Sven Hirdman – Wikipedia

Sven Hirdman
Sven Hirdman i en debatt om Nato på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2015.
FöddHenrik Sven Hirdman
28 september 1939 (84 år)
Stavanger, Norge
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragdiplomat och ambassadör

Henrik Sven Hirdman, född 28 september 1939 i Stavanger, är en svensk tidigare diplomat, ambassadör och statssekreterare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hirdman gjorde värnplikten 1958 vid Tolkskolan.[1] Han gick sedan till Uppsala universitet för studier i slaviska språk och en politices magister med statsvetenskap som huvudämne.[2]

Under åren 1963–1994 tjänstgjorde Hirdman på Utrikesdepartementet (UD) och var under 1960-talet stationerad i Moskva och London. Åren 1969–1972 var han biträdande direktör vid Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI). Han var därefter ambassadråd i Peking 1972–1976 och byråchef vid UD 1976–1979.

Åren 1979–1982 var Hirdman statssekreterare i Försvarsdepartementet under försvarsministrarna Eric Krönmark (M) och Torsten Gustafsson (C). Efter regeringen Fälldins avgång utnämndes han till ambassadör i Tel Aviv med sidoackreditering i Nicosia från 1983 till 1987. Han var därefter krigsmaterielinspektör och chef för krigsmaterielinspektionen 1987–1994. Mellan åren 1994 och 2004 var han Sveriges ambassadör i Moskva och under de sista fyra åren även doyen (rangäldst) för den diplomatiska kåren där. Under tjänstgöringen i Moskva var Hirdman samtidigt sidoackrediterad som ambassadör i Belarus, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Tadzjikistan samt Turkmenistan.[3][4]

Hirdman var 2008–2009 ordförande i svenska avdelningen för Transparency International.[5] Mellan 2005 och 2011 var han introduktör för främmande sändebud i UD.[3] Sedan 1990 är han ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6] Han har även haft uppdrag för näringslivet.

Fram till 2015 var Hirdman styrelseledamot för Moskvas statliga institut för internationella relationer. Ordförande i styrelsen är Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.[7] Även Ikea-grundaren Ingvar Kamprad har suttit i samma styrelse.[8]

Som aktiv deltagare i den säkerhetspolitiska debatten i Sverige är Sven Hirdman en ofta anlitad föredragshållare. I oktober 2015 utkom Hirdman med boken Ryssland och svensk säkerhetspolitik – 50 år i utrikespolitisk tjänst.[9] Boken uppdaterades med betraktelser kring Hirdmans tid i Kina, Israel och Europeiska unionen, och fick då ett nytt namn: Sverige i stormaktspolitikens mitt – Om diplomati och utrikespolitik.[10]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hirdman är son till språklektorn Einar Hirdman (1916–1999) och Charlotte Schledt (1906–1966), samt sonson till Gunnar och Maj Hirdman och vidare dotterson till Fritz och Emélie Schledt. Han är bror till Eili och Yvonne Hirdman. År 2010 utkom Yvonne Hirdman med boken Den röda grevinnan, om deras mor Charlotte.[11]

Hirdman är gift med Marianne Ljungqvist och tillsammans har de tre döttrar.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Sveriges vapenexportpolitik. UD informerar, 0347-5298; 1989:1 (1). Stockholm: Utrikesdepartementet. 1989. Libris 802357 

Sveriges vapenexportpolitik. UD informerar, 0347-5298 ; 1993:4 (2). Stockholm: Utrikesdepartementet. 1993. Libris 802357 

Ryssland och svensk säkerhetspolitik. 50 år i utrikespolitisk tjänst. Stockholm: Förlaget Hjalmarson & Högberg. 2015. Libris 18426559. ISBN 9789198181074 

Sverige i stormaktspolitikens mitt. Om diplomati och utrikespolitik. Stockholm: Förlaget Hjalmarson & Högberg. 2017. Libris 21603707. ISBN 9789198387179 

Essäer[redigera | redigera wikitext]

Russia's role in Europe. Moskva: Carnegie Endowment for International Peace, Carnegie Moscow Center. 2006. Libris 10228313. ISBN 5-86280-036-0 

Delar i antologier[redigera | redigera wikitext]

Bergquist, Mats, Johansson, Alf W., red (2007). ”Några reflexioner angående Sveriges förhållande till Ryssland”. Säkerhetspolitik och historia : essäer om stormaktspolitiken och Norden under sjuttio år : vänbok till Krister Wahlbäck.. sid. 153-163. Libris 10630007. ISBN 978-91-7224-061-2 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orton, Frank, & Sven-Ivan Sundqvist, red (2011). Sigge och hans 1000 elever: Tolkskolan i Uppsala 1957-1989. Stockholm: SIS ägarservice 
  2. ^ [a b] Hirdman, Sven (2015). Ryssland och svensk säkerhetspolitik - 50 år i utrikespolitisk tjänst. Stockholm: Hjalmarson & Högberg. ISBN 9789198181074. http://www.hohforlag.se/B%C3%B6cker/246/ryssland-och-svensk-s%C3%A4kerhetspolitik.aspx  Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Utrikesdepartementets kalender, utgåva 2009-2010. Stockholm: Fritzes. 2010. ISBN 9789174964295 
  4. ^ Vem är det 2007 – Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. 2006. http://libris.kb.se/bib/10171521 
  5. ^ ”Transparency International Sweden”. Transparency Internationals webbsida. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125172712/http://www.transparency-se.org/In-English.html. Läst 9 januari 2016. 
  6. ^ ”Kungliga Krigsvetenskapsakademien > Matrikel”. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens webbsida. http://kkrva.se/matrikel/. Läst 9 januari 2016. 
  7. ^ ”Board of Trustees” (på ryska). english.mgimo.ru. Arkiverad från originalet den 27 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180627132512/http://english.mgimo.ru/board-of-trustees. Läst 27 juni 2018. 
  8. ^ Erik Göthlin (11 mars 2022). ”Kritik mot SVT – expertens Rysslandskoppling doldes”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/kritik-mot-svt-expertens--rysslandskoppling-doldes/. Läst 23 mars 2022. 
  9. ^ ”Förlaget Hjalmarson & Högbergs webbplats”. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222081218/http://www.hohforlag.se/B%C3%B6cker/246/ryssland-och-svensk-s%C3%A4kerhetspolitik.aspx. Läst 16 december 2015. 
  10. ^ Förlaget Hjalmarson & Högbergs webbplats
  11. ^ Hirdman, Yvonne (2010). Den röda grevinnan. Stockholm: Ordfront. ISBN 9789174410105. http://ordfrontforlag.se/ordfront_bok/den-roda-grevinnan-en-europeisk-historia-3/ 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Örjan Berner 		Sveriges ambassadör i Moskva
1994–2004 		Efterträdare:
Johan Molander
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven_Hirdman&oldid=51722447”