Svenerik Perzon – Wikipedia

Svenerik Perzon, folkbokförd Sven Erik Perzon, född 29 april 1928 i Ljusdal, död 24 januari 2005 i Ystad, var en svensk skådespelare, sångare och textförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Perzon växte upp i Nore, och var son till hemmansägaren Per Perzon och Elna Johansson. Efter genomgången utbildning vid Dramatens elevskola engagerades han i revyer runtom i landet samt vid Riksteatern.[1] Han upptäcktes av Lulu Ziegler och slog igenom som sångare och estradör i en kabaretvåg som uppstod efter att varietéförbudet 1955 upphävts på de svenska krogarna. Han blev "superstjärna", enligt Myggans nöjeslexikon, tillsammans med Jan Gabrielsson, Ulla-Bella Fridh och Gösta Knutsson i TV-serien Söndagsbilagan 1962.[2]

År 1965 turnerade han med Himmelssängen tillsammans med Ulla-Bella och flyttade samma år till Rhodos, där han verkade som program- och artistchef för olika arrangörer av resor. När militärjuntan styrde över Grekland arbetade han på Mallorca. Perzon återvände till Sverige i början av 1970-talet. Han bosatte sig i Skåne och blev företagare inom heminredning.[2]

Perzon spelade också in skivor, med bland andra Barbro Hörberg, Monica Nielsen och Ulla-Bella Fridh.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Hans nåds testamente
Hjalmar Bergman
Sandro Malmquist Skansens friluftsteater[3]
1955 Äktenskapsmäklerskan
Thornton Wilder
Per Gerhard Intiman[4]
1958 Poulard Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall
Ivo Cramér Oscarsteatern[5]
1960 Medverkande Skräck och skratt, revy
Bengt Linder
Sven Paddock Casinoteatern[6]
1964 Medverkande Stockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma
Jackie Söderman Folkan[7]

Diskografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1960 – Monsieur Morbide
  • 1960 – ur filmen Mälarpirater, Svenerik Perzon, Monica Nielsen, Karl Åke Eriksson
  • 1960 – Mera dragspelssolo, Barbro Hörberg, Svenerik Perzon och Gunnar Lundén-Weldens orkester
  • 1960 – Guiseppi, Ulla-Bella och Svenerik Perzon[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven-Erik Perzon, skådespelare, Ystad, har avlidit Helsingborgs Dagblad 2005-01-28. Läst 2012-06-23.
  2. ^ [a b] Ericson Uno, Engström Klas, red (1992). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 12, Olds–Rundq. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665090. ISBN 91-7752-270-2  s 99.
  3. ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016. 
  4. ^ Barbro Hähnel (4 september 1955). ”Äktenskapsmäklerskan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-04/239/18. Läst 23 augusti 2015. 
  5. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 
  6. ^ S B-l (1 oktober 1960). ”'Skräck och skratt' på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-10-01/267/14. Läst 21 januari 2016. 
  7. ^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ Svenerik PerzonDiscogs

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]