Svenska försvarsmaktens organisation 1999 – Wikipedia

Denna artikel visar hur den svenska Försvarsmaktens struktur och organisation såg ut 1999. Både i freds- och krigstid leddes det militära försvaret av tre militärområden. Militärområdena och dess struktur hittas i respektive artikel listad under militärområde. Organisationen hade fastställts genom försvarsbeslutet 1996, vilken fastslog genom två etapper och började gälla den 1 januari 1998.[1][2] Genom försvarsbeslutet 2000 upphörde organisationen helt att gälla den 1 juli 2000.

Kommandostruktur[redigera | redigera wikitext]

Högkvarteret[redigera | redigera wikitext]

Förband underställda Högkvarteret, centra och Helikopterflottiljen i fredsorganisationen. Gällande försvarsförberedelser samt stöd till det civila samhället lödd förbanden under respektive militärbefälhavare.[3]

Militärområden[redigera | redigera wikitext]

Militärområden och militärkommandon 1989:
Militärområdesstaber • Militärkommandostaber
Huvudartikel: Militärområden

Det svenska militära försvaret var starkt decentraliserat och bestod i freds- och krigstid av tre militärområden (dagligt kallade för Milo), vilka var det högsta ledningsorganet under försvarsstaben. Militärområdena var i sin tur uppdelade på fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marin- och flygkommandon. Militärområdena leddes av en militärbefälhavare (MB), som hade det samlade ansvaret för den operativa ledningen av samtliga stridskrafter inom respektive militärområde. Utöver den territoriella och operativa ledningen av militärområdet, ledde militärbefälhavaren arméförbandens utbildning och biträdes av en ställföreträdande, som var krigsplacerad som fördelningschef. Militärbefälhavaren ledde befälhavarna för försvarsområdena, vilka benämndes som försvarsområdesbefälhavare (Fobef). Försvarsområdesbefälhavaren ledde i sin tur det territoriella försvaret av försvarsområdet. Försvaret av försvarsområdet bestod av lokalförsvarsstyrkor, blandade av hemvärn, infanteri, ingenjör- och luftvärnsförband samt lätt artilleri. Till skillnad från militärområdena förvaltades försvarsområdena i fredstid av ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet hade det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. År 1999 var följande militärområden samt deras underställda försvarsområden organiserade.

Armén[redigera | redigera wikitext]

Under fredstid var endast en brigad bemannad och aktiv, Gotlandsbrigaden. Alla övriga brigader och dess komponenter var enbart planerade att aktiveras vid mobilisering. Personalen till brigaderna utbildades vid arméns regementen och skolor runt om i landet. Regementena och skolorna stod under Arméstabens befäl, i frågor som taktik, organisation, utrustning, personal och utbildning. Den direkta samordningen av utbildningen ansvarade respektive militärområdesbefälhavare, vilka var direkt underställda överbefälhavaren.

Armén 1999[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges de regementen, kårer och skolor som var aktiva 1999 och svarade för utbildade förband till krigsorganisationen.

