogemålaren Hans Wikström 1827. Målningen visar förmodligen skogssamer.

Skogssamer (utan skatteland) var samer som var verksamma i skogslandskapet hela året och därmed inte flyttade upp till fjällen sommartid, till skillnad mot fjällsamerna. De finns belagda i skriftliga källor från mellersta Sverige sedan 1600-talet.[43] Skogssamernas boplatser låg ofta vid sjöar eller i kusttrakterna och många anställda så kallade sockenlappar hade ursprung från denna grupp av samer.[45][46]

Enligt Ingvar Svanberg hade skogssamerna i mellersta Sverige små renhjordar och bedrev renskötsel på skogs- och myrområden.[46]

Kustskogssamer[redigera | redigera wikitext]

Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna och befann sig vid kusten under sommaren. Begreppet är myntat av historikern Peter Ericson.[47][48] Ibland räknas kustskogssamerna till skogssamerna.[45]

Under sin lapplandsresa 1732 mötte Carl von Linné samer redan i Jättendal, Hälsingland. Han skrev i sin dagbok: "Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.”[49]

Sjö- och kustsamer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kustsamer

Sjö- eller kustsamer (utan skatteland) var samer som levde i kustmiljöer och försörjde sig på jakt och fiske.[47] Edvinger och Wennstedt nämner skogssamer i Hälsingland som försörjde sig som fiskare, i en del fall kombinerat med renskötsel.[45]

Sockenlappar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sockenlapp

Sockenlappar var en yrkeskategori som kan spåras tillbaka till 1730-talet.[50] De härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper och är kända från landskapen Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland, Dalarna och Uppland.[51] En central del av sockenlapparnas verksamhet var häst- och hundslakt och kastrering, som bönderna själva inte ville utföra. De kunde även hjälpa till med skinnberedning och rovdjursjakt och förse bönderna med rotslöjd, nottögor, tenntrådsbroderade kjolväskor och andra hantverk.[52][53] I städer längs södra Norrlandskusten fanns även stadslappar, vilket var stadens motsvarighet till sockenlappen.

I många socknar vände sig allmogen till sina landshövdingar och bad om att få behålla "en eller annan lapp såsom nödiga och bekvämliga till åtskilliga hushållstarvor och slöjder" i samband med deportationsförsöken. Några samer i Dalarna vände sig direkt till kung Fredrik I och begärde i en supplik att få stanna där "vi här tills vistande varit, som och att våra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft". I svarsskrivelsen från november 1730 framgår att de fick bli kvar i socknarna norr om Falun och där bedriva renskötsel. Villkoret var att de "derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle" och att de inte ägnade sig åt illegal jakt.[54][46][55] Samerna skulle fortfarande fördrivas från dåvarande Västernorrlands län, omfattande nuvarande Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. Vissa socknar i länet fick 1735 tillstånd av kungen att "behålla 1 eller 2ne par lappfolk till att betjäna allmogen". Samerna fick stanna om de tog anställning som sockenlappar.[56][46]

Till en början levde sockenlapparna som en seminomadisk grupp, men mot slutet av 1700-talet skulle de bofastgöras med tvång. Som ett resultat av fördrivningarna och sockenlappsinstitutionens inrättande tvingades en del sydliga samer att slå sig ned i Storsjöbygden i Jämtland som sockenlappar, men de behöll kontakten med samerna i mellersta Sverige.[17] En del sockenlappar härstammade från den svenska majoritetsbefolkningen eller rekryterades från fjällsamiska grupper.[56]

Näringar[redigera | redigera wikitext]

Skogssamisk renskötsel i Svealand och södra Norrland är dokumenterat sedan 1600-talets första hälft och upphörde först under 1800-talet. Renskötseln kombinerades ofta med fiske och jakt på vilt, skogsfåglar och rovdjur. Rotslöjd, hornarbeten, tillverkning av fiskeredskap och tenntråd liksom andra hantverk bedrevs för allmogens behov.

Skogsrenskötsel[redigera | redigera wikitext]

Redan 1637 omtalades renskötsel i södra Värmland vid Ölme prästgård. Uppgiften har nedtecknats den 5 juli av Petrus Magni Gyllenius i hans dagbok, då ett antal samer och sju renar befann sig i området. 1736 observerades en renhjord i Harmångers socken i Hälsingland av fransmannen Regnaud Outhier,[46] och bergsrådet Anton von Swab besåg 100 renar på Middagsberget i Bjuråkers socken i Hälsingland den 7 augusti 1797.[46]

Johan Isac Adelswärd beskrev i sin resedagbok från 1765 en samisk bosättning i trakten av Åls socken i Dalarna. Han skriver den 10 augusti att samerna hade renar "hvars horn denna tiden på året äro ludna och varma".[57] Några år tidigare, 28 september 1762, besökte den tyske bergmästaren Daniel Gottfried Schreber (1708–1777) Vika socken i samma landskap där han mötte fem samefamiljer med omkring 120 renar.[58] Adolf Ludvig Hamilton fick under ett besök i Rättviks socken 1779 syn på "40 renar som drevos fram på en gång och prydde en tableau som utom dem varit även så kal som den med dem alltid var vild och besynnerlig om aftnarna fästas dessa nyttiga djuren vid pålar kring kojorna, men gå om dagen med vallhjon i skogen".[46][59] Bouppteckningar efter samer ger också upplysningar om skogssamisk renskötsel. Exempelvis omnämns 39 renar i bouppteckningen efter Margta Andersdotter i Håcksta, Rogsta socken (1786) och 52 renar uppges i Silje, Hälsingtuna socken, hos sockenlappen Pål Anderssons änka Anna Svensdotter (1789).[60][61]

Skogssamisk renskötsel kunde bedrivas i betydligt större skala, vilket domboken för hösttinget i Ockelbo 1790 bekräftar. Samerna i Ockelbo hade en renhjord på 400 renar, vilket var ett så stort antal att det upplevdes som ett problem bland lokala bönder. Bönderna hävdade att renarna orsakat skada på deras åkrar, men samerna hävdade till sitt försvar att de bevakade sina renar så att ingen sådan skada skedde. Däremot bedrev andra samer renskötsel i området vissa tider på året, vilkas renar kunde ha orsakat skadan. I södra Gästrikland bedrevs renskötsel ännu på 1820-talet.[11]

Jakt[redigera | redigera wikitext]

De sydliga samerna anlitades flitigt för att tillverka tenntråd. Den äldre tenntråden var mycket grövre än dagens, vilket denna kjolväska från Svärdsjö socken i Dalarna visar.

