Robert van Gulik – Wikipedia

Robert van Gulik
Robert van Gulik, 1945.
Född9 augusti 1910[1][2][3]
Zutphen, Nederländerna
Död24 september 1967[1][2][3] (57 år)
Haag
Medborgare iKonungariket Nederländerna
Utbildad vidUniversitetet i Leiden
Universitetet i Utrecht
SysselsättningFörfattare[4], illustratör, musiker, orientalist[4], diplomat, översättare, språkvetare, prosaist
Befattning
Ambassadör
Namnteckning
Redigera Wikidata

Robert Hans van Gulik, född 9 augusti 1910 i Zutphen, död 24 september 1967 i Haag, nederländsk doktor i sinologi, diplomat och författare.

Efter att ha växt upp på Java var van Gulik intresserad av Asien, och studerade till sinolog. Han fick sin doktorstitel 1934, och flyttade som nederländsk karriärdiplomat snart till Kina och Japan. Han skrev flera vetenskapliga texter om kinesisk kultur: musik, konst, med mera. Speciellt kan nämnas hans verk om det kinesiska musikinstrumentet guqin och sexualitet i kinesisk historia, men hans vetenskapliga intresse sträckte sig även till ämnet gibboner i Kina. Han var tidvis stationerad i Indien och Libanon, men slutade som Nederländernas ambassadör i Japan.

van Gulik fastnade också för det kinesiska rättssystemet, och översatte under 1940-talet en detektivroman från 1700-talet (Dee Gong An, 1949), till engelska. Den romanens framgångar ledde till att han skrev flera egna detektivromaner om domare Dee (eller Di, som det ibland stavas). Han använde då intrigerna från antika kinesiska texter och försökte efterlikna den gamla kinesiska stilen, utan att bli ointressant för nutida läsare. Den första egna historiska deckaren De kinesiska labyrintmorden översattes till japanska och gavs ut i Japan 1951. Därefter lät van Gulik översätta den till kinesiska och den gavs ut av en singaporiansk förläggare 1953. Framgången fick honom att skriva De kinesiska klockmorden och De kinesiska sjömorden och låta publicera dem på samma sätt. När författaren sedan funnit en engelsk förläggare publicerades alla tre också på engelska, och i fortsättningen utkom romanerna först på engelska.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Celebrated Cases of Judge Dee = Dee Goong An: An Authentic Eighteenth-Century Chinese Detective Novel Först utgiven 1949 i Tokyo. Nytryck: New York: Dover Publications, 1976
  • The Chinese Maze Murders (1957) (De kinesiska labyrintmorden, översättning Hans-Uno Bengtsson, med sexton illustrationer tecknade i kinesisk stil av författaren, Ellerström, 1987)
  • The Chinese Bell Murders (1958) (De kinesiska klockmorden: domare Dee löser tre kriminalgåtor, översättning Elsa och Mons Mossner, Bonnier, 1960)
  • The Chinese Gold Murders (1959) (De kinesiska guldmorden, översättning Elsa och Mons Mossner, Bonnier, 1962)
  • The Chinese Lake Murders (1960) (De kinesiska sjömorden, översättning Elsa Mossner, med elva illustrationer i kinesisk stil av författaren, två illustrationer av Hilary Waddington och en av okänd signatur, Bonnier, 1963)
  • The Chinese Nail Murders (1961) (De kinesiska sylmorden, översättning Hans-Uno Bengtsson, med åtta illustrationer i kinesisk stil av författaren, Ellerström, 1989)
  • The Haunted Monastery (1963)
  • The Emperor's Pearl (1963) (Kejsarens pärla, översättning Elsa Mossner, Bonnier, 1964)
  • The Lacquer Screen (1964)
  • The Red Pavilion (1964)
  • The Monkey and the Tiger (1965 noveller)
  • The Willow Pattern (1965) (Tårpilsmotivet, översättning Hans-Uno Bengtsson, med femton illustrationer tecknade i kinesisk stil av författaren, Ellerström, 1993)
  • Murder in Canton (1966) (Mord i Kanton, översättning Hans-Uno Bengtsson, med tolv illustrationer tecknade i kinesisk stil av författaren, Ellerström, 1991)
  • The Phantom of the Temple (1966)
  • Judge Dee at Work (1967)
  • Necklace and Calabash (1967)
  • Poets and Murder (1968)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Robbert Hans van Gulik, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Robert van Gulik, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]