Beteckning Namn Garnisonsort Truppslag Roll Arméfördelning Militärområde Försvarsområde
I 1/Fo 44 Svea livgarde Kungsängens garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Stockholms försvarsområde
I 2/Fo 52 Värmlands regemente Karlstads garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Värmlands försvarsområde
I 3/Fo 51 Livregementets grenadjärer Örebro garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Örebro försvarsområde
I 12/Fo 17 Smålands regemente Eksjö garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Södra militärområdet Smålands försvarsområde
I 13/Fo 53 Dalregementet Falu garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
I 16/Fo 31 Hallands regemente Halmstads garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Södra militärområdet Hallands försvarsområde
I 20/Fo 61 Västerbottens regemente Umeå garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Norra militärområdet Västerbottens försvarsområde
I 21/Fo 23 Västernorrlands regemente Sollefteå garnison Infanteriet Försvarsområdesregemente Norra militärområdet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
I 22/Gj 66 Lapplands jägarregemente Kiruna garnison Infanteriet Gränsjägarregemente Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
P 2/Fo 14 Skånska dragonregementet Hässleholms garnison Pansartrupperna Försvarsområdesregemente Södra militärområdet Skånes försvarsområde
P 10/Fo 43 Södermanlands regemente Strängnäs garnison Pansartrupperna Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 63 Norrbottens försvarsområde Bodens garnison Armégemensam Försvarsområdesregemente Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
Gj 67 Norrbottens gränsjägare Kalix garnison Armégemensam Gränsjägarregemente Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
A 3 Wendes artilleriregemente Kristianstads garnison Artilleriet Södra arméfördelningen Södra militärområdet Skånes försvarsområde
A 7 Gotlands artilleriregemente Visby garnison Artilleriet Gotlands militärkommando Mellersta militärområdet
A 8 Norrlands artilleriregemente Bodens garnison Artilleriet Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
A 9 Bergslagens artilleriregemente Kristinehamns garnison Artilleriet Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Värmlands försvarsområde
K 1 Livgardets dragoner Stockholms garnison Kavalleriet Militärpolis, Militärpolisjägare Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Stockholms försvarsområde
K 3 Livregementets husarer Karlsborgs garnison Kavalleriet Fallskärmsjägare
 Södra arméfördelningen Södra militärområdet Västra Götalands försvarsområde
K 4 Norrlands dragonregemente Arvidsjaur Kavalleriet Norrlandsjägare Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
Lv 2 Gotlands luftvärnskår Visby garnison Luftvärnet Gotlands militärkommando Mellersta militärområdet
Lv 3 Roslagens luftvärnsregemente Norrtälje garnison Luftvärnet Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Stockholms försvarsområde
Lv 6 Göta luftvärnsregemente Göteborgs garnison Luftvärnet Södra arméfördelningen Södra militärområdet Hallands försvarsområde
Lv 7 Luleå luftvärnsregemente Luleå garnison Luftvärnet Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
Ing 2 Göta ingenjörregemente Eksjö garnison Ingenjörtrupperna Södra arméfördelningen Södra militärområdet
Ing 3 Bodens ingenjörregemente Bodens garnison Ingenjörtrupperna Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
S 1/Fo 47 Upplands regemente Enköpings garnison Signaltrupperna Försvarsområdesregemente Mellersta militärområdet Uppsala och Västmanlands försvarsområde
S 3 Norrlands signalregemente Bodens garnison Signaltrupperna Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens försvarsområde
T 2 Göta trängregemente Skövde garnison Trängtrupperna Södra arméfördelningen Södra militärområdet Västra Götalands försvarsområde
T 3 Norrlands trängregemente Sollefteå garnison Trängtrupperna Norra arméfördelningen Norra militärområdet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
ArtSS Artilleriets stridsskola Kristinehamns garnison Artilleriet Truppslagsskola Mellersta militärområdet Värmlands försvarsområde
ATS Arméns tekniska skola Östersunds garnison Armégemensam Truppslagsskola Norra militärområdet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
LvSS Luftvärnets stridsskola Norrtälje garnison Luftvärnet Truppslagsskola Mellersta militärområdet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
MSS Markstridsskolan Linköpings garnison Armégemensam Truppslagsskola Mellersta militärområdet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde

Armeutrustning[redigera | redigera wikitext]

Arméns viktigare vapensystem efter mobilisering.

Krigsorganisation[redigera | redigera wikitext]

I fredstid var i stort sett samtliga enheter i den svenska armén obemannade. Det enda undantaget var Gotlandsbrigaden (MekB 18), som i regel var fullt bemannad hela tiden. Vanligtvis rekryterades personal till brigader inom det län där brigaden var utbildades. Dock fanns det undantag, Gotlandsbrigaden och Norrbottensbrigaden vars personal kom från hela Sverige. Arméns resurser efter mobilisering i läge 1999 framgår av nedan sammanställning: [4]

  • 3x arméfördelningsstaber
  • 4x infanteribrigader
  • 3x norrlandsbrigader
  • 6x mekaniserade brigader
  • 3x artilleriregementetsstaber
  • 60x bataljoner (infanteri-, jägar- (fallskärms-, Norrlands- och Lapplands-), artilleri-, luftvärns-, ingenjörbataljoner)
  • 170x Hemvärnskretsar

Arméfördelningar[redigera | redigera wikitext]

Förutom de 13 brigader som aktiverades vid mobilisering inom respektive militärområde, fanns även tre arméfördelningsstaber som aktiverades samtidigt. Arméfördelningarna var till antalet tre, geografiskt sprida över landet, vilka taktiskt ledde 3–5 brigader inom sitt militärområde.