Bland de sydliga samerna hade jakt på rovdjur, skogsfåglar och vilt stor betydelse. Arkeologen Bo Ulfhielm beskriver rovdjursjakten som en av samerna närmast monopoliserad syssla i Gävleborg och Dalarna. Ibland fick samerna motta klagomål från allmogen för att de ansågs skada viltbeståndet, vilket kom att resultera i att samers bössor beslagtogs vissa perioder på året.[11]

I bland annat Gävleborg och Västernorrland finns ett stort antal fågelfångstanläggningar, med en i många fall känd samisk anknytning. I en studie av dessa fornlämningar föreslås att många av dem ursprungligen brukades av skogssamer och sedan fortsatte användas av sockenlappar, men även att medlemmar ur den icke-samiska befolkningen lärde sig samiska fångstmetoder.[62]

Hantverk[redigera | redigera wikitext]

De sydliga samerna var kända för sina hantverk som bland annat bestod av rotkorgar, hornarbeten, nottögor (ofta till fiske) och tenntråd. Bröd- och förningskorgar var mycket vanliga i mellersta Sverige. I samband med sockenlappsinstitutionens inrättande omkring år 1730 institutionaliserades flera av de traditionella samiska hantverken.

En del sockendräkter i Hälsingland och Dalarna har än idag tenntrådsbroderade kjolväskor. Ursprungligen var det samer som tillverkade tenntråden, som de drog genom dragskivor av renhorn och sedan spann runt en tråd.[63] Kjolväskorna hade ofta färgglada applikationer, konturerade med tenntråd som syddes fast med några millimeters avstånd från applikationskanterna.[64]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det finns få källor bevarade om de samiska dialekter som de sydliga samerna talade, men en ordlista med över 1 600 ord som upptecknades i Valbo utanför Gävle under 1770-talet har bevarats. Ordlistans upphovsman var Per Holmberger, en av Carl von Linnés lärjungar, men bakgrunden till ordlistan var länge höljt i dunkel tills språkforskaren Lars-Gunnar Larsson började att studera den. I ordlistan hittade Larsson begrepp för växter och djur som endast fanns söder om Dalälven och som inte passade in i en nord- eller fjällsamisk kontext. Ett av dessa ord var gosen milkie grasi, som kan direktöversättas till komjölkgräs och var ett namn för bosyska. Dessutom fanns en lång rad ord som hör samman med jordbruk och skomakar- och skräddaryrket, men även ord som berör med den samiska renskötseln. Holmberger uppgav att hans informanter var sockenlappar och ordlistan ger stöd för att det funnits en samisktalande befolkning i området kring Gästrikland under en lång period och att talarna var välintegrerade i lokalsamhället. Språket har drag av sydsamiskan och flera andra samiska varieteter, men har samtidigt sin särprägel.[65][66]

Den norske prästen Thomas von Westen, även känd som Samernas apostel, skrev 1723 ett brev till prästerskapet i Jämtland som innehöll samiska ord och namn med koppling till samernas religion. Av skrivelsen framkommer att prosten Abraham Burman (1696–1750) i Offerdal i Jämtland tog hjälp av den samiska änkan Kerstin Jakobsdotter för att översätta dessa ord. Burman skriver att änkan främst ska ha vistats i Hälsingland och Medelpad, men även haft vissa kontakter med norska samer. Kerstin hade vissa svårigheter med att översätta orden, på grund av de stora skillnader som fanns mellan olika dialekter och att hon var kristen och hade begränsade kunskaper om den samiska religionen.[67] Det är osäkert om hon talade samma samiska varietet som Holmberger dokumenterade i Gästrikland.

Ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Lappmyreröset, gränsröse mellan Svärdsjö och Sundborns socknar i Dalarna. I närheten ligger Lappmyran, som kan ha varit ett skogssamiskt viste under 1700-talet.

Ortnamn kan vara en viktig indikator för en samisk närvaro i äldre tid, särskilt ortnamn som börjar på lapp, som Lappkällan, Lappbacken eller Lappåsen.[68] Dessa ortnamn är vanliga i södra Norrland och delar av Svealand. De flesta av lapp-ortnamnen har en samisk koppling, men en del har andra förklaringar.[68] Ortnamns- och andra folkminnesuppteckningar beskriver ofta en samisk närvaro på platser med sådana namn.[69] Topografiska benämningar är vanliga, som olika höjdbeteckningar eller ortnamn som anspelar på områden med häll- och myrmark. Detta var förmodligen vanliga platser för samisk bosättning. Lapp-ortnamnen har visat sig viktiga vid inventering av samiska kulturmiljöer,[11] och ibland finns lämningar efter samisk bosättning på sådana platser. Arkeologer undersökte 2021 en samisk kåtahärd vid Lapphällarna i Östervåla socken.[68]

Dalarnas museum har gjort en inventering av lapp-ortnamn i Dalarna. Den resulterade i att 153 platser kunde identifieras. De vanligaste namnen börjar på Lappmyr- (22), Lapphäll- (13), Lappberg- (9), Lappkäll-/Lapplandskäll- (8), Lapptjärn- (7), Lappvall- (6) och Lapphol- (5).[70] I Gästrikland finns över 30 sådana namn.[11]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Se även: Samisk religion

Få källor är bevarade om de sydliga samernas ursprungliga religion, innan de övergick till evangelisk-luthersk kristendom.

Carl von Linné iklädd samisk kolt hållande en samisk trumma. Han möter bl.a. samer i Jättendal 1732 och beskriver en samisk boplats i Äppelbo 1734.

