Sverker Sörlin – Wikipedia

Sverker Sörlin
Sverker Sörlin presenterar sin bok Rädslan för svaghet i Stockholm i december 2014.
Sverker Sörlin presenterar sin bok Rädslan för svaghet i Stockholm i december 2014.
Född6 augusti 1956 (67 år)
Åsele
YrkeIdéhistoriker, författare
NationalitetSvensk
Språksvenska[1]
BarnJulia och Lydia

Ulf Sverker Sörlin, född 6 augusti 1956 i Åsele i Lappland,[2] är en svensk idéhistoriker, professor i miljöhistoria och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sörlin disputerade 1988 i idéhistoria vid Umeå universitet med avhandlingen Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet. Han har skrivit flera arbeten inom vetenskaps-, miljö- och skogshistoria, humanekologi, europeisk historia, forskningspolitik, innovationsstudier samt den högre utbildningens historia och politik. Hans författarskap omfattar även essäistik, populärvetenskap, samhällsdebatt samt kulturkritik, främst i Dagens Nyheter.

Sörlin blev professor vid Umeå universitet 1993. Sedan 2007 är han professor vid Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.[3] Han var tidigare bland annat biträdande föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria vid Kungliga Vetenskapsakademien (1988–1990), prefekt vid Institutionen för idéhistoria, Umeå universitet (1995–1998), direktör för Swedish Institute for Studies in Education and Research, SISTER (2000–2003), gästforskare vid University of California at Berkeley (1993) och vid University of Cambridge (2004–2005) samt gästprofessor vid Universitetet i Oslo (2006). Läsåret 2013-2014 gästade han School of Social Science, Institute for Advanced Study (IAS), Princeton, New Jersey. Sörlin är också Non-resident Long-term Fellow for Programmes on Environmental Humanities vid Swedish Collegium for Advanced Study.

Sörlin invaldes 1993 i Kungliga Skytteanska Samfundet, 1999 i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien och 2016 i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. År 2023 valdes Sörlin även in som korresponderande ledamot i den danska vetenskapsakademin, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab[4]. År 2000 var Sörlin en av grundarna av stiftelsen Måltidsakademien.[5]Åren 2006–2009 var han ordförande i den svenska kommittén för det Internationella Polaråret. Sörlin är även verksam inom rådgivning och utredning inom forskningspolitik och miljöpolitik och har sedan 1994 återkommande varit ledamot i regeringens forskningsberedning. Han har bland annat framfört kritik mot Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) och mot New Public Management, NPM, på DN Debatt,[6][7] samt mot begreppet ekosystemtjänster i tidskriften Ecological Economics.[8]

År 2006 framlade han en av regeringen via Leif Pagrotsky beställd rapport om de svenska forskningsinstituten med titeln En ny institutssektor, som ledde till att statens då fyra skilda forskningsinstitut gradvis slogs samman till forskningsinstitutet Rise.[9][10] I rapporten skriver han (sid 65):

Den lösning som ter sig mest fördelaktig är att skapa en koncern som helägs av staten på koncernnivå. I denna koncern bör så mycket som möjligt av den statliga institutssektorn samlas, förutsatt att verksamheten har en övervägande industriell, näringspolitisk eller teknikvetenskaplig profil.

Sörlin är en ledande röst inom miljöns humaniora, på engelska environmental humanities. Han är en av grundarna av KTH Environmental Humanities Labratory (EHL)[11] och även en av författarna bakom en uppmärksammad artikel i Nature om planetens gränser.[12] 2012 tilldelades han Lars Salvius-priset för bidrag till ökad förståelse för miljö- och klimatfrågor samt humanioras roll i samhället.[13]

Han var 2018–2022 ledamot av det oberoende expertorganet Klimatpolitiska rådet.[14] Även 2022 var Sörlin sommarvärd i Sommar i P1 där han bland annat talade om visionen av det fossilfria välfärdslandet Sverige.[15]

Sedan 2020 är han ledamot av styrelsen för Riksbankens Jubileumsfond[16], utsedd av Sveriges Riksdag, och sedan samma år av den svenska biståndsmyndigheten Sida, utnämnd av regeringen[17].

