Sigfrid Edström – Wikipedia

Sigfrid Edström
Sigfrid Edström cirka 1912
FöddJohannes Sigfrid Edström
21 november 1870
Sverige Morlanda församling, Göteborgs och Bohus län
Död18 mars 1964 (93 år)
Sverige Stockholm
BegravdHovdestalunds kyrkogård[1][2]
kartor
Medborgare iSverige
UtbildningElektroingenjör
Utbildad vidSverige Chalmers tekniska läroanstalt Schweiz ETH Zürich
SysselsättningIndustrialist, företagsledare, idrottsledare
Befattning
IAAF:s ordförande (1912–1946)
Ordförande i Internationella olympiska kommittén (1942–1952)
ArbetsgivareASEA (1903–1949)[3]
MakaRuth Randall Edström
BarnMiriam, Björn, Janesie, Leonore
FöräldrarMartin och Charlotta Edström
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Johannes Sigfrid Edström, ofta J. Sigfrid Edström, född 21 november 1870 i Morlanda församling på Orust i Göteborgs och Bohus län, död 18 mars 1964 i Stockholm, var en svensk industriman, elektroingenjör och idrottsledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sigfrid Edström var son till sjökapten (Olof) Martin Edström och (Eva) Charlotta Edström, född Ericsson från Alingsås. Kort tid efter födseln flyttade familjen till Göteborg och i slutet på 1870-talet köpte fadern ett eget hem på Bangatan i Majorna. Edström gick i Majornas läroverk och hösten 1886 skrevs han in på Chalmers tekniska läroanstalt. Somrarna 1889–1890 gjorde han sin exercis vid Göta artilleriregemente på Otterhällan. Vid idrottstävlingar vann han överlägset i löpning.[a][5]

Edström tog examen som elektroingenjör vid Chalmers tekniska läroanstalt 1891 och fick ett stipendium för fortsatta studier vid Eidgenössische Technische Hochschule Zürich i Schweiz.[6] Efter examen 1893 reste Edström till USA och besökte världsutställningen i Chicago. Genom en studiekamrat fick han kontakt med Westinghouse Electrical Manufacturing i Pittsburgh och blev anställd i slutet på året. Praktiken varade till våren 1896. Därefter for Edström på semester till sin familj i Göteborg. I slutet på sommaren återvände han till USA för en utlovad anställning vid ett elföretag i Cleveland. På atlantångaren Etruria träffade han sin blivande fru Ruth Randall från Chicago. När han kom fram till Cleveland hade elföretaget gått i konkurs. Han lyckades få ett tillfälligt arbete i Cleveland och 1897 blev han anställd vid General Electric i Schenectady. Under sommaren blev han erbjuden att elektrifiera transporterna i Zürich och blev ingenjör vid Zürichs spårvägar 1897–1900.[7]

Företagsledare[redigera | redigera wikitext]

ASEAs Huvudkontor i Västerås

Edström var direktör för Göteborgs spårvägar 1900–1903, verkställande direktör för ASEA från 1903 till 1933 och styrelseordförande i ASEA 1934–1949. Mellan 1904 och 1922 var Edström ledamot av stadsfullmäktige i Västerås. Han var en av initiativtagarna till Sveriges Industriförbund 1910 (där han var ordförande 1928–1929), till Sveriges elektroindustriförening 1918 (ordförande 1918–1944) och till Internationella Handelskammaren samma år (ordförande 1939–1945). Edström ledde elektrifieringsarbetena av spårvägen i Göteborg mellan 1900 och 1902.

Åren 1916–1939 var Edström ordförande i Verkstadsföreningen och i den egenskapen också ordförande i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) 1931–1942 i vilken roll han bland annat undertecknade det viktiga Saltsjöbadsavtalet (huvudavtalet) om arbetsfred 1938.

Edström var från 1925 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.[8]

Edström var 1937 med och grundade Luftskyddsförbundet (nuvarande Civilförsvarsförbundet) och var dess första förbundsordförande från juli 1937 till årsstämman 1945, och hade därför det högsta ansvaret för Sveriges civila luftskydd under andra världskriget med hemskyddssamariter, hemskyddsledare, skyddsrum och civilförsvarsplikt.[9]

Idrottsledare[redigera | redigera wikitext]

I sin ungdom var Edström en duktig idrottare i löpning och rodd. 1903 var han med och grundade Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, sedan 1947 Riksidrottsförbundet. Han var vice ordförande i organisationskommittén för Stockholms-OS 1912.[10] Inför Stockholmsolympiaden grundade Edström IAAF den internationella organisationen för friidrottsförbund med 17 nationella förbund. Han var IAAF:s förste ordförande 1913–1946.[11]

Edström blev invald i den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) efter spelen i Antwerpen 1920.[b][12] Han ingick i det verkställande utskottet och blev vice ordförande 1931.[c] Olympiska spel i Berlin blev kontroversiellt, men beslutet var fattat före nazisternas makttillträde. Edström hävdade att internationella idrottstävlingar mellan amatörer var fredsskapande. Under andra världskriget inställdes de olympiska spelen. 1946 utsågs Edström till ordförande för IOK efter Henri de Baillet-Latour som avlidit 1942. Edström avgick som ordförande vid sommarspelen i Helsingfors 1952.[13]

Resor[redigera | redigera wikitext]

Både som företagsledare och internationell idrottsledare gjorde Edström många resor. Nedan följer ett par intressanta resor.

