Sven O. Andersson – Wikipedia

Sven O. Andersson
Född25 oktober 1923
Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
Död18 september 1988 (64 år)
Stockholm, Sverige
YrkeJournalist, författare, chefredaktör
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska, Engelska
Make/makaAlice Åkerblom (1947–1963)
Lena Södergren (1963–1986)
BarnGunnar Andersson
Hans Andersson
Johan Andersson
Namnteckning

Sven O. Andersson, Sven Olof Andersson, ursprungligen Persson[1], född 25 oktober 1923 i Stockholm[1], död 18 september 1988 i Stockholm[2], var en socialdemokratisk publicist och författare.

Han var verksam bland annat som chefredaktör för den återuppståndna Stockholms Tidningen fram till dess konkurs 1984.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fadern Mauritz Andersson var gift sedan tidigare, men levde sedermera tillsammans med Anderssons mor, stenografen Edith Persson (1900–1984)[2]. De ingick äktenskap 1951, då hustrun gått bort.[2] Fadern avled 1952[2]. Båda föräldrarna var aktiva socialdemokrater[3], och fadern var kassör i ABF[3]. 1923 flyttade familjen till Jultomtestigen 8, Västberga gård, Stockholm[4]. Där föddes hans bror Åke 1925[4].

1930 började Sven O. Andersson på Sofia folkskola och gick ut 1937[3]. Samma år fick han sitt första arbete, som springpojke på Fritzes bokhandel[3]. 1944 gick han ut från en tvåårig utbildning på Brunnsviks folkhögskola[5], där han gick[3] med sin blivande första hustru. De gifte sig 1947.

I anslutning med utbildningens slut gjorde han militärtjänst våren 1944–1945 på Svea livgarde, tillsammans med Sten Andersson.[6]

1947–1963 var Sven O. Andersson gift med Alice Sjöberg (f. 1923 - numera Åkerblom), som arbetade som layouttecknerska på Se; de fick tillsammans sönerna Gunnar (född 1948) och Hans (född 1950).[5] 1963–1986 var han gift med Lena Södergren, sekreterare till Victor Vinde på Stockholms Tidningen[3] där han också arbetade;[2][7] de fick tillsammans sonen Johan (född 1965[8]). 1965 flyttade paret till skånegård i Hököpinge"[9] i samband med hans nya tjänst på Arbetet i Malmö.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Sven O. Andersson var reporter på SSU-tidningen Frihet 1945–1949. Hans första arbete inom dagspressen var på Ny Tid 1949–1955 (tillsammans med Lars Krantz[10]) .

Han arbetade på Aftontidningen 1955–1956, Stockholms Tidningen 1956–1964 och Arbetet 1965–1969.

Han var reklammakare åt bland annat Socialdemokraterna, i deras valkampanjer, på ARE-bolagen (egentligen ARE-film) 1969–1974[3]. Därefter var han chefredaktör för Örebro-Kuriren 1974–1981 och för återgrundade Stockholms Tidningen 1981 (tillsammans med Rolf Alsing[11] och Lars Krantz[10]) fram till dess konkurs 1984. Han var informationschef på KF från 1984.

Han var, förutom sina ordinarie åtaganden, ledamot i Pressens Opinionsnämnd (PON) 1980–1985 (och suppleant från 1977–1980)[12], ordförande i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar 1983–1988 (1985 omorganiserad till Styrelsen för psykologiskt försvar),[13] ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen 1985–1988[14] och styrelseordförande i Svenska Institutet (innan det blev en myndighet) 1987–1988[15]. Han var även sommarvärd på P1 vid ett tillfälle 1979.[16] 1985 delade han ut Litteraturfrämjandets stora romanpris till Jan Myrdal.[17]

Sven O. Andersson invaldes 1984 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[18] Han tilldelades den kungliga medaljen Illis quorum av åttone graden för "förtjänstfulla insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv"[19] två dagar före sin död[20].


