Språkö – Wikipedia

En språkö eller språklig enklav är ett språkligt avgränsat område omgivet av områden där andra språk talas.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Övervägande fransktalande Bryssel i Flandern i Belgien
Kroatiskspråkiga områden i Burgenland i Österrike
Tyskspråkiga områden i södra och centrala Namibia

Användning av begreppet språkö i Finland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Svenska språköar i Finland

Vissa orter, främst Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleåborg, vilka ingår i kommuner som definieras som enspråkigt finskspråkiga (ej tvåspråkiga), är språköar ur ett svenskspråkigt perspektiv:^[1] den svenskspråkiga befolkningen på dessa orter är tillräckligt stor för att upprätthålla skola och kulturliv på svenska, åtminstone tillsammans med tvåspråkiga och svensksinnade finskspråkiga.

Orterna ligger ofta i – förutom denna ort – helt finskspråkiga trakter (det är fråga om hamn- och industristäder), och den svenskspråkiga minoriteten är inte tillräckligt stor för att kommunen skulle räknas som tvåspråkig. Eftersom dessa minoriteter i regel inte bor inom avgränsade områden, utan utspridda bland de finskspråkiga, är benämningen "enklav" missvisande.

Kartor[redigera | redigera wikitext]

Det övervägande fransktalande Bryssel omgivet av nederländsktalande områden i Flandern
Språköar i Rumänien.
Sorbiska språkområdet i Tyskland.
Svenskspråkiga kommuner i Finland, språköarna inte utritade.

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ Camilla Lindberg, red (2020). ”Språköar”. Rum för alla – Folktingets arbete för svenskan i Finland under 100 år. Helsingfors: Svenska Finlands folkting. sid. 68. ISBN 978-952-9700-61-5

[folktinget-1] Camilla Lindberg, red (2020). ”Språköar”. Rum för alla – Folktingets arbete för svenskan i Finland under 100 år. Helsingfors: Svenska Finlands folkting. sid. 68. ISBN 978-952-9700-61-5

[1]