Sörlin utsågs våren 2023 till ledamot i Umeå universitets styrelse för perioden 1 maj 2023 – 30 september 2024.[18]

I december 2023 var han vintervärd i SR P1.[19]

Sverker Sörlin är son till folkskolläraren Lars Sörlin och specialläraren Gudrun Sörlin, född Lenntoft, samt sonson till förstakammarledamoten Thore Sörlin.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Sinnenas skog (1983)
  • Framtidsvittnet: Ludvig Nordström och drömmen om Sverige, med Otto Fagerstedt (1987)
  • Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet (1988)
  • Naturkontraktet: Om naturumgängets idéhistoria (1991)
  • Humanekologi: Naturens resurser och människans försörjning, med K.V. Abrahamsson, J.-E. Hällgren & T. Sundström (1992)
  • Det europeiska kalejdoskopet: Regionerna, nationerna och den europeiska identiteten, med Janerik Gidlund (1993)
  • Denationalizing Science: The Contexts of International Scientific Practice, med Elisabeth Crawford & Terry Shinn (1993)
  • De lärdas republik: Om vetenskapens internationella tendenser (1994)
  • Obemärkta: Det dagliga livets idéer, med Ronny Ambjörnsson (1995)
  • Universiteten som drivkrafter: Globalisering, kunskapspolitik och den nya intellektuella geografin (1996)
  • Jorden en ö: En global miljöhistoria, med Anders Öckerman (1998, ny uppl. 2002)
  • Den globala nationalismen: Nationalstatens historia och framtid, med Björn Hettne & Uffe Östergård (1998, ny uppl. 2006)
  • Sustainability – the Challenge: People, Power, and the Environment, med L. Anders Sandberg (1998)
  • Friluftshistoria – Från "härdande friluftslif" till ekoturism och miljöpedagogik, med Klas Sandell (2000, ny uppl. 2008)
  • Kunskap för välstånd: Universiteten och omvandlingen av Sverige, med Gunnar Törnqvist (2000)
  • Nationens röst: Texter om nationalismens teori och praktik (2001)
  • Narrating the Arctic: A Cultural History of Nordic Scientific Practices, med Michael T. Bravo (2002)
  • Världens ordning (2004)
  • Mörkret i människan (2004)
  • Linné och hans apostlar, med Otto Fagerstedt (2004)
  • Vad kan stiftelser göra?: Den privata stiftelsesektorn som forskningsfinansiär (2005)
  • ”I den absoluta frontlinjen”: En bok om forskningsstiftelserna, konkurrenskraften och politikens möjligheter (2005)
  • Nationalism (2006)
  • Knowledge Society vs. Knowledge Economy, med Hebe Vessuri (2007)
  • Forska lagom och vara världsbäst: Sverige inför forskningens globala strukturomvandling, med Mats Benner (2008)
  • Nature’s End: Environment and History, med Paul Warde (2009)
  • Den blinde skaparen: en Essä om Darwin och livets sammanhang (2009)
  • Kroppens geni - Marit, Petter och skidåkning som lidelse (2011)
  • Alltings mått: humanistisk kunskap i framtidens samhälle, Norstedts, Stockholm 2012, ISBN 978-91-1-304433-0, med Anders Ekström
  • Science, Geopolitics and Culture in the Polar Region: Norden Beyond Borders (2013)
  • The Future of Nature: Documents of Global Change, med Libby Robin och Paul Warde (2013)
  • Rädslan för svaghet (2014)
  • Antropocen: En essä om människans tidsålder (2017), pocket (2018)
  • The Environment: A History of the Idea, med Libby Robin och Paul Warde (2018)
  • Grounding Urban Natures: Histories and Futures of Urban Ecologies (2019) med Henrik Ernstson
  • Till bildningens försvar - den svåra konsten att veta tillsammans (2019), pocket (2021)
  • Kris!: Från Estonia till Corona (2020)
  • Ice Humanities: Living, Working and Thinking in a Melting World med Klaus Dodds (2022)
  • Pathways: Exploring the Routes of a Movement Heritage med Daniel Svensson & Katarina Saltzman (2022)
  • Resource Extraction and Arctic Communities: The New Extractivist Paradigm (2023)
  • Framtidslandet (2023)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sverker SörlinSvensk Filmdatabas
  3. ^ ”Division of History of Science, Technology and Environment” (på brittisk engelska). KTH. Arkiverad från originalet den 26 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210126210647/https://www.kth.se/en/abe/inst/philhist/historia. Läst 7 januari 2021. 