De tre arméfördelningar som fanns var:

Förutom de tre till fem brigader som ingick i varje arméfördelningen, betjänades arméfördelningarna av stabs- och sambandsförband.

Brigader[redigera | redigera wikitext]

Nummer Namn Ort Arméfördelningen Militärområde Mobiliseringsområde Brigadtyp
IB 1 Gula brigaden Kungsängens garnison Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Stockholms län Infanteri IB 2001
IB 2 Värmlandsbrigaden Karlstads garnison Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Värmlands län Infanteri IB 2001
IB 12 Smålandsbrigaden Eksjö garnison Södra arméfördelningen Södra militärområdet Jönköpings län Infanteri IB 2001
IB 16 Hallandsbrigaden Halmstads garnison Södra arméfördelningen Södra militärområdet Hallands län Infanteri IB 2001
NB 5 Fältjägarbrigaden Östersunds garnison Norra arméfördelningen Norra militärområdet Jämtlands län Norrland NB 2001
NB 13 Dalabrigaden Falu garnison Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Dalarnas län Norrland NB 2001
NB 21 Ångermanlandsbrigaden Sollefteå garnison Norra arméfördelningen Norra militärområdet Västernorrlands län Norrland NB 2001
MekB 7 Malmöbrigaden Revinge garnison Södra arméfördelningen Södra militärområdet Skånes län Mekaniserad MekB 2001
MekB 8 Göingebrigaden Hässleholms garnison Södra arméfördelningen Södra militärområdet Skånes län Mekaniserad MekB 2001
MekB 9 Skaraborgsbrigaden Skövde garnison Södra arméfördelningen Södra militärområdet Västra Götalands län Mekaniserad MekB 2001
MekB 10 Södermanlandsbrigaden Strängnäs garnison Östra arméfördelningen Mellersta militärområdet Södermanlands län Mekaniserad MekB 2001
MekB 18 Gotlandsbrigaden Visby garnison Gotlands militärkommando Mellersta militärområdet Gotlands län samt Svenska fastlandet Mekaniserad MekB 2001
MekB 19 Norrbottensbrigaden Bodens garnison Norra arméfördelningen Norra militärområdet Norrbottens län Mekaniserad MekB 2001

Brigadorganisationer[redigera | redigera wikitext]

År 1999 fanns det inom Armén tre brigadtyper. En typ av infanteribrigad, en typ av mekaniserad brigad och en typ av norrlandsbrigad.

Mekaniserad brigad[redigera | redigera wikitext]

Inom armén fanns det sex mekaniserade brigader organiserade som Mekaniserad MekB 2001. Varje brigad mönstrade 5,600 man och samtliga brigader var koncentrerade till södra Sverige, med undantag för MekB 19 i Norrbotten. De brigader som 1999 var organiserade som MekB 2001 var MekB 7, MekB 8, MekB 9, MekB 10, MekB 18 och MekB 19.

  • Brigadstaben
  • 1x brigadledningskomapni
  • 1x mekaniserad spaningskompani
  • 3x mekaniserad bataljon
  • 1x mekaniserad pansarvärnsbataljon
  • 1x mekaniserad luftvärnsbataljonen
  • 1x mekaniserad underhållsbataljon
  • 1x mekaniserad pionjärbataljon
  • 1x mekaniserad haubitsbataljon
Infanteri- och Norrlandsbrigader[redigera | redigera wikitext]

Inom armén fanns det fyra infanteribrigader av Typ IB 2001 samt tre NB 2001. Varje brigad mönstrade 5,200 man. IB/NB 2001 var efterföljaren till IB 77-organisationen och innebar i huvudsak att infanteriet var mekaniserade och att stridande personal kunde förflyttas uppsuttna i huvudsak bepansrade stridsfordon. De brigader som var organiserade som IB/NB 2001, skulle med egna resurser kunna förflytta sig 500 kilometer per dygn. De brigader som 1999 var organiserade som IB/NB 2001 var IB 1, IB 2, IB 12, IB 16, NB 5, NB 13 och NB 21.

