Stabsläge – Wikipedia

Stabsläge är ett beredskapsläge där ledning eller nyckelfunktioner samlas och utvärderar information, beredda att snabbt sätta igång verksamhet. Begreppet används bland annat inom SÄPO, sjukvård, polis och kommuner.[1][2][3]

Sjukvården kan behöva gå upp i stabsläge med förhöjd beredskap vid allvarliga händelser. Stabsläge innebär då att en särskild sjukvårdsledning (stab) håller sig underrättad om läget, vidtar nödvändiga åtgärder och följer händelseutvecklingen. Stabsläge är det lägsta beredskapsläget av de tre som en verksamhet kan sättas i, de två ytterligare beredskapslägen som finns inom hälso- och sjukvården är förstärkningsläge och katastrofläge. Förstärkningsläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av vissa funktioner medan katastrofläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av alla viktiga funktioner.[4][5]

Under kritiska delar av coronakrisen 2020 var sjukvården i förstärkningsläge. Även under normala förhållanden är det inte helt ovanligt att ett sjukhus går upp i stabsläge, till exempel på grund av för få vårdplatser. Polisen arbetar i stabsläge bland annat vid Nobelfesten.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]