Arbete[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Sven O. Andersson skrev manus för en rad reportage och filmer, förutom kortfilmerna "Hon hette Majken"[3], "Den stora matchen"[3], "Så många kamrater"[21][3]:

Valmaterial[redigera | redigera wikitext]

Under Sven O. Anderssons tid på ARE-film utformade han, tillsammans med Paul Söderström, Britta Holmberg och Tor Lindmark, mycket av Socialdemokraternas affischer och valannonser, till exempel handbok inför valet 1968 (omskriven och kritiserad i Aftonbladet 10 augusti, Kvällsposten 29 oktober 1969), LO:s röda bok 1973 (deras "lilla röda"), samt affischerna med Anna Lindh 1985.[3]

Reportage och intervjuer[redigera | redigera wikitext]

Sven O. Andersson har inrikes gjort reportage genom att bland annat gå Vasaloppet[25], cyklat Sverigeloppet[26], och jobbat inom ett antal olika yrken (en veckas tid vardera) i reportagesyfte; bland annat som dräng[27] och som djurskötare på Skansen[28].

” Värnamo-Ystad (ST:s utsände) Vad begär ni egentligen? Att jag ska landskapsskildra de etthundraåttio kilometer jag trampar i hällande regn till Hälsingborg? Eller de tretton medvindsmilen i svängen runt Malmö och Trelleborg? När det enda riktigt viktiga är den underbara gula skylt där det i svarta bokstäver står det vackra lilla ordet "Ystad", 188 cykelmil och 16 dagar från en vintrig start i Haparanda. „
– Stockholms Tidningen, 1959-05-14

En del av hans reportage gjordes vid resa utomlands, bland annat i Etiopien 1961[29], Kongo-Léopoldville (senare Zaire) 1962[30] och 1963[31], Cypern 1964[32][33], Kina 1966[34], Tjeckoslovakien (tillsammans med Björn Larsson) 1968[35], Algeriet (tillsammans med bl.a. Olof Palme, där de träffade Boumedienne och Yasser Arafat) 1974[36], Rumänien[3] Indien 1962[3][37] och Spanien 1963[38].

Han intervjuade en rad människor, däribland Tage Erlander 1946[39] och 1968[40], Vilhelm Moberg 1954[41], Anders de Wahl 1985[42], Göran Assar Oredsson 1960[43], Alfonso och Eva Sastre 1963[44], samt Olof Johansson 1985[45]. Boken Journalisten Sven O Andersson, i urval av svärdottern Gunilla Stahre Andersson, utkom i samband med hans bortgång.


Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Antologier och verk där ansenlig textmängd publicerats[redigera | redigera wikitext]

  • Ubåtarna - och ett försvar i balans, publicerad i Med alla till buds stående medel. 1987. Libris 7407486  (sida 75-82)
  • Den rastlöse reformisten: en uppsats om Olof Palme och världen, publicerad i Socialdemokratin och svensk utrikespolitik. 1990. Libris 7794386  (sida 91-120)

Mindre skrifter, informationsblad och broschyrer[redigera | redigera wikitext]

Medverkande i framställande av manuskript[redigera | redigera wikitext]

  • Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre. Socialdemokraterna. 1976. Libris 7420525 
  • Partiskolan. Socialdemokraterna. 1977. Libris 409077 
  • Jämställdhet mellan kvinnor och män. 1980. Libris 7430168 

Stiftelser och fonder[redigera | redigera wikitext]

