Sånger från tjugonde seklet – Wikipedia

Sånger från tjugonde seklet är Sven Wollters andra studioalbum, utgivet 2009.^[1] Albumet innehåller politiska sånger och dikter skrivna av bland andra Stig Dagerman, Dan Berglund, Kent Andersson och Bertolt Brecht.

Låtlista^[1][redigera | redigera wikitext]

1. "Det tjugonde seklet" (Sven Wollter) – 1:15
2. "Balladen om Joe Hill" (Alfred Hayes, Earl Robinson, Jacob Branting) – 3:43
3. "Bolsjevikvisan" (Theodor Larsson) – 3:39
4. "Sång om en vän" (Vladimir Vysotskij, Ola Palmær, Carsten Palmær) – 3:04
5. "Svarta tupp" (Chicho Sánchez Ferlosio, Jacob Branting) – 4:10
6. "Om livet" (Nâzım Hikmet, Arne Häggqvist) – 1:26
7. "Mordet i katedralen" (Jacob Branting, Ulf Björlin) – 2:04
8. "Kommunismens lov" (Bertolt Brecht, Hanns Eisler, Bengt Anderberg) – 1:11
9. "Svarta präster" (Joe Hill, Ture Nerman) – 4:18
10. "Skådespelaren" – 1:04
11. "En arbetslös talar" (Samih al-Qasim, Ingvar Rydberg) – 3:46
12. "AK-sången" (Karlshamns blåblusgrupp) – 4:24
13. "Om språkforskning" (Stig Sjödin) – 1:00
14. "De mördades fria republik" (Dan Berglund) – 4:03
15. "Republikanerna" (Stig Dagerman) – 1:09
16. "Varning för hunden" (Stig Dagerman) – 2:31
17. "Vid en sons födelse" (Su Shi, Folke Hellgren) – 0:32
18. "Johan och Johanna" (Dan Berglund) – 3:28
19. "Dialektikens lov" (Bertolt Brecht, Hanns Eisler, Bengt Anderberg) – 1:43
20. "Hasta siempre" (Carlos Puebla) – 5:26
21. "Vingen" (Kent Andersson) – 2:20

Medverkande musiker^[1][redigera | redigera wikitext]

• Sven Wollter – sång, uppläsning
• Michael Krönlein – bas
• Stefan Engberg – slagverk
• Bernt Andersson – dragspel, mandolin, munspel
• Stefan Abelsson – klarinett, saxofon, gitarr, banjo
• Spartacuskören – sång

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Skivan fick ett blandat mottagande och snittar på 2,8/5 på Kritiker.se, baserat på åtta recensioner. Till de mer negativt inställda hörde Barometern, Dagens Nyheter, Gefle Dagblad och Norra Västerbotten, som alla gav betyget 2/5. Bland de mer positivt inställda återfinns Kristianstadsbladet (4/5) samt Lira Musikmagasin.^[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]