Affärsresa till Petrograd[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Sigfrid Edströms affärsresa till Petrograd 1917

ASEA startade ett dotterbolag i Petrograd 1915 och planerade en fabrik i Jaroslavl, norr om Moskva.[14] Edström planerade att resa till huvudkontoret i Petrograd, men på grund av minor i Östersjön var fartygstrafiken till Finska viken avstängd. Den 3 november 1917 avreste Edström med tåg från Västerås via Stockholm till Haparanda. Passagerare som skulle resa vidare till Storfurstendömet Finland fick gå över Handolinska bron och hyra en släde för att ta sig över Torne älv till pass- och tullkontrollen i Torneå. Därefter reste Edström med tåg via Tammerfors och anlände till Finländska stationen i Petrograd sent på kvällen den 6 november. Han möttes av två chefer för i Aseas ryska dotterbolag. De tre svenskarna for med hästdroska ner mot floden Neva och tog in på Grand Hotel Europe, som bevakades av Rödgardister. Dagen därpå inträffade Oktoberrevolutionen[d] Men Edström fick ordning på ASEAs kontor och återvände välbehållen till Västerås.[15]

Jordenruntresan[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1929 anordnade Japan en ingenjörskongress och ASEAs styrelsemedlem, Axel Enström föreslog att de skulle resa dit med sina fruar.[16] I augusti 1929 reste de med Gripsholm till New York. I Chicago träffade Edström vännen Avery Brundage, som året innan blivit ordförande för USA:s olympiska kommitté. Resan gick vidare till Los Angeles där Olympiska spelen skulle äga rum 1932. Från San Francisco fortsatte paret Edström med passagerarfartyg till Japan via Hawaiiöarna. De ankom till Yokohama den 29 oktober och Edström höll ett föredrag om de Olympiska spelen följt av en idrottsbankett på kvällen. Några dagar senare började ingenjörskongressen under ledning av Ginjirō Fujiwara[e]. Edström höll ett föredrag om Sverige och dess industrier. Efteråt tog Fujihara Enström och Edström med fruar på en teceremoni. Besöket i Japan slutade i den gamla huvudstaden Kyoto. Resan fortsatte via Shanghai, Batavia, Calcutta, Bombay, Aden, Suezkanalen till Kairo dit de anlände i slutet av februari 1930. Sedan var det inte långt hem genom Europa.[17]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Sigfrid Edström med hustrun Ruth Randall Edström, sent 1930-tal.

Edström gifte sig den 24 juni 1899 med Ruth Randall i hennes föräldrahem i Chicago. Bröllopsresan gick till Bremen och vidare till hans föräldrar i Göteborg. Därefter flyttade de till Zürich och Edström tillträdde sin anställning vid spårvägen. Efter ett år flyttade paret till Göteborg, där barnen Miriam och Björn föddes. Sommaren 1903 fick Edström uppdraget att bygga upp Allmänna Svenska Elektriska AB och familjen flyttade till Västerås. Företaget lät bygga Villa Asea som bostad för familjen och representation. I Västerås föddes flickorna Janesie och Leonore.[18]

Efter Ruths död levde Sigfrid som änkeman de sista tjugo åren av sitt långa liv.[19] Han dog den 18 mars 1964 och ligger begravd på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Lif: Direktörernas direktör, Sigfrid Edström, Asea-chef, SAF-bas och OS-pamp, Atlantis 2015

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Namngivningar[redigera | redigera wikitext]

  • Sigfrid Edström fick en gata uppkallad efter sig i Göteborg 2002, det var i samband med firandet av den elektriska spårvägens 100-årsjubileum. J. Sigfrid Edströms Gata ligger i Gårda mellan Willinsbron och Alströmergatan. Gatan var tidigare en del av Alströmergatan och är Göteborgs enda gata med vänstertrafik. Detta beror på att gatan har spår för ingående och utgående spårvagnar till Vagnhallen Gårda. Vagnhallen Gårda är byggd på sådant sätt att vagnarna måste komma in i vänstertrafik för att komma rätt i vagnhallen. J. Sigfrid Edströms Gata passerar även Gårdahallen där Spårvägssällskapet Ringlinien håller till med stadens historiska spårvagnar.[källa behövs]
  • Sigfrid Edströms gata ligger även i stadsdelen Hammarby i Västerås.
  • Flera av Göteborgs spårvägars spårvagnar är namngivna efter kända göteborgsprofiler. M31 309 bär Sigfrid Edströms namn.
  • Idrottsanläggningen Edströmsvallen i Hälleforsnäs är döpt efter Edström som var engagerad i AB Järnförädling på orten.
  • Utanför ABB:s kontor i Västerås står en byst rest till minne av Edström med inskriften: "Hans blick gick vida, hans kraft var stor, hans hjärta varmt."
  • ABB var huvudsponsor av en räddningsbåt till Sjöräddnings Sällskapet i Västerås SSRS. Båten är döpt Rescue J. Sigfrid Edström och har tjänstgjort vid Västerås RS sedan den båten färdigställdes av Westform AB i Arvika 1991.
  • Han har även givit namn till Edströmska gymnasiet i Västerås.

