Rodel – Wikipedia

Rodel
Tysk åkare vid olympiska vinterspelen 2010
Högsta förbundFIL
Först utövad1870-talet
Egenskaper
KontaktsportNej
KönsmixadJa, separata tävlingar
KategoriseringVintersport
UtrustningRodelkälke
SpelplatsUtomhus, rodelbana
OS1964

Rodel är en kälksport där man färdas i en sorts kälke med metallmedar på en nedåtlutande bana av is. Åkaren ligger på rygg och åker med fötterna först. Åkaren styr rodeln genom att påverka medarna med benen. Rodel förekommer i två huvudsakliga former: banrodel och naturrodel, i Sverige förekommer även formen alpinrodel. Det som kallas sommarrodel är inte en idrott utan ett fritidsnöje som finns i äventyrsparker, t. ex. i Rättvik. Sveriges enda rodelbanor finns i Hammarstrand (banrodel, skeleton) och på Lidingö (naturrodel). Bägge är naturbanor med natursnö och -is, jämfört med den moderna, konstfrusna anläggningen i Lillehammer.

Banrodel[redigera | redigera wikitext]

Banrodel (även konstrodel eller konstbanerodel) är den vanligaste formen av rodel. Man tävlar med singel- och dubbelkälkar. Kälken har ett skal i glasfiber som vilar på två medar. Singelkälken är byggd för en person och väger 21 till 25 kilo och maxavståndet mellan medarna är 45 cm. Maxbredden för hela ekipaget är 55 cm. För dubbelkälken gäller samma mått men väger i regel 5 kilo mer än singelrodeln då två personer ska få plats. Rodel åks i samma banor som bob med en startpunkt längre ner i banan, och hastigheter över 100 km/h är inte ovanliga. Starten utgår från en sorts startblock där åkaren tar sats genom att skjuta ifrån med händerna. Han fortsätter att sittande ta fart med hjälp av spikförsedda handskar och därefter lägger han sig ner för att minska luftmotståndet. Åkaren styr sedan kälken i banans ideallinje genom att trycka på medarna med benen samt att förflytta överkroppens tyngdpunkt. Kvalomgångar avgör startordningen, en bra position i startfältet är viktig då banan försämras efter varje åkare. Då kälken saknar bromsar tar åkaren tag i medarnas böjda framdelar och "stegrar" kälken för att få stopp på den.

Banrodel är en olympisk gren sedan 1964, sporten är stor i Tyskland och Österrike. Herrar tävlar i singel och dubbel, damer tävlar enbart i singel. För singel gäller den sammanlagda tiden efter fyra åk, i dubbelåkning är det tiden efter två åk som räknas.

Naturrodel[redigera | redigera wikitext]

En annan form av rodel är naturrodel. Naturrodel åks på en mycket enklare bana än konstrodel och man åker liggande på rygg med fötterna först. Styrning sker genom att man trycker fram på medarna med fötterna och drar i ett snöre som är fastsatt på varsin med. Banan saknar dosering i kurvorna och var ursprungligen en isad väg utför ett berg. I naturrodel kommer man sällan över 70 km/h. I Sverige finns en aktiv naturrodelbana på Lidingö, vid Ekholmsnäsbacken. Där förekommer tävlingar såsom SM samt Lidingö-cupen. År 2010 vann Daniel Nowik (född 1994) båda dessa tävlingar.

Alpinrodel och sportrodel[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Alpinrodel

Alpinrodel bygger på samma teknik som naturrodel, men kälken är i stället för is anpassad för att köras på snö. Vanligen utövas alpinrodel i pistade skidbackar med portar som i slalom. Alpinrodel har i sin nuvarande form körts i Sverige sedan 2014.[1]

Alpinrodel kan även köras i samma typ av banor som naturrodel, om banorna inte spolas. Den typen av rodelåkning kallas för sportrodel och är då utan portar.

Svenska rodelåkare[redigera | redigera wikitext]

OS-fakta från Sveriges olympiska kommitté.[2]

Kända rodelåkare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]