I en handskrift från 1770-talets Gästrikland av Per Holmberger framgår det att samerna i landskapet kallade den samiska trumman, som var ett centralt ceremoniellt redskap i den samiska religionen, för gåudies.[65] Enligt samma handskrift var flera av Holmbergers sagespersoner kristna:

"Lapptrummor efter deras dialect gaudies har ganska få ibland dem sedt: de berättade mig dock likwäl at någon af deras folckslag blifwit wist en sådan trumma af arkiatren och Riddaren Linne. Gummorna berättade äfwen för mig at de sedt lapptrumma hos dem som nyligen kommit från Lappmarken: med budo tillika Gud bewara sig från sådana."[71]

Björnen var ett centralt djur inom den samiska religionen och utövarna hade många ritualer och ceremonier som var kopplade till björnen. Holmberger gav en mycket detaljerad redogörelse för hur en samisk björnceremoni gick till och återgav en samisk jojk som han gav namnet björnvisan.[65][71] Björnen hade stor betydelse även i andra sammanhang, då de sydliga samerna ofta anlitades som rovdjursjägare.[72]

Två arkeologiska fynd av mässingshängen har gjorts på en samisk boplats från 1700-talet i Järvsö i Hälsingland, som har kopplats samman med den samiska trumman.[73] Arkeologen Inger Zachrisson menar att hänget sannolikt suttit på en samisk trumma, eller på något vis har en koppling till den samiska religionen, och hänvisar till etnografen Ernst Manker som avbildade ett närmast identiskt samiskt trumhänge. Strax intill det ena hänget påträffades ett språngben (som inte är matavfall) från brunbjörn, men om ett samband finns är oklart.[74]

I samband med torvbrytning på Sundbornsmyrarna nordöst om Falun påträffades 1929 en människoliknande träfigur tillverkad av en tall med två stammar. På samma plats påträffades även hår och klövar från älg eller ren, men som inte tillvaratogs. Träfiguren har med kol-14-metoden daterats till någon gång mellan 1450 och 1650 och förmodas vara en samisk sejte.[75]

Arkeologiska undersökningar[redigera | redigera wikitext]

Sedan början av 2000-talet har ett flertal samiska boplatser med bekräftad eller föreslagen koppling till de sydliga samerna eller yrkesgruppen sockenlappar undersökts av arkeologer. Boplatserna har dateringar från 1700- till 1900-talet. En av boplatserna låg i Grundsunda i norra Ångermanland, två i Järvsö i Hälsingland, två i norra Uppland och en söder om Gävle.

Den samiska identiteten är tydligare i fynden från de äldre boplatserna, medan den yngre boplatsen i Järvsö innehöll ungefär vad man kan förvänta sig av en vanlig torplämning. I Järvsö hittade arkeologer föremål relaterade till textilproduktion och tenntrådstillverkning och i Grundsunda redskap till rotslöjd och skinnberedning. I både Grundsunda och den äldre boplatsen i Järvsö påträffades kritpipor och ben efter nötkreatur och häst.

I samband med dragning av en fjärrvärmeledning upptäcktes en samisk boplats från 1700-talet söder om Gävle vid Lapphällan. På boplatsen finns en rektangulär härd och andra lämningar efter vad som förmodas ha varit en kåta. Bland fynden finns röd- och stengods, fragment efter en kritpipa och små brända djurben.[76][77]

Län Socken Plats Lämningar Datering Undersökt
Gävleborgs län Gävleborgs län Järvsö Lappatäkten, Stene Torplämning 1786-1813 2017-2018
Järvsö Torplämning 1800-1900-tal 2019
Gävle Lapphällan Kåtalämning 1700-1800-tal 2022
Uppsala län Uppsala län Östervåla Lapphällarna Härd av samisk typ 1800-tal 2021
Nora Ingbo Torplämning 1800-tal 2021
Västernorrlands län Västernorrlands län Grundsunda Lill-Mosjön Härdar av samisk typ 1700-tal 2000

Järvsö i Hälsingland[redigera | redigera wikitext]

I Järvsö socken har två sockenlappsboställen undersökts arkeologiskt mellan 2017 och 2019. Den äldsta ligger på Lappatäkta i byn Stene och består av lämningar efter en enkelstuga och en jordkällare. Sockenlappen Julius Andersson bosatte sig på Lappatäkten 1786 och efterträddes av sin måg Nils Andersson. Nils stämdes 1790 av lokala bönder eftersom han renar orsakat dem ekonomisk skada. Hushållet bedrev även jakt, bland annat på björn. Bland lämningarna fanns ett björnben och bössflinta till ett flintlåsgevär. Bostaden hade förstuga, kammare och storstuga, men på fastigheten fanns även en källarbod, härbre, vedlider och hemlighus. Byggnaderna såldes på auktion 1813, efter Nils död, och flyttades. Totalt tillvaratogs 622 benfragment från bland annat häst, nötkreatur, får/get, brunbjörn, svin, hjortdjur och gös. De flesta benfragmenten antas vara matavfall då de huvudsakligen kommer från köttrika regioner. Hästslakt var en viktig arbetsuppgift för sockenlapparna och hästbenen indikerar att samerna själva konsumerade hästkött, någonting som var tabu hos bönderna. Benen från hjortdjur kan vara tamren.[78][79][80]

Arkeologer hittade en knapp med sydsamisk ornamentik, men också ett trådnystan i en legering av bly och tenn som kan ha använts till tenntrådsproduktion. Båda föremålen har en tydlig koppling till den samiska kulturen. Fyra fingerborgar och ett nålbryne visar att hushållet bedrev textilproduktion där sannolikt även barn var delaktiga. Tiotals fragmenterade kritpipor från 1700-talet tillverkade i Stockholm och Falun vittnar om tobakskonsumtion. En 2,5 kilo tung kanonkula kan ha använts som mal- eller glättsten.[79][81] Två hjärtformade hängen i mässing med punktornamentik utmärkte sig, som visar stora likheter med ett trumhänge på en bevarad sydsamisk trumma. En koppling till den samiska religionen har föreslagits.[73][79]

Den andra bosättningen som undersökts var en yngre samisk och sockenlapsk boplats som övergavs under 1900-talet. Fynden påminner om vad man kan finna i en vanlig torplämning och den samiska identiteten är inte lika tydlig som bland fynden från Lappatäkten.[82][83]

