Slaget vid Bannockburn – Wikipedia

Slaget vid Bannockburn
	Del av första skotska frihetskriget
	; Denna skildring av slaget från Holkhambibeln (1327-1335) ger en god uppfattning om utseendet av arméerna vid Bannockburn.
Ägde rum	23–24 juni 1314
Plats	Bannockburn, söder om Stirling, Skottland
Resultat	Avgörande skotsk seger
Stridande
Kungariket Skottland	Kungariket England
Befälhavare och ledare
Robert Bruce	Edvard II
Styrka
5 000-10 000	13 700-25 000
Förluster
400–4 000	700 kavalleri; 4 000–11 000 infanteri

Slaget vid Bannockburn (skotsk gaeliska: Blàr Allt a' Bhonnaich), som ägde rum 23-24 juni 1314, var ett slag under det första skotska frihetskriget.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Då skottarna besegrats vid Falkirk 1298 och William Wallace avrättats 1305 såg det mörkt ut för Skottlands självständighet. Edvard I dog dock 1307, gammal och sjuk, och hans son Edvard II var känd som en vekling. På den skotska sidan tog Robert I Bruce upp kampen. En ny engelsk armé skickades norrut för att undsätta det av skottarna belägrade Stirling Castle och för att en gång för alla göra slut på upproret. Men Edvard II var inte samma härförare som hans far varit. Robert Bruce, däremot, var minst lika skicklig och kall som Wallace. Han beslöt att använda samma taktik som vid Falkirk, med skiltroner. Engelsmännen anföll konstant, men skottarna vägrade ge vika. Skiltronerna var närmast ogenomträngliga. Engelsmännen anföll igen om natten, men lyckades inte heller då. Efter otaliga stormningsförsök och höga förluster för Edvard så flydde engelsmännen i rädsla nästa dag för att de (i det läget) nästan lika många skottarna skulle göra ett stormningsanfall. Edvard II red iväg i panik och tog en båt till London.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ Nusbacher, Aryeh (2000) (på engelska). The Battle of Bannockburn 1314. Stroud: Tempus. sid. 85. ISBN 0-7524-1783-5
^ Oman, Charles (1991) [1924] (på engelska). A History of the Art of War in the Middle Ages Vol. II. London: Greenhill Books. sid. 88. ISBN 1-85367-105-3
^ Armstrong, Pete (2002) (på engelska). Bannockburn. Botley, Oxford: Osprey Publishing. sid. 43. ISBN 1-85532-609-4
^ [a b] Grant, R.G. (2008) (på engelska). Battle: A visual journey through 5,000 years of combat. DK Publishing. sid. 118
^ Sadler, John (1998) (på engelska). Scottish Battles. Biddles Ltd. sid. 52–54
^ Mackenzie, W.M. (1989) [1913] (på engelska). Bannockburn: A Study in Medieval Warfare. Stevenage: The Strong Oak Press. sid. 88. ISBN 1-871048-03-6 refererar Walsingham, Thomas (på engelska). Historiana Anglicana. sid. 141
^ Sadler, John (1998) (på engelska). Scottish Battles. Biddles Ltd. sid. 52
^ Reese, P. (2003) (på engelska). Bannockburn. Canongate, Edinburgh. sid. 174. ISBN 1-84195-465-9

[1] Nusbacher, Aryeh (2000) (på engelska). The Battle of Bannockburn 1314. Stroud: Tempus. sid. 85. ISBN 0-7524-1783-5

[2] Oman, Charles (1991) [1924] (på engelska). A History of the Art of War in the Middle Ages Vol. II. London: Greenhill Books. sid. 88. ISBN 1-85367-105-3

[3] Armstrong, Pete (2002) (på engelska). Bannockburn. Botley, Oxford: Osprey Publishing. sid. 43. ISBN 1-85532-609-4

[Grant_118-4] [a b] Grant, R.G. (2008) (på engelska). Battle: A visual journey through 5,000 years of combat. DK Publishing. sid. 118

[5] Sadler, John (1998) (på engelska). Scottish Battles. Biddles Ltd. sid. 52–54

[6] Mackenzie, W.M. (1989) [1913] (på engelska). Bannockburn: A Study in Medieval Warfare. Stevenage: The Strong Oak Press. sid. 88. ISBN 1-871048-03-6 refererar Walsingham, Thomas (på engelska). Historiana Anglicana. sid. 141

[7] Sadler, John (1998) (på engelska). Scottish Battles. Biddles Ltd. sid. 52

[8] Reese, P. (2003) (på engelska). Bannockburn. Canongate, Edinburgh. sid. 174. ISBN 1-84195-465-9

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]