Stupstock – Wikipedia

Stupstock vid Esrum Kloster & Møllegård i Danmark.

Stupstocken var en stock (eller plankkonstruktion) med urgröpning i mitten för halsen, motsvarande dels skampåle (i äldre tider även kallad stupa, spöpåle och kåk), dels spöstock (för spö- och risstraff).

Begreppet har även använts avseende träbjälken varpå avrättningsdömdas hals placerades inför halshuggningen.[1] Själva avrättningen skedde vanligen med en speciell yxa, bila. Adelsmän kunde ibland få välja att halshuggas med svärd.

I överförd bemärkelse är stupstock lika med en bortre gräns vid förhandlingar, där resurserna är uttömda och frågan måste lyftas till en högre instans. Benämningen har använts i avtalssammanhang sedan 1970-talet. LO-tidningen skriver: I förhandlarvärlden står begreppet för en tvingande regel i det centrala kollektivavtalet. Den används bara om de lokala parterna misslyckas med att komma överens. Stupstockar finns inte i alla frågor och inte heller på alla avtalsområden.[2]

Uttrycket är alltså ej "strupstock" (vilket man möjligen kan luras att tro).[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Henrik Chronwall (24 april 1902). ”Skarprättaren Dahlman med bödelsyxa och stupstock” (på svenska). Lifvet på Långholmen. Sveriges skarprättare m. m.: s. 25-32. https://runeberg.org/langholmen/0027.html. Läst 2 mars 2015. 
  2. ^ Tommy Öberg (20 oktober 2006). ”Häng med i avtalsspråket” (på svenska). LO-tidningen. http://lotidningen.se/2006/10/20/hng-med-i-avtalssprket/. Läst 2 mars 2015. 
  3. ^ Expressen rättar (1 februari 2010). ”Expressen rättar veckar 4 (2010)” (på svenska). Expressen. http://www.expressen.se/om-expressen/expressen-rattar-vecka-4/. Läst 2 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]