Lill-Mosjön i Ångermanland[redigera | redigera wikitext]

I Lill-Mosjön i Grundsunda socken, norra Ångermanland, genomfördes en arkeologisk undersökning år 2000 inför byggandet av Botniabanan. Utöver förhistoriska lämningar undersöktes två härdar av samisk typ, som förmodas vara från 1700-talet. Fyndmaterialet tyder på att boplatsen inte är fjällsamisk eftersom den sannolikt användes sommartid. Flera av fynden kan kopplas till yrkesgruppen sockenlappar.[84][85]

En av härdarna hade en oval form, men var inte lika välkonstruerad som den rektangulära härden på samma boplats. Härdarnas konstruktion antyder att det funnits kåtor på platsen, men inga övriga konstruktionslämningar fanns. Det kan vara lämningar efter tältkåtor eftersom de lämnar få spår efter sig. I nära anslutning till den ovala härden påträffades kritpipor (tillverkade 1740-58 i Stockholm), mynt (1635-42, 1719-49) och redskap (till exempel en s-formad skinnskrapa och en järnhacka som kan användas för att ta upp rötter till rotslöjd) samt ben efter häst och nötkreatur. Alla ben var slaktavfall. Kring den rektangulära härden registrerades fynd av brända ben (som ej gått att artbestämma), en kniv och ett mynt från 1749. Andra fynd på boplatsområdet var ett hästskofragment, eldstål med kvarts, en hyska och en knapp liksom en lång rad andra fynd.[84]

Nora och Östervåla i Uppland[redigera | redigera wikitext]

Två boplatser har undersökts i norra Uppland. Vid Lapphällarna i Östervåla undersöktes eldhärden efter en samisk tältkåta som förmodas ha använts av renskötande samer som återkommande bevistat platsen. Samer är kända i socknen sedan 1717, men den samiska närvaron kan vara äldre. Den andra boplatsen är ett sockenlappsboställe i Nora socken, där lämningar efter sockenlappen Olssons stuga från 1800-talet delundersöktes. Familjen var anställda av socknen för att bedriva hantverk, rovdjursjakt och hästslakt. De ägnade sig också åt jordbruk och tjärbränning, näringar som inte hörde till sockenlappsämbetet. Bönder i Nora socken hade klagat 1799 på att samerna betade sina renar i skogarna, vilket kan vara en förklaring till att de blev bofasta. Alternativet var att förvisas till fjällvärlden, i enlighet med ett beslut från 1671 som hade förnyats flera gånger under 1700-talet.[86]

Galleri[redigera | redigera wikitext]


  • Lappmyreröset mellan Sundborn och Svärdsjö
    Lappmyreröset mellan Sundborn och Svärdsjö
  • Kjolväska (framsida)
    Kjolväska (framsida)
  • Kjolväska (baksida)
    Kjolväska (baksida)
  • Exempel på hälsingesamisk släkt
    Exempel på hälsingesamisk släkt
  • Förningskorg från Dalarna
    Förningskorg från Dalarna
  • Samiska hantverk från Dalarna och Hälsingland
    Samiska hantverk från Dalarna och Hälsingland

Folkmängd[redigera | redigera wikitext]

Den historiska statistiken över den samiska folkmängden i Sverige är bristfällig. Tabellverket rapporterade den samiska folkmängden vart femte år från 1805 till 1855. Därefter tog Statistiska centralbyrån (SCB) över och sammanställde statistiken vart tionde år med start 1860. Eftersom den samiska folkmängden även beräknades på lokal och regional nivå kan statistiken ge oss en bild av den samiska folkmängden i olika delar av landet.

I tabellerna nedan har äldre länsindelningar och -namn omvandlats till de nuvarande. Samerna i Idre och Särna i Dalarnas län har utelämnats eftersom socknarna ligger inom traditionellt fjällsamiskt område.

Tabellverket[redigera | redigera wikitext]

Tabellverket lät sammanställa uppgifter om den samiska befolkningen vart femte år från 1805 till 1855. Statistiken baserades på inrapporterade uppgifter ur kyrkoböckerna, som var den tidens folkbokföring, vilket gör Tabellverkets statistik till en sekundärkälla.[87] Enligt SCB har rubrikerna i Tabellverkets folkmängdsformulär "ej blifvit nog skarpt begränsade, kan Lappbefolkningens hela antal ej uppgifvas för tidigare år än från och med 1825, och civilståndet fullständigt ej förr än från och med året 1840".[88] Utifrån bevarade folkmängdsformulär på sockennivå kan den rapporterade samiska folkmängden summeras för Dalarna, Gävleborg och Västmanland.

[89] 1805 1810 1815 1820 1825 1830 1835 1840 1845 1850 1855
Gävleborgs län Gävleborgs län 68 70 66 70 73 62 57 34 32 27 22
Dalarnas län Dalarnas län 35 44 39 30 26 25 25 9 8 6 8
Västmanlands län Västmanlands län 2 2 10 2 4 4 6 0 0 0 0
Totalt 105 116 115 102 103 91 88 43 40 33 30

En omräkning av Tabellverkets statistik genomfördes 1860 av SCB, som utgick från folkmängdsformulären på prosterinivå eftersom "dessa befunnos nemligen från de trakter, som af Lapparne bebos, flerstädes under andra rubriker uppförde Lappar, hvilka vid länssammandragens upprättande ej blifvit utförde afskiljde från de andra till samma rubrik hörande personerna". Resultatet av deras omräkning är som följer (Västernorrland har här tagits med).

[88] 1805 1810 1815 1820 1825 1830 1835 1840 1845 1850 1855
Gävleborgs län Gävleborgs län 38 33 28 28 119 102 96 56 61 50 51
Dalarnas län Dalarnas län 13 11 9 7 45 40 43 30 9 6 8
Västernorrlands län Västernorrlands län* 73 94 66 75 244 197 232 159 185 173 92
Övriga sydliga län 37 1 6 3 33 16 30 12 0 11 0
Totalt 161 139 109 113 441 355 401 257 255 240 151

Statistiska centralbyrån[redigera | redigera wikitext]

Statistiska centralbyrån inrättades 1858 och tog över ansvaret för den nationella befolkningsstatistiken. Myndigheten genomförde en nationell folkräkning vart tionde år med start 1860 och inkluderade statistik om den samiska befolkningen. Den samiska folkmängden för 1890 är för lågt räknad och är möjligtvis ett beräkningsfel.