  4. ^ ”Royal Academy”. www.royalacademy.dk. https://www.royalacademy.dk/da/Aktuelt/Nye-medlemmer. Läst 3 mars 2024. 
  5. ^ ”Måltidsakademiens ledamöter – Måltidsakademien”. ma.akademierna.se. https://ma.akademierna.se/maltidsakademiens-ledamoter/. Läst 3 mars 2024. 
  6. ^ ”SNS har fallit undan för näringslivets påtryckningar” Dagens Nyheter Debatt 2011-09-24
  7. ^ ”S måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen” Dagens Nyheter Debatt 2011-03-20
  8. ^ "Ecosystem services as technology of globalization: On articulating values in urban nature", Ecological Economics 86 (2013)
  9. ^ ”RISE historia”. https://www.ri.se/sv/om-rise/rise-historia. Läst 18 december 2021. 
  10. ^ Sörlin, Sverker (2006-06-20). En ny institutssektor. Stockholm: Kungl. Tekniska högskolan (KTH). https://www.ri.se/sv/media/115/download?attachment. Läst 18 december 2021 
  11. ^ ”KTH Environmental Humanities Laboratory” (på brittisk engelska). KTH. Arkiverad från originalet den 20 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210120045035/https://www.kth.se/en/abe/inst/philhist/historia/ehl. Läst 7 januari 2021. 
  12. ^ "A safe operating space for humanity", Nature 461 (2009)
  13. ^ "Lars Salvius-priset 2012 till Sverker Sörlin" Arkiverad 16 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. från bonuspresskopia.se
  14. ^ ”Regeringen genomför sista delen av det klimatpolitiska ramverket – inrättar Klimatpolitiska rådet”. Regeringen. 8 december 2017. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/regeringen-genomfor-sista-delen-av-det-klimatpolitiska-ramverket--inrattar-klimatpolitiska-radet/. Läst 10 juli 2018. 
  15. ^ ”Så har vi lyssnat sommaren 2022 - här är alla listor”. Sveriges Radio. 22 augusti 2022. https://sverigesradio.se/artikel/sa-har-vi-lyssnat-sommaren-2022-har-ar-alla-listor. Läst 15 oktober 2022. 
  16. ^ ”Styrelse”. www.rj.se. https://www.rj.se/Var-organisation/Styrelse/. Läst 16 juli 2023. 
  17. ^ ”SIDAs styrelse”. https://www.sida.se/om-sida/organisation/styrelsen. Läst 16 juli 2023. 
  18. ^ ”Universitetsstyrelsen”. Umeå universitet. https://www.umu.se/om-umea-universitet/sa-ar-vi-organiserade/ledning-och-styrning/universitetsstyrelsen/. Läst 30 maj 2023. 
  19. ^ ”Sverker Sörlin”. SR. 25 december 2023. https://sverigesradio.se/avsnitt/sverker-sorlin-vinterprat-2023. Läst 26 december 2023. 
  20. ^ ”Kunniatohtorit 2011”. Åbo universitet. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140820010550/http://www.utu.fi/fi/sivustot/promootio/kunniatohtorit/Sivut/Kunniatohtorit-2011.aspx. Läst 19 augusti 2014. 
  21. ^ ”Ida Bäckmans stipendium”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/press/ida-backmans-stipendium-4. Läst 24 mars 2016. 
  22. ^ ”DSH: Historik och syfte”. www.dsh.se. http://www.dsh.se/DSHHistorik.html. Läst 4 maj 2019. 
  23. ^ ”Bildningsapostel som vill få oss att tänka annorlunda”. www.iva.se. Arkiverad från originalet den 4 december 2021. https://web.archive.org/web/20211204094926/https://www.iva.se/publicerat/bildningsapostel-som-vill-fa-oss-att-tanka-annorlunda/. Läst 23 november 2021. 
  24. ^ ”Priser | Kungl. Vetenskaps-Societeten”. https://www.vetenskapssocietetenuppsala.se/priser/. Läst 23 november 2021. 
  25. ^ ”UiB utnevner åtte nye æresdoktorer”. https://www.uib.no/aktuelt/151446/uib-utnevner-åtte-nye-æresdoktorer. Läst 12 september 2023. 
  26. ^ ”Birger Normansällskapet”. Birger Normansällskapet. https://birgernorman.se/index.html. Läst 16 juli 2023. 
  27. ^ ”– Småland – - Snille och envishet”. http://www.smalandsakademi.se/?page_id=257. Läst 2 januari 2024. 
  28. ^ ”Sverker Sörlin tilldelas Harry Martinsonpriset 2024 - Olofström”. olofstrom.se. https://olofstrom.se/nyheter/nyheter/2024-01-18-sverker-sorlin-tilldelas-harry-martinsonpriset-2024. Läst 3 mars 2024. 
  29. ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2024”. www.kungahuset.se. https://www.kungahuset.se/arkiv/pressmeddelanden/2024-01-28-medaljforlaningar-28-januari-2024. Läst 3 mars 2024. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]