Spencer Perceval – Wikipedia

Spencer Perceval
Född1 november 1762[1][2][3]
Mayfair, Storbritannien
Död11 maj 1812[1][2][3] (49 år)
Westminster
BegravdSt Luke's Church
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Harrow School
SysselsättningPolitiker, advokat
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament, Northampton
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament
Storbritanniens andra parlament, Northampton
Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament
Storbritanniens 18:e parlament, Northampton
Ledamot av Förenade kungarikets 3:e parlament
Storbritanniens tredje parlament, Northampton
Ledamot av Förenade kungarikets 4:e parlament
Storbritanniens fjärde parlament, Northampton
Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament
Storbritanniens första parlament, Northampton
Solicitor General för England och Wales (1801–1802)
Attorney General för England och Wales (1802–1806)
Kansler för hertigdömet Lancaster (1807–1812)
Förenade kungarikets minister för finansfrågor (1807–1812)
Ledare för House of Commons (1807–1812)
Förste skattkammarlord (1809–1812)
Storbritanniens premiärminister (1809–1812)
Politiskt parti
Tories
MakaJane Wilson
(g. 1790–)[4][5]
BarnJane Perceval[6][4]
Michael Henry Perceval (f. 1779)[4]
Frances Perceval (f. 1792)[4]
Maria Perceval (f. 1794)[4]
Spencer Perceval (f. 1795)[4]
Frederick James Perceval (f. 1797 och 1797)[6][4]
Henry Perceval (f. 1799)[6][4]
Dudley Montagu Perceval (f. 1800)[6][4]
Isabella Perceval (f. 1801)[6][4]
John Thomas Perceval (f. 1803)[4]
Louise Perceval (f. 1804)[4]
Frederica Elizabeth Perceval (f. 1805)[4]
Ernest Augustus Perceval (f. 1807)[6][4]
FöräldrarJohn Perceval, Earl of Egmont[4]
Catherine Compton[6][4]
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Spencer Perceval, född 1 november 1762 i London, död (mördad) 11 maj 1812 i underhusets lobby i Houses of Parliament, London, var en brittisk statsman och jurist.

Han blev 1786 advokat, vann anseende som sådan och invaldes 1796 i underhuset, där han slöt sig till tories och snart gjorde han sig bemärkt som ivrig och skicklig försvarare av Pitts politik. I Addingtons ministär blev han Solicitor General (1801) och befordrades i april 1802 till Attorney General. Han tog ledande andel i uppsättandet av frivilliga till värn mot Napoleon I:s från Boulogne hotande anfall (1803), försvarade kraftigt ministärens politik mot både Charles James Fox och Pitt, avböjde vid ministären Addingtons avgång 1804 pärskap och ett överdomarämbete, övergick istället i Pitts andra ministär, sedan han förvissat sig om, att Pitt ej skulle upptaga frågan om katolikernas emancipation, och blev efter Pitts död i januari 1806 torypartiets obestridde ledare.

Perceval var juridisk rådgivare åt prinsessan av Wales och försvarade med framgång hennes vandel vid den beryktade undersökningen 1806, ådrog sig därigenom prinsens hat, men åtnjöt alltjämt i hög grad i Georg III:s förtroende. Han bidrog kraftigt genom ett tal mot katolikernas emancipation till ministären Grenvilles fall (1807), ingick som finansminister (april samma år) i Portlands ministär och blev vid dennes avgång själv premiärminister (oktober 1809) med bibehållande av finansministerposten. Perceval följde som statsman traditionerna från Pitt och Georg III. Hans politik var starkt aristokratisk och högkyrklig samt mycket energisk vid fullföljandet av kriget mot Napoleon. Som parlamentstalare var han sakrik och slagfärdig.

Vid Georg III:s sjukdom senhösten 1810 sökte Perceval inskränka prinsens av Wales befogenheter som regent. Hans regentskapsbill blev lag i februari 1811, och det av whigs åtrådda politiska systemskiftet uteblev, i det att prinsregenten ej kände sig stark nog att avlägsna Perceval. Denne föll emellertid ett år senare i själva underhusets sidohall (lobby) offer för en lönnmördares kula. Mördaren, en ruinerad och sinnesrubbad köpman vid namn John Bellingham, drevs av begär att hämnas för brittiske ambassadörens i Sankt Petersburg underlåtenhet att hjälpa honom till skadestånd för flerårigt fängelsestraff i Ryssland, som han fått undergå för kontraktsbrott, samt för Percevals vägran att mottaga en petition i ärendet. Percevals dotterson, historikern sir Spencer Walpole, har utförligast biograferat honom (2 band, 1874). Nämnas bör även Philip Trehernes "The right honorable Spencer Perceval" 1909) och Denis Grays 500-sidiga politiska biografi från 1963.

Spencer Perceval är gravsatt under Charltons sockenkyrka i London. Två gator i Londons distrikt ClerkenwellSpencer Street och Percival Street – är uppkallade efter honom.

Hittills är Spencer Perceval Storbritanniens enda premiärminister som blivit mördad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Perceval, Spencer, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Spencer Perceval, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Spencer Perceval, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]