Rune – Wikipedia

För spelet, se Rune (spel). För idrottsföreningen i Kungsör, se IF Rune.

Rune är ett manligt förnamn med nordiskt ursprung och förekommer även som efternamn.

Både Rune och dess feminina form Runa är bildat av ordet runa 'bokstav'. Därtill användes också Rune i fornsvenska som smeknamn för namn som Runfast där ordet run betyder 'hemlig visdom'.[1] Namnet var mycket vanligt på 1920- och 1930-talen. Äldsta belägget i Sverige är från år 1832.[2] Den 31 december 2014 fanns det totalt 31 023 personer i Sverige med namnet Rune, varav 9 206 med det som tilltalsnamn.[3] År 2014 fick 12 pojkar namnet som tilltalsnamn.[4]

Namnsdag: i Finland 28 februari, i Sverige 24 november (sedan 2001, dessförinnan 1 juni och 2 juni).

I mars 2018 fanns 224 personer i Sverige med Rune som efternamn. Det finns minst en svensk släkt (namnet taget 1886) och en dansk släkt (namnet taget 1902).

Personer med förnamnet Rune[redigera | redigera wikitext]

Personer med efternamnet Rune[redigera | redigera wikitext]

  • Albin Rune (1863–1956), svensk präst
  • Axel Rune (1866–1927), svensk ämbetsman och politiker
  • Axel Rune (1894–1996), svensk militär
  • Christer Rune (1927–1997), svensk jurist
  • Erik Rune (1897–1991), svensk militär
  • Lars Rune (1908–1985), svensk präst
  • Alma Lily Rune (2002-) svensk präst

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Otterbjörk, Roland, Svenska förnamn, 3. uppl., Esselte studium, Stockholm, 1979, p. 121
  2. ^ Sveriges befolkning 1880 (Version 1.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.) 
  3. ^ Enligt sökning på Statistiska centralbyråns Namndatabas 2015-10-10.
  4. ^ Statistiska centralbyrån, Nyfödda - tilltalsnamn, alfabetisk översikt. Pojknamn 1998-2014 Arkiverad 2 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-10-10.