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 100 meter under 11 sekunder [4].
  2. ^ Detta var det första Olympiska spelet efter Stockholm.
  3. ^ Enligt IOK:s regler beslutas vilken stad som ska hålla spelen och det meddelas senast tre år i förväg.[13]
  4. ^ Julianska kalendern låg två veckor efter. När bolsjevikerna tagit makten ändrades kalendern till Gregorianska kalendern.
  5. ^ Fujiwara var en av cheferna i Mitsuikoncernen

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ J. Sigfrid Edströms Familjegrav Johannes Sigfrid Edström ★ Morlanda Bohuslän 1870 ✝ Stockholm 1964, läst: 18 april 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskagravar.se, Edström, Johannes Sigfrid, läs online, läst: 18 april 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ Paul Harnesk (red.), ”Edström, Johannes Sigfrid”, Vem är Vem? Stockholmsdelen, Vem är Vem Bokförlag, 1945, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Edström 1959, sid. 181.
  5. ^ Bratt 1950, sid. 28-33.
  6. ^ Chalmersgestalter: Sigfrid Edström
  7. ^ Bratt 1950, sid. 38-41.
  8. ^ Edström, J. Sigfrid i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  9. ^ ”Civilförsvarsförbundets historia”. Civilförsvarsförbundet 2019. https://www.civil.se/om-oss/historia/. Läst 22 september 2019. 
  10. ^ ”Den store olympiern” Arkiverad 30 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine.. sydsvenskan-se. Läst 28 maj 2018
  11. ^ Edström 1959, sid. 196.
  12. ^ Edström 1959, sid. 204.
  13. ^ [a b] Bratt 1953, sid. 241-255.
  14. ^ ”Västeråsarna i Sovjet”. Läst 23 juni 2018.
  15. ^ Lif 2004, sid. 170-174.
  16. ^ Edström 1959, sid. 171-181.
  17. ^ Bratt 1953, sid. 157-182.
  18. ^ Bratt 1950, sid. 51-55.
  19. ^ Lif, Anders (2015). Direktörernas direktör. Stockholm: Bokförlaget Atlantis. ISBN 978-91-7353-774-2 
  20. ^ [a b c d] ”73 (Sveriges statskalender / 1940. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1940bih/0073.html. Läst 22 januari 2019. 
  21. ^ [a b c d e] ”746 (Sveriges statskalender / 1915)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1915/0746.html. Läst 22 januari 2019. 
  22. ^ Riddare och Ledamöter av Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1955
  23. ^ ”161 (Sveriges statskalender / 1940. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1940bih/0161.html. Läst 22 januari 2019. 
  24. ^ [a b] ”906 (Sveriges statskalender / 1921)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1921/0906.html. Läst 22 januari 2019. 
  25. ^ ”806 (Sveriges statskalender / 1915)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1915/0806.html. Läst 22 januari 2019. 
  26. ^ [a b c d] ”149 (Sveriges statskalender / 1931. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1931bih/0149.html. Läst 22 januari 2019. 
  27. ^ [a b] ”45 (Sveriges statskalender / 1942. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1942bih/0045.html. Läst 22 januari 2019. 
  28. ^ ”1168 (Sveriges statskalender / 1955)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1955/1168.html. Läst 22 januari 2019. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lif, Anders (2004). 1917: en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen. Västerås: Affidavit. Libris 9625702. ISBN 91-88541-69-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Lif, Anders (2015). Direktörernas direktör: Sigfrid Edström - ASEA-chef, SAF-bas och OS-pamp. Svenska företagare. Stockholm: Atlantis. Libris 17064685. ISBN 978-91-7353-774-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Göran Wenström 		Verkställande direktör för Asea
1903-1933 		Efterträdare:
Arthur Lindén


Företrädare:
Henri de Baillet-Latour 		Ordförande i Internationella olympiska kommittén
1946–1952 		Efterträdare:
Avery Brundage
Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren 		Ordförande för internationella friidrottsförbundet
1912-1946 		Efterträdare:
David Burghley
Företrädare:
Figge Blidberg 		Spårvägsdirektör vid Göteborgs spårvägar
1900–1903 		Efterträdare:
Erland Zell
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sigfrid_Edström&oldid=54224209”