  • Brigadledning
  • 1x brigadspaningskompani
  • 2x mekaniserade bataljoner / Norrlandsmekaniseradbataljon
  • 2x brigadskyttebataljoner / Norrlandsskyttebataljon
  • 1x brigadpansarvärnskompani
  • 1x bandpansarvärnskompani
  • 1x brigadluftvärnskompani
  • 1x brigadhaubitsbataljon
  • 1x brigadpionjärsbataljon
  • 1x brigadunderhållsbataljon

Flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Flygkommando, flottiljer, skolor och detachement 1999:
JA 37 • JA/SH/SF 37 • JA/Sk 37 • JAS 39/Tp 84 • AJS 37/JAS 39/Sk 60 • Markskoleförband • Detachement • Flygkommando
JAS 39A Gripen ur Flygvapnet startar från kortbana belägen längst allmän väg.

Inom Flygvapnet stod flygflottiljerna under befäl av tre geografiska flygkommandon, medan helikopterverksamheten med flygräddningsgrupperna överfördes till den nybildade Helikopterflottiljen. Flygvapnets resurser efter mobilisering i läge 1999 framgår av nedan sammanställning av attackflyg-, jaktflyg- och spaningsflygdivisioner:[5]

  • 3x stridsflygdivisioner, med JAS 39 Gripen – enhetsflygplan.
  • 7x jaktflygdivisioner, med JA 37 Viggen – jaktflygplan.
  • 2x attack-, jakt-, spaningsflygdivisioner, med AJS 37 Viggen – enhetsflygplan.
  • 4x centrala transportflygdivisioner
  • 4x regionala transportflygdivisioner
  • 16x basbataljoner
  • 6x stridslednings- och luftbevakningsbataljoner
  • 3 flygkommandostaber

År 1999 utgick den sista Drakendivisioner inom Flygvapnet. De sista Drakendivisionen var baserade vid F 10 i Ängelholm och fungerade som ett stöd till den tidigare exporten av flygplanssystemet till Danmark, Finland och Österrike. De ursprungliga åtta Viggendivisionerna hade blivit sju och var baserade vid F 4, F 16, F 17 och F 21. F 10 och F 16 vidmakthöll de lätta attackflygdivisionerna, vilka i fredstid utbildade flygförare till Flygvapnet.

Flygvapnet 1999[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges de centrum, flottiljer, skolor och divisioner som var aktiva 1999 och svarade för utbildning av personal och förband till krigsorganisationen.

Flygvapnets flotta[redigera | redigera wikitext]

JA 37D Viggen från Blekinge flygflottilj

År 1999 bestod Flygvapnets flotta av:

Utöver de flygplan och helikoptrar som var i aktiv tjänst, fanns cirka 200–300 individer av J 35 Draken magasinerade, som en operativ reserv. I krigstid kunde Flygvapnet mobilisera 6x stridslednings- och luftbevakningsbataljoner och 16x basbataljoner, varav en del hade i uppgift att bemanna och aktivera flygbaser samt reservbanor inom Bas 90-systemet. Reservbanor var i regel flygrakor baserade på landsvägar, till exempel riksväg 21 i höjd med Ljungbyhed. Flygbaserna och landsvägsbanorna fanns spridda över hela Sverige, och dess geografiska lokalisering var hemlig.

