French
DeutschSixten Ehrling – Wikipedia
| Sixten Ehrling | |
 | |
| Född | 3 april 1918[1][2] Sankt Petri församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 13 februari 2005[1][3] (86 år) New York, USA |
| Begravd | Östra kyrkogården, Malmö[4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm  |
| Sysselsättning | Dirigent[5], universitetslärare, musikpedagog, pianist |
| Arbetsgivare | Kungliga Operan (1939–1960)[6] Detroit Symphony Orchestra (1963–1973) Juilliard School (1973–1987) |
| Maka | Gunnel Lindgren (g. 1947–2005) |
| Utmärkelser | |
| Professors namn | |
| Redigera Wikidata | |
Evert Sixten Ehrling, född 3 april 1918 i Malmö Sankt Petri församling, Malmö, död 13 februari 2005 i New York, var en svensk dirigent och pianist.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ehrling utexaminerades 1940 från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han studerade piano (för Wiatcheslaw Witkowsky) och violin. Han gästspelade 1941 som dirigent vid Dresdens operahus, lett av Karl Böhm, och 1946 i Paris och London.
På Stockholmsoperan var Ehrling repetitör 1939–1944, kapellmästare 1944–1953 och musikchef och förste kapellmästare 1953–1960. Bland kända instuderingar kan nämnas Carmen 1954, Wozzeck 1957, Maskeradbalen 1958 och urpremiären av Aniara 1959, där Göran Gentele i samtliga fall var regissör, samt den svenska premiären av Lulu 1977.
Han debuterade som konsertdirigent vid både Göteborgs Symfoniker och Stockholms Filharmoniska orkester 1942. Ett uppmärksammat genombrott blev framförandet av Våroffer som han dirigerade utantill med den senare orkestern den 8 februari 1950. Ehrling var chefsdirigent vid Detroit Symphony Orchestra 1963–1973. Han var under 1974–1975 Göteborgs Symfonikers konstnärliga ledare och dirigerade även vid exempelvis Metropolitan i New York och Wiens statsopera.
Ehrling är en av de internationellt mest uppmärksammade svenska konsertdirigenterna. Under sin fem decennier långa karriär dirigerade han nästan alla ledande orkestrar och i nästan alla ledande operahus i världen.
1987 medverkade Ehrling i dokumentärfilmen Dirigenterna regisserad av Christina Olofson där han kommenterar kollegors konservativa attityd gentemot kvinnliga musiker och dirigenter.
Viktiga grammofoninspelningar är bland annat samtliga Sibelius symfonier och symfonier av Franz Berwald med London Symphony Orchestra.
Ehrling var från 1947 till sin död gift med operadansösen Gunnel Lindgren. De är begravda på Östra kyrkogården i Malmö.
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1956 – Ledamot nr 676 av Kungliga Musikaliska Akademien
- 1958 – Spelmannen
- 1965 – Litteris et Artibus
- 1970 – Sydsvenska Dagbladets kulturpris
- 1978 – Medaljen för tonkonstens främjande
- 1982 – Professors namn
- 1986 – Malmö stads kulturpris
- 1988 – Illis Quorum av tolfte storleken
Filmmusik (i urval)[redigera | redigera wikitext]
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Aare, Leif (1995). Maestro : Sixten Ehrling, en dirigent och hans epok. Stockholm: Fischer. Libris 7596501. ISBN 91-7054-751-3
- Hagman, Bertil (2001). Guldåldrar och guldröster : en minnesmosaik från operans och balettens värld. Stockholm: Fischer & Co. Libris 8369730. ISBN 91-7054-928-1
- Lindeborg, Jim (2005). ”Man brukar kalla mig maestro”. Opus (Malmö) 2005:1,: sid. [44]-[49]. 1653-2619. ISSN 1653-2619. Libris 10338384
- Musikalske selvportrætter. København: Gjellerup. 1966. Libris 163160
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Musiklexikon : svensk 1900-talsmusik från opera till pop : 2000 biografier : termer, instrument, ensembler, repertoar m m. Natur och kulturs facklexikon, 99-0152584-5. Stockholm: Natur och kultur. 1978. sid. 71. Libris 8348602. ISBN 91-27-28188-4
- Svenska Dagbladet, 20 september 1947, sid. 7
- Svenska Dagbladet, 6 juni 1965, sid. 15
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Sixten Ehrling, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Ehrling, Sixten, läs online, läst: 3 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Ehrling, Sixten, Svenskagravar.se, läs online, läst: 6 november 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, sverigesradio.se.[källa från Wikidata]