1860

[90]

1870

[91]

1880

[92]

1890

[93]

1900

[94]

1910

[95]

1920

[96]

1930

[97]

Gävleborgs län Gävleborgs län 34 44 5 0 4 4 1 175
Dalarnas län Dalarnas län 0 0 1 0 6 2 0
Västmanlands län Västmanlands län 0 4 0 0 0 0 0
Västernorrlands län Västernorrlands län* 130 111 108 17 112 115 138
Övriga sydliga län 0 0 0 0 0 3 10
Totalt 164 159 114 17 122 124 149 175

*) Det är osäkert hur många i Västernorrland som betraktades som skogssamer med lappskatteland, tillhörande Ångermanna (Åsele) lappmark, eller som var fjällsamer på vinterbete, och således inte var sydliga samer. En mindre del var förmodligen sockenlappar.

Sveriges befolkning[redigera | redigera wikitext]

Uppgifterna i SCB:s officiella befolkningsstatistik kan jämföras mot de indexerade folkräkningarna, kallade Sveriges befolkning, som tillhandahålls av Riksarkivet. I tabellen redovisas antalet personer som registrerats som samer, inklusive deras familjemedlemmar.

I Sveriges befolkning 1910 noteras 52 samer i Västernorrlands län.[98]

1880

[99][100]

1890

[101][102]

1900

[103][104]

1910

[105]

Gävleborgs län Gävleborgs län 19 12 1 6
Dalarnas län Dalarnas län 6 0 9 0
Västmanlands län Västmanlands län 0 5 0 0
Totalt 25 17 10 58