Marinen[redigera | redigera wikitext]

Marinkommandon, bevakningsområden samt kustartilleriregementen 1999
Flottans HMS Visborg (A265), lag- och ledningsfartyg
Flottans HMS Orion (A201), signalspaningsfartyg

År 1998 avvecklades Kustflottan och dess förband, istället kom marinens freds- och krigsorganisation att ledas av fyra regionala marinkommandon, vilka i sin tur leddes av en militärbefälhavare. Flottans resurser efter mobilisering i läge januari 1998 framgår av nedan sammanställning.[6][7]

  • 2x ytstridsflottiljer
  • 3x minkrigsavdelningar
  • 2x minröjningsflottiljer
  • 1x ubåtsflottilj
  • 2x Helikopterdivisioner
  • lednings- och underhållsförband

Flottan[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges kustflottans sammansättning med dess flottiljer, skolor och divisioner som var aktiva 1999 och svarade för förband till krigsorganisationen.[8]

Kustartilleriet[redigera | redigera wikitext]

105mm Tornautomatpjäs m/50 på Arholma
120mm Tornautomatpjäs m/70 på Landsort
152mm Kustartilleripjäs m/51 på Gotland

Det svenska kustartilleriet hade i uppdrag att förhindra amfibiska landstigningar av fientliga styrkor på den svenska kusten. För att uppfylla sitt uppdrag, hade kustartilleriet en varierad blandning av enheter.[7] I fredsorganisationen var utbildningen fördelat på fyra kustartilleriregementen, medan materiel- och underhållsansvaret var fördelat på marinkommandounderhållsbataljoner.

Förband

  • 2x Kustartilleribrigadledningar
  • 4x marinregementen
  • 6x kustförsvarsbataljoner med fasta batterier, minspärrar, taktiska rörliga markstrids- och robotförband
  • 3x kustartilleribataljoner, med 6x batterier om vardera 4x 12 cm rörlig kustartilleripjäs m/80.
  • 6x amfibiebataljoner med bland annat kustjägare- och amfibiekompanier
  • 1x tungt kustrobotbatteri
  • 4x minutläggningsdivisioner, lednings- och underhållsförband
  • 3x fasta utbåtsskyddskompanier

Kustartillerisystem

  • Fasta kustartilleripjäser: 12 cm m/70, 10,5 cm m/50, 7,5 cm m/57 och m/96
  • Rörliga kustartilleripjäser: 12 cm m/80
  • Lätt kustrobot: RBS 17
  • Tung kustrobot: RBS 15
  • Stridsbåtar: 180x stridsbåtar av olika typer
  • Fartyg: 4x minutläggare, 3x stabs- och lagfartyg
  • Bevakningsbåtar: 14x båtar
  • KAFUS (fast undervattensbevakningssystem), kontrollerbara minsystem (fasta och rörliga)

Kustartilleriförsvaret

Krigsförband

Robotbil 15 KA under utprovning vid marinens provturskommando.

Den 1 januari 1998 reducerades krigsorganisationen inom kustartilleriet, varvid fyra marinbrigader reducerades till marinregemente. Två kustartilleribrigader omorganiseras till rörliga brigadledningar. År 1998 reducerades fredsorganisationen genom att Härnösands maringrupp med Härnösands kustartilleriregemente (HMG/KA 5)upplöstes, dock kvarstod 6. amfibiebataljonen i krigsorganisationen.

Försvarsmaktens helikopterverksamhet[redigera | redigera wikitext]

År 1996 tillsätts en utredning med uppgift att se över möjligheten kring en total samordning av Försvarsmaktens helikopterresurser, några månader senare läggs förslaget fram om en gemensam helikopterflottilj. Förslaget sänds in till regeringen som i försvarsbeslutet 1996 fattar beslutet att samla Försvarsmaktens samtliga helikopterresurser i en gemensam helikopterorganisation.[9][10] Den 1 januari 1998 sammanfördes Försvarsmaktens helikopterverksamhet i det nybildade Försvarsmaktens helikopterflottilj (Hkpflj). Intagandet av den nya organisationen skedde i två steg; Först samordnades ledningsfunktionen genom att sätta upp en gemensam stab i Linköping. Nästa steg var ett år senare (1 januari 1999) när de ursprungliga helikopterförbanden omorganiserades till den nya förbandsstrukturen.[11] Genom Helikopterflottiljens bildande blev Sverige först i världen att samordna alla sina militära helikopterresurser i ett gemensamt förband.[12]

F.d Arméflyget[redigera | redigera wikitext]

Arméflygets Hkp 3A

Arméflyget bestod av två bataljoner med 79 helikoptrar och två flygplan.