  • Sven O Anderssons minnesfond, för studier företrädesvis av utrikes- och säkerhetspolitik[47] (Org. nr. 802411-6942)
  • Stiftelsen Sven O. Andersson och Berndt Ahlqvists minne[48]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sven O Andersson (Persson) i Rotemansarkivet
  2. ^ [a b c d e] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Journalisten Sven O Andersson, Prolog sid 9-18.
  4. ^ [a b] Mauritz Andreas Andersson i Rotemansarkivet
  5. ^ [a b] Sven O. Andersson i Vem är vem? Stor-Stockholm (1962) 2
  6. ^ Sven O. Andersson (16 oktober 1985). ”Utrikesministern, min vän och lumparkompis”. Göteborgs-Tidningen. 
  7. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  8. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  9. ^ Andersson, Sven O.; Stahre Anderson Gunilla (1989). ”Prolog”. Journalisten Sven O Andersson. Vattholma: Väduren. sid. 16. Libris 7767475. ISBN 91-87892-06-5 
  10. ^ [a b] Artikel av Lars Krantz om Sven O Andersson Arkiverad 5 september 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Artikel av Rolf Alsing om bland annat Sven O. Andersson
  12. ^ Dokumentet "PRESIDIUM OCH LEDAMÖTER I PON" som finns hos PON och går att få ut på begäran. Digital publicering ska enligt uppgift ske någon gång efter sommaren.
  13. ^ Förfäras ej. 50 år med det psykologiska försvaret: en biografi om en svensk myndighet Arkiverad 17 november 2017 hämtat från the Wayback Machine., sid 21
  14. ^ ”Socialdemokratiska Pressföreningens historia”. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203034338/http://www.s-pressforeningen.se/?page_id=14. Läst 11 februari 2013. 
  15. ^ Upplysningsvis, Svenska institutet 1945–1995, sid 79
  16. ^ Sommarvärdar genom tiderna 1959 - 2005 (pdf)
  17. ^ Sven O. Andersson (29 mars 1985). ”Varsågod, Jan, sa jag, och gav honom 25.000 kronor ...”. Örebrokuriren. 
  18. ^ Rune Kjellander: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 193.
  19. ^ Regeringskansliets lista över mottagare av Illis Quorum, sid 37 Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Andersson, Sven O.; Stahre Anderson Gunilla (1989). ”Prolog”. Journalisten Sven O Andersson. Vattholma: Väduren. sid. 18. Libris 7767475. ISBN 91-87892-06-5 
  21. ^ "Så många kamrater" på Svensk Filmdatabas och Svensk Mediedatabas
  22. ^ ”KFs filmarkiv”. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100825062335/http://www.mersmak.kf.se/upload/KFbibl/KF-Filmarkiv.pdf. Läst 13 juli 2012. 
  23. ^ Svensk Filmdatabas post för "Pengar som vatten"
  24. ^ Svensk Filmdatabas post för "En vacker dag - en smäll"
  25. ^ Sven O. Andersson (27 februari 1958). Stockholms-Tidningen. 
  26. ^ Sven O. Andersson (14 maj 1959). Stockholms-Tidningen. 
  27. ^ Sven O. Andersson (23 september 1958). Stockholms-Tidningen. 
  28. ^ Sven O. Andersson (24 juni 1963). Stockholms-Tidningen. 
  29. ^ Sven O. Andersson (22 januari 1961). Stockholms-Tidningen. 
  30. ^ ÖK, 1986-02-14
  31. ^ Sven O. Andersson (3 januari 1963). Stockholms-Tidningen. 
  32. ^ Sven O. Andersson (16 augusti 1964). Stockholms-Tidningen. 
  33. ^ Sven O. Andersson (27 augusti 1974). Stockholms-Tidningen. 
  34. ^ Arbetet, 1966-05-24, 1966-07-20, Sven O. Andersson (1 juni 1966). Stockholms-Tidningen. , Örebrokuriren, 1979-03-23, 1979-03-07, 1979-03-23, 1979-03-31
  35. ^ Örebrokuriren, 1978-08-19, 1987-03-27
  36. ^ Arbetet, 1974-11-14, Örebrokuriren, 1974-11-18
  37. ^ "Vår indiska by", 1962
  38. ^ "Spanien väntar", 1963
  39. ^ Frihet, 1946-08-30
  40. ^ Arbetet, 1968-09-22
  41. ^ Ny Tid 1954-08-08
  42. ^ Örebro-kuriren, 1985-11-22
  43. ^ Stockholms Tidningen, särtryck 1960 om Nazism, Antisemitism, Rashat
  44. ^ Spanien väntar, sid 79 och 92
  45. ^ GT, 1985-12-14
  46. ^ Bland nya kamrater. LO. 1967. Libris 842407 
  47. ^ Lista över stipendier Publicistklubben.
  48. ^ Stiftelsen Sven O. Andersson och Berndt Ahlqvists minne

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Sven O.; Stahre Anderson Gunilla (1989). Journalisten Sven O Andersson. [Jeans-serien]. Vattholma: Väduren. Libris 7767475. ISBN 91-87892-06-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven_O._Andersson&oldid=54226891”