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lennart Lundmark (2012-04-02). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Ordfront. ISBN 9789174413823. https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=9fR4sk7PSQsC&oi=fnd&pg=PT4&dq=sydliga+samer+sockenlappar&ots=w2FBItu4fB&sig=RuHV3dYaXyne5fhAtAhN6JIKM2A&redir_esc=y#v=snippet&q=sydliga&f=false. Läst 25 september 2019 
  2. ^ Lars-Gunnar Larsson (2001). Saga Och Sed: Kungl. Gustav Adolfs Akademiens Årsbok. Lundequistska bokhandeln. sid. 62. https://books.google.se/books?id=OqXYAAAAMAAJ&q=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&dq=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj32pGghLfkAhXz6aYKHX-PD0AQ6AEIMDAB 
  3. ^ [a b c d] Svanberg (1976), s. 51-57
  4. ^ [a b] Zachrisson (1997)
  5. ^ Heikki, Jörgen. ”Så fördrevs samerna från mellansverige”. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. Läst 17 september 2019. 
  6. ^ Heikki, Jörgen (17 november 2015). ”Så fördrevs samerna från mellansverige”. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. 
  7. ^ Brändström, Fredrik (29 december 2003). ”Sockenlappar”. Populär historia. Arkiverad från originalet den 7 november 2014. https://web.archive.org/web/20141107014101/http://www.popularhistoria.se/artiklar/sockenlappar/. Läst 29 december 2003. 
  8. ^ Lundmark, Lennart. ”Lappmarksgränsen och renbetesrätten” (pdf). lennartlundmark.se. http://www.lennartlundmark.se/internt/lennart.nsf/doc/004886DF/$FILE/NordmalingIII.pdf. 
  9. ^ Skogssamerna i de mellansvenska skogarna, samer.se 2012-11-12
  10. ^ ”Friskt folk sover på granrisbädd”. Svenskt porträttarkiv. https://porträttarkiv.se/details/ciLMGSqrYjAAAAAAAAAOrQ. Läst 1 september 2019. 
  11. ^ [a b c d e] Ulfhielm, Bo. Sockenlappar och andra samer i Gästrikland. sid. 84-101. https://www.academia.edu/35867217/Sockenlappar_och_andra_samer_i_G%C3%A4strikland. Läst 21 november 2019 
  12. ^ Heikki, Jörgen. ”Samiskt historieprojekt i Mellansverige får fortsättning”. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6963495. Läst 17 september 2019. 
  13. ^ Heikki, Jörgen. ”Samisk historia i Mellansverige lyfts fram”. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6697115. Läst 17 september 2019. 
  14. ^ [a b] Svanberg, Ingvar (1976). Protokoll över källor till sockenlapparnas utbredning. Uppteckning ULMA 30129 (ISOF) 
  15. ^ [a b] Ericson, Peter (2001). Medelpads samer i arkiven. Med angränsande socknar i Hälsingland och Ångermanland. Tjoevkemåjhtoe III, rapport 2000:21. Länsmuseet Västernorrland. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/7/65087_ca_object_representations_media_39763_original.pdf  Arkiverad 28 september 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Ljungdahl, Ewa (2017). Sockenlappar i Jämtland. Skrifter utgivna av Gaaltije 24. Gaaltije. http://www.gaaltije.se/wp-content/uploads/2017/04/Sockenlappar-i-Jamtland.pdf 
  17. ^ [a b c] Ericson, Peter (31 mars 2017). ”ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).”. SouthSaamiHistory (blogg). https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/01/etnisk-rensning-1720-bevis-i-swea-rikes-ecclesiastique-wark-i-alphabetisk-ordning-sammandragit-utur-lag-och-forordningar-privilegier-och-resolutioner-samt-andra-handlingar-af-sven-wilskman-skar/. Läst 2 september 2019. 
  18. ^ Ericson, Peter (2000). Tjoevkemåjhtoe rapport 2000:4. Länsmuseet Västernorrland. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. sid. 16-17 
  19. ^ Zachrisson, Inger (2010). Samer som "de andra", samer om "de andra" : identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. sid. S. [107]–122 : ill.. ISBN 9789174590517. http://libris.kb.se/bib/12047716. Läst 2 september 2019 
  20. ^ Baudou, Evert (1987). ”Samer och germaner i det förhistoriska Norrland : en kritisk översikt över 10 års forskning”. Bebyggelsehistorisk tidskrift: sid. 1987:14, s. 9–23 : ill. http://libris.kb.se/bib/3251575. Läst 2 september 2019. 
  21. ^ Per H. Ramqvist (2007), "Fem Norrland: Om norrländska regioner och deras interaktion", Arkeologi i Norr 10, Umeå universitet, sid 153–180. (Arkiverad på archive.org)
  22. ^ Welinder, Stig; Essen Marianne von (2008). Jämtarna och samerna kom först. Östersund: Jamtli förlag. sid. 131. Libris 11208761. ISBN 9789179482206 
  23. ^ Bergstøl, Jostein; Sørensen Bodil Holm (1997) (på norska). Fangstfolk og bønder i Østerdalen: rapport fra Rødsmoprosjektets delprosjekt "marginal bosetning". Varia / Universitetets Oldsaksamling, 0333-1296 ; 42. Oslo: Universitetets Oldsaksamling. Libris 7487092. ISBN 82-7181-139-8 
  24. ^ Hansen, Lars Ivar; Olsen Bjørnar (2004) (på norska). Samenes historie fram til 1750. Oslo: Cappelen. Libris 9507419. ISBN 82-02-19672-8 
  25. ^ Minerva Piha (2018). ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden”. Finnisch-Ugrischen Forschungen No 64. https://journal.fi/fuf/article/view/66694. 
  26. ^ Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 
  27. ^ Baudou, Evert (1995[1992]). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 45 (1. uppl. /3. tr.). Umeå: Skytteanska samf. sid. 110–111. Libris 7617822. ISBN 91-7191-227-4 (korr.) (inb.) 
  28. ^ ”Karin Bojs: Fjärde vågen bidrog till finnar och samer”. DN.SE. 25 mars 2018. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-fjarde-vagen-bidrog-till-finnar-och-samer/. Läst 26 juli 2019. 
  29. ^ Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 , inskannad
  30. ^ Kristiina Tambets, Siiri Rootsi, Toomas Kivisild, Hela Help, Piia Serk et al. (7 april 2004). ”The Western and Eastern Roots of the Saami—the Story of Genetic “Outliers” Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes”. American Journal of Human Genetics "74": ss. 661–682. doi:10.1086/383203. PMC: PMC1181943. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0002929707618928. 
  31. ^ [a b] Ingman M, Gyllensten U (7 april 2007). ”A recent genetic link between Sami and the Volga-Ural region of Russia”. Eur. J. Hum. Genet. "15" (1): ss. 115–20. doi:10.1038/sj.ejhg.5201712. PMID 16985502. https://www.nature.com/articles/5201712. 
  32. ^ Heikki, Jörgen. ”Renhornskrona i Husby kyrka minst 500 år”. sverigesradio.se. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7475254. Läst 21 maj 2020. 
  33. ^ Heikki, Jörgen. ”Renhorn i kyrka kan stärka samisk historieskrivning i Mellansverige”. sverigesradio.se. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7459727. Läst 21 maj 2020. 
  34. ^ Helsingerunor. 1921. sid. 70f 
  35. ^ Anders Anton von Stiernman, red (1775). Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c. angående Sweriges rikes commerce, politie och oeconomie uti gemen, ifrån åhr 1523. in til närwarande tid. Uppå hans kongl. maj:ts nådigesta befallning giord af And. Anton von Stiernman. : ... =Stockholm. 1-6. 1747-75=. [Del 6, Sjette del. Stockholm, tryckt hos Peter Heszelberg 1775.]. sid. 528-529. https://libris.kb.se/bib/2441169. Läst 2 september 2019 
  36. ^ [a b] Svanberg (1999), 18
  37. ^ ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. 12 november 2012. http://www.samer.se/4049. 
