Sune Bergström – Wikipedia

För manusförfattaren, se Sune Bergström (manusförfattare).
Sune Bergström Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1982
KNO1kl, LVA, LIVA, LFS
FöddSune Karl Bergström
10 januari 1916[1][2][3]
Ulrika Eleonora församling[3]
Död15 augusti 2004[4][2][5] (88 år)
Stockholm[4]
BegravdNorra begravningsplatsen[6]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidStockholms universitet
SysselsättningBiokemist, kemist
ArbetsgivareLunds universitet
Karolinska Institutet
BarnSvante Pääbo (f. 1955)[7]
Utmärkelser
Björkénska priset (1966)
Gairdner Foundation International Award (1972)
Louisa Gross Horwitz-priset (1975)[8]
Albert Lasker Basic Medical Research Award (1977)[9]
Welch's kemipris (1980)[10]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1982)[11][12]
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Cameron Prize (Edinburghs universitet)
Redigera Wikidata

Karl Sune Detlof Bergström, född 10 januari 1916 i Stockholm, död 15 augusti 2004 i Stockholm,[13] var en svensk biokemist och kemist samt nobelpristagare i medicin.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sune Bergström var son till förste statshydrografen Sverker Bergström och Wera Wistrand. Han studerade i England, Schweiz och USA samt vid Karolinska Institutet, där han 1944 disputerade och blev docent i biokemi. Han hade då sedan två år arbetat som assistent vid Nobelinstitutets biokemiska avdelning. Tjänsten som docent behöll han till 1947, då han erhöll professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet. År 1958 återvände han till Karolinska Institutet, nu som professor i kemi. Här stannade han kvar till 1980, då han blev emeritus. Bergström var vid sidan av professuren även rektor för Karolinska Institutet under åren 1969–1977.

Han blev ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1962 och av Kungliga Vetenskapsakademien 1965, var ordförande i Nobelstiftelsen 1975–87 och var preses (ordförande) för Vetenskapsakademien 1983.

År 1977 fick han Albert Lasker Basic Medical Research Award tillsammans med Bengt Samuelsson och britten John R. Vane. 1982 tilldelades Bergström Nobelpriset i fysiologi eller medicin, även då tillsammans med Bengt Samuelsson och John R. Vane för deras "upptäckter rörande prostaglandinerna och därmed nära anknutna biologiskt aktiva substanser".

Han var gift från 1943 med Maj Bergström (1911–2007), född Gernandt, som var dotter till fabrikör Ernest Gernandt.

Sune Bergström är far till Rurik Reenstierna, tidigare Bergström, och Svante Pääbo. Båda sönerna är födda 1955, men med olika mödrar.[14]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Paul Harnesk (red.), ”BERGSTRÖM, K SUNE D”, Vem är Vem? : Stor-Stockholm 1962, 1962, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Sune K. Bergstrom, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Kungsholms kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0011/C I/37 (1916), bildid: 00026626_00014, sida 10, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 16 maj 2019, ”257,Jan,10,1...Karl Sune Detlov”.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Sune K. Bergström - Facts (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Sune K. Bergström.[källa från Wikidata]
  6. ^ Bergström, KARL SUNE DETLOF, Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 maj 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Kate Connolly, Svante Pääbo: ‘It’s maybe time to rethink our idea of Neanderthals’ (på brittisk engelska), The Guardian, 12 januari 2023, läs online, läst: 12 januari 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.cuimc.columbia.edu.[källa från Wikidata]
  9. ^ 1977 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, welch1.org.[källa från Wikidata]
  11. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1982 (på engelska), Nobelprize.org, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ The Nobel Prize amounts (på engelska), Nobelprize.org, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Bergström, Karl Sune Detlof
  14. ^ Tvärsnitt nr 1/2007 Arkiverad 31 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 197, digital avbildning.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]