År 1999 hade arméflyget följande helikopter- och flygplansflotta:

  • 14x Hkp 3A – transporthelikopter
  • 26x Hkp 5A – skolhelikopter
  • 19x Hkp 6A – skolhelikopter samt lätt transporthelikopter.
  • 20x Hkp 9A – pansarvärnshelikopter
  • 2x Fpl 53 – flygutbildning samt personaltransport

F.d Flygvapnets flygräddningsgrupp[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnets Hkp 3B

År 1999 bestod flygräddningsgrupperna, vilka var baserade vid flygvapnets flygflottiljer, av fyra helikoptersystem.

  • 7x Hkp 3B – medeltung transporthelikopter
  • 10x Hkp 4A – medeltung helikopter, började 1988 att överföras till marinflyget
  • 4x Hkp 9B – lätt helikopter, flygräddningshelikopter
  • 2x Hkp 10A – medeltung helikopter, åtta individer levererades under 1990/1991, som ersättare till Hkp 4.

F.d Marinflyget[redigera | redigera wikitext]

Marinflygets Hkp 4B

År 1999 bestod Marinflygets flotta av:[7]

  • 14x Hkp 4B/C – ubåtsjakts- och räddningshelikopter
  • 10x Hkp 6B – lätt transport- och ubåtsjaktshelikopter
  • 1x Tp 89 – ubåtsjakts- och transportflygplan

Hemvärnet[redigera | redigera wikitext]

Hemvärnet försåg lokalförsvaret med förband och soldater, vanligen bestående av personer, som på grund av ålders- eller andra skäl ej längre är värnpliktiga. Hemvärnsförbanden stod under försvarsområdesbefälhavarens befäl och var i regel ett lätt infanteriförband. Men även andra förbandstyper förekom, som till exempel det marina hemvärnet. År 1999 fanns omkring 100.000 frivilliga soldater fördelade på 170 hemvärnskretsar. Hemvärnsförbandens viktigaste uppgift var att inför och under mobilisering bevaka de mobiliseringsförråd som fanns utspridda i landet. Till Hemvärnet ingick Driftvärnet, som hade till uppgift att skydda myndigheters eller företags egna anläggningar.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Regeringens proposition 1995/96:12–Totalförsvar i förnyelse, etapp 1”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse_GJ0312. Läst 28 september 2019. 
  2. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4–Totalförsvar i förnyelse, etapp 2”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 28 september 2019. 
  3. ^ Fakta om totalförsvaret 1999 (1999), s. 35
  4. ^ [a b] Fakta om totalförsvaret 1999 (1999), s. 44-45
  5. ^ Fakta om totalförsvaret 1999 (1999), s. 48-49
  6. ^ Hofsten, Rosenius (2009), s. 370
  7. ^ [a b c] Fakta om totalförsvaret 1999 (1999), s. 46-47
  8. ^ Hofsten, Rosenius (2009), s. 385
  9. ^ Övlt Arne Hedén (1996). ”Vad innebär regeringens försvarsproposition för Försvarsmakten?” (PDF). Flygvapennytt (Försvarsmakten) (4): sid. 6. http://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1996-4.pdf. 
  10. ^ Övlt Owe Hammarström (1997). ”Försvarsmaktens nya helikopterorganisation” (PDF). Flygvapennytt (Försvarsmakten) (1): sid. 10-13. http://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1997-1.pdf. 
  11. ^ ”- God dag, Amiral!”. TIFF (Försvarets materielverk) (1): sid. 16-17. 1998. http://tiff.mil.se/x-online/tiff_9801/index.html#/16/. 
  12. ^ Kenneth Frejd (1997/1998). ”Nu lyfter Försvarsmaktens helikopterflottilj” (PDF). Flygvapennytt (Försvarsmakten) (5/97-1/98): sid. 32-33. http://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1997-5_1998-1.pdf. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_försvarsmaktens_organisation_1999&oldid=54135043”