  38. ^ Björling, Olof (1789). ”1372 Om det icke vore lämpligt att kringstrykande lappar byggde hus och levde som andra”. Hushållningsjournaler 1776 - 1813. https://ukforsk2.se/hushalldb/hushall.php?artid=1413. Läst 2 juni 2020. 
  39. ^ Alenius, Carl Gustaf (1789). ”1376 Svar på fråga: Om det inte vore mest nyttigt att de kringstrykande lapparna utom Lappmarken byggde hus och ingick i samma näringsmedel, som andra medborgare”. Hushållningsjournaler 1776 - 1813. https://ukforsk2.se/hushalldb/hushall.php?artid=1417. Läst 2 juni 2020. 
  40. ^ Uppslagsord hemortsrätt. Nordisk familjebok. "11". 1909. sid. 404. https://runeberg.org/nfbk/0222.html 
  41. ^ Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790-1791 : tillkomna på anmodan av F.A.U. Cronstedt. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolph. "LXXXV". Uppsala: Nils-Arvid Bringéus. 2004. sid. 92. https://kgaa.bokorder.se/sv-SE/download/e4629aff-2491-421b-97de-c59a714a944a  Arkiverad 23 september 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  42. ^ Peter Ericson (2 juni 2018). ”Folkmord på samer i fyra länder? Och om svunna sjösamer i Sverige!”. SouthSaamiHistory (blogg). https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/06/02/folkmord-pa-samer-i-fyra-lander-och-om-svunna-sjosamer-i-sverige/. Läst 28 augusti 2018. 
  43. ^ [a b] ”Samer i historien”. ohtsedidh.se. https://ohtsedidh.se/laes-mer/samer-i-historien/. Läst 2 september 2019. 
  44. ^ Wenntedt Edvinger, Britta & Ulfhielm, Bo (2004). Samer i Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg. sid. 11. Arkiverad från originalet den 4 september 2019. https://web.archive.org/web/20190904071601/http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76945/xlmrapport2004-06.pdf. Läst 4 september 2019. 
  45. ^ [a b c d] Eriksson, Katarina, Persson, Maria & Ulfhielm, Bo (2007). ARKEOLOGISK FORSKNINGSHISTORIK ÖVER GÄVLEBORGS LÄN. "Rapport Länsmuseet Gävleborg 2008:05". Länsmuseet Gävleborg. sid. 136-137. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76911/xlmrapport2008-05.pdf. Läst 20 november 2019  Arkiverad 1 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  46. ^ [a b c d e f g] Svanberg (1999)
  47. ^ [a b] ”Sydsamisk historia i ny tidning | Intervju med Peter Ericson”. samefolket.se. https://samefolket.se/sydsamisk-historia-i-ny-tidning/. Läst 28 augusti 2018. 
  48. ^ Ericson, Peter (9 oktober 2017). ”KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.”. SouthSaamiHistory (blogg). https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/10/09/kustskogssamer-definition-m-m/. Läst 2 september 2019. 
  49. ^ Carl von Linné (1969). Linné i Lappland: utdrag ur Carl Linnæus' dagbok från resan till Lappland 1732, ur hans lapska flora och reseberättelsen till Vetenskaps-Societeten i Uppsala, ur anteckningar och brev m.m. : en antologi. Forum. sid. 28. https://books.google.se/books?hl=sv&id=IwkQAQAAIAAJ&dq=carl+von+linne+dagbok&focus=searchwithinvolume&q=havssidan+. Läst 30 september 2019 . Citerad i Lars-Nila Lasko (15 april 2016). ”Carl von Linné”. Lars-Nila Laskos historieblogg. https://samiskhistorieblogg.wordpress.com/tag/carl-von-linne/. 
  50. ^ Svanberg (1981)
  51. ^ ULMA 30129. Protokoll över källor till sockenlapparnas utbredning av Ingvar C. Svanberg 1976.
  52. ^ Unikt spår efter sockensamer i Hudiksvall, Sveriges radio 2015-11-16
  53. ^ Svanberg, Ingvar, 1953- (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. Johan Nordlander sällskapet. ISBN 91-88466-19-1. OCLC 45332435. https://www.worldcat.org/oclc/45332435. Läst 15 juni 2020 
  54. ^ Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Landskansliet vol. D I a:14 (Uppsala landsarkiv). 13 november 1730.
  55. ^ Skielta, Anna. ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. http://www.samer.se/4049. Läst 2 september 2019. 
  56. ^ [a b] Ericson, Peter (27 januari 2018). ””Sockenlappar” ”Del femtitretton” – ”Det betyder I N T E sydliga samer.””. SouthSaamiHistory (blogg). https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/01/27/sockenlappar-del-femtitretton-det-betyder-i-n-t-e-sydliga-samer/. Läst 31 augusti 2019. 
  57. ^ Johan Isac Adelswärd, Johan Gottlieb, Henric och Hans Jacob Gahn (1970). Olof H. Selling. red. Resa i Dalarna 1765. Dalarnas hembygdsbok. "1968-1969". Falun: Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund 
  58. ^ Schreber, Daniel Gottfried (1762) (på tyska). D. Daniel Gottfried Schrebers Neue Sammlung verschiedener in die Cameralwissenschaften einschlagender Abhandlungen und Urkunden, auch andrer Nachrichten. Im Berger- und Boednerischen verlage. https://books.google.se/books?id=YGheAAAAcAAJ&printsec=frontcover&dq=Dan.+Gottfr.+Schrebers+Neue+Sammlung+1762&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjYlJnr5szlAhWCposKHbBUBKEQ6AEINTAC#v=onepage&q=lappen&f=false. Läst 21 november 2019 
  59. ^ Hallerdal, Sven. ”Det har funnits både renskötande och andra samer i Rättvik”. Falu Kuriren (12 januari 1995). 
  60. ^ Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar, SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648
  61. ^ Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045
  62. ^ Lust, Jennie (2018). [http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1222954/FULLTEXT02.pdf Fågelfångstanläggningar : Sockensamer & skogsfågelfångst i Gävleborg och Västernorrland under historisk tid]. Examensarbete, Arkeologiprogrammet, Vt 2018. Umeå universitet. http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1222954/FULLTEXT02.pdf. Läst 3 november 2020 
  63. ^ ”Hantverk och slöjd”. www.ohtsedidh.se. https://www.ohtsedidh.se/laes-mer/hantverk-och-sloejd/. Läst 31 augusti 2019. 
  64. ^ ”Tenntrådsbroderade kjolsäckar”. digitaltmuseum.org. https://digitaltmuseum.org/list/bgKu. Läst 2 september 2019. 
  65. ^ [a b c] Larsson (2018)
  66. ^ Heikki, Jörgen (14 februari 2018). ”Ordlista från 1700-talet stärker samisk historia i Mellansverige” (på nordsamiska). Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6885600. Läst 27 mars 2020. 
  67. ^ ”Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. II – heimskringla.no”. heimskringla.no. https://heimskringla.no/wiki/K%C3%A4llskrifter_till_Lapparnas_mytologi_Kap._II. Läst 27 mars 2020. 
  68. ^ [a b c] Ulfhielm, Bo (2022). ”Ortnamn som källa till den samiska historien”. i Joakim Wehlin, Susanne Cassé, Marina Andersson. Samiska spår : Dalarna - Gävleborg - Västmanland. Falun. sid. 20–27. ISBN 9789187828898 
  69. ^ Svanberg (1999), s. 22
  70. ^ Wehlin, Joakim (2017). Projektrapport. Samer i hela Dalarna. Falun: Dalarnas museum 
  71. ^ [a b] Holmberger, Per (1770-tal). Lapparnes Björn wisa, Vocabularium linguae Lapponum mendicantium. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-183592. Läst 6 mars 2020 
  72. ^ Svanberg (1984), s. 19-23
  73. ^ [a b] ”Utgrävning vid Lappatäkten i Järvsö”. Arkeologi Gävleborg. Länsmuseet Gävleborg. 29 juni 2018. http://arkeologigavleborg.blogspot.com/2018/06/utgravning-vid-lappatakten-i-jarvso.html. Läst 31 augusti 2019. 
  74. ^ Ulfhielm, Bo & Björck, Maria. Sockenlappens stuga. Arkeologisk undersökning av ett sockenlappsboställe i Järvsö, Hälsingland. Seminarium på Västmanlands läns museum 27 september 2017.
  75. ^ ”Sundbornsgubben”. Ohtsedidh. https://www.ohtsedidh.se/platser/sundbornsgubben/. Läst 6 mars 2020. 
  76. ^ Jörgen Heikki (10 juni 2022). ”Arkeologer i eld och lågor: "Pusselbiten som saknas"”. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/artikel/pusselbiten-som-saknas. Läst 10 juni 2022. 
  77. ^ ”L2022:699 Kåta. Möjlig fornlämning”. Riksantikvarieämbetet, Fornsök. 16 februari 2022. https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/0a17b8aa-b615-4380-bea1-401d5416ffcf. Läst 10 juni 2022. 
  78. ^ ”L1948:7930 Lägenhetsbebyggelse”. Fornsök. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/713a0bf5-c327-4e74-a368-ef61d317228a. Läst 31 augusti 2019. 
  79. ^ [a b c] Björck, Maria & Blennå, Inga; med bidrag av Ljungdahl, Ewa (2020). Lappatäkten - Ett sockenlappboställe i Järvsö. Rapport Länsmuseet Gävleborg. "2020:08". Länsmuseet Gävleborg. https://lansmuseetgavleborg.se/wp-content/uploads/2021/03/xlm_rapport_2020-08_A.pdf. Läst 3 november 2020 
  80. ^ Nilsson, Christer (15 juni 2017). ”Utgrävning i Järvsö – lämningar efter sockenlappar”. helahälsingland.se. MittMedia. https://www.helahalsingland.se/logga-in/utgravning-i-jarvso-lamningar-efter-sockenlappar. Läst 31 augusti 2019. 
  81. ^ Mårtensson, Magnus (2019). Samiska föremål : undersökning av fynd från ett 1700-talstorp i Järvsö. Riksantikvarieämbetet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:raa:diva-5856. Läst 31 augusti 2019 
  82. ^ Tjäder, Johanna. ”Utgrävningsfynd ger sockensamerna en egen röst” (på nordsamiska). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7295815. Läst 15 september 2019. 
  83. ^ ”Visning av ett sockenlappboställe – Kalendarium – Länsmuseet Gävleborg”. lansmuseetgavleborg.se. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190831180332/http://lansmuseetgavleborg.se/Events/6775/Visning-av-ett-sockenlappbostalle. Läst 31 augusti 2019. 
  84. ^ [a b] Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette (2000). Lill-Mosjön : Raä 256:1-2 Arnäs sn, norra Ångermanland : särskild arkeologisk undersökning - Botniabanan. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/17187_ca_object_representations_media_39224_original.pdf?fbclid=IwAR3wTwJgvcOaLJ9WmgeuIkUBl8ilynfgsGyQiPGp80dAXE3wzKuaY03vYLU. Läst 9 oktober 2019  Arkiverad 28 september 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  85. ^ Färjare, Anette & Olsson, Eva (2000). Lill-Mosjön – boplatslämningar och fångstgropar från neolitikum, äldre järnålder och historisk tid Ångermanland, Grundsunda socken, Banafjäl 1:10 och 21:1, RAÄ 345:1–2 och 356. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2000:5. Riksantikvarieämbetet. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/bf8744df-b557-44e7-988a-b596331f8f12. Läst 9 oktober 2019 
  86. ^ Institutionen för arkeologi och antikens kultur. ”Samiska bosättningar i norra Uppland”. Stockholms universitet. https://www.su.se/institutionen-for-arkeologi-och-antikens-kultur/nyheter/samiska-bosättningar-i-norra-uppland-1.574414?cache=666. Läst 8 januari 2022. 
  87. ^ Axelsson, Per (2016). Kyrkan, folkbokföringen och samerna. "De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna". https://www.svenskakyrkan.se/filer/28%20Axelsson.pdf. Läst 19 november 2019 
  88. ^ [a b] STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1851 med 1855. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A) BEFOLKNINGS-STATISTIK. "I. 3". SCB. 1860. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1851-1855-tredje.pdf. Läst 20 november 2019 
  89. ^ ”Tabellverket 1749-1859”. Umeå universitet. http://rystad.ddb.umu.se:8080/Tabellverket/Tabverk. Läst 19 november 2019. 
  90. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1856-1860. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "II. 3". 1865. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1856-1860-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  91. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1870. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XII. 3". 1874. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1870-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  92. ^ STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1880. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGSSTATISTIK. "XXII: 3". 1885. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1880-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  93. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1890. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XXXII: 3". 1895. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1890-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  94. ^ STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1900. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGSSTATISTIK. "XLII: 3". 1907. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1900-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  95. ^ FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1910 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR. "IV". SCB. 1918. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/SOS%201911-%2FFolk-%20och%20bostadsr%C3%A4kningarna%2FFolkr%C3%A4kningen%201910-1960%2FFolkr%C3%A4kningen%201910%20(SOS)%2FFolkrakningen-1910_4.pdf. Läst 19 november 2019 
  96. ^ FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1920 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR. "II". SCB. 1925. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/SOS%201911-%2FFolk-%20och%20bostadsr%C3%A4kningarna%2FFolkr%C3%A4kningen%201910-1960%2FFolkr%C3%A4kningen%201920%20(SOS)%2FFolkrakningen-1920_2.pdf. Läst 19 november 2019 
  97. ^ Statistisk årsbok för Sverige 1937. Statistiska centralbyrån. 1937. sid. 24. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1937.pdf. Läst 19 november 2019 
  98. ^ ”Sveriges befolkning 1910, utdrag med samer i Västernorrlands län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=true&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=22&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  99. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  100. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  101. ^ ”Sveriges befolkning 1890, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=true&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  102. ^ ”Sveriges befolkning 1890, utdrag med samer i Västmanlands län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=true&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=19&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=*lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 12 mars 2020. 
  103. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  104. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  105. ^ ”Sveriges befolkning 1910, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=true&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Sveriges demografi
Befolkning
Majoritetsbefolkning
Nationella minoriteter
Sveriges historia · Sveriges migrationshistoria · Språk i Sverige · Minoritetsspråk i Sverige
v • r
Samer
Historia
Undergrupper
Utbredning
Sverige (Mellansverige) · USA


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sydliga_samer&oldid=54414498”