French
DeutschRia Wägner – Wikipedia
| Ria Wägner | |
.jpg) Ria Wägner på omslaget till Hemmets Journal 38/1961. | |
| Född | 28 oktober 1914[1] Ulrika Eleonora församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 11 november 1999[1] (85 år) Lidingö församling |
| Begravd | Lidingö församlings kyrkogård[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Whitlockska samskolan  |
| Sysselsättning | Översättare, författare, TV-programledare, journalist |
| Make | Staffan Rosén[1] |
| Barn | Veronica Wägner (f. 1947)[1] |
| Föräldrar | Harald Wägner[1] Ellen Rydelius[1] |
| Redigera Wikidata | |
Ria Wägner, egentligen Maria Wägner, född 28 oktober 1914 i Stockholm, död 11 november 1999 på Lidingö,[3] var en svensk författare, översättare och programledare i TV.
Under andra hälften av 1950-talet blev hon en av de första svenska TV-kändisarna.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
År 1939 blev Ria Wägner filosofie magister vid Lunds universitet, men anställdes redan året innan vid Nya Dagligt Allehanda där hon stannade till 1941 då hon fick en tjänst vid Åhlén & Åkerlunds förlag. Hon var TV-producent under åren 1957–1966 och 1970–1977. Hon ledde TV-programmet Hemma som började sändas 30 november 1956. Hennes signum på TV var vinkningen med handryggen mot tittaren, en gest inspirerad från Italien där hon som barn bodde en tid med sin mor.[4]
Wägner skrev även kokböcker och reseskildringar samt var redaktör för tidningen Vecko-Revyn. På 1950-talet översatte hon ett flertal böcker till svenska, däribland de tre inledande böckerna i deckarserien Jaguar (1950), men även titlar i monografiserien Tidens franska klassiker.
Under åren 1962–1963 var Wägner chefredaktör för tidningen Idun, som 1963 slogs samman med Vecko-Journalen. Hennes faster Elin Wägner hade varit redaktionssekreterare där 1907–1917 och hennes mor 1921–1923. Under 1960-talet medverkade hon även i ett antal husmorsfilmer.[5]
Ria Wägner är gravsatt i minneslunden på Lidingö kyrkogård.[6]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Ria Wägner var dotter till författarna Harald Wägner och Ellen Rydelius samt brorsdotter till Elin Wägner. Hon gifte sig 1939 med Staffan Rosén, med vilken hon fick två söner. Makarna skilde sig 1946, men redan från 1945 sammanlevde Ria Wägner med författaren Gustav Sandgren,[7] med vilken hon fick dottern Veronica Wägner.
TV-priset Ria[redigera | redigera wikitext]
År 2014 fick de svenska TV-producenternas pris namnet Ria för att hedra Ria Wägner som en legendarisk pionjär inom svensk television. Priset utdelas årligen till förtjänta TV-produktioner och medarbetare inom en mängd olika kategorier.
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Möte med Stockholm (tillsammans med Ellen Rydelius, 1950, med teckningar av Gunnar Brusewitz)
- 8 spanska städer (tillsammans med Ellen Rydelius, 1952)
- Smakbitar från åtta länder (tillsammans med Ellen Rydelius, 1953)
- Häpen och hungrig (1958)
- Med Ria vid TV-spisen (ill. av Birgitta Nordenskjöld, 1960)
- Käraste systrar (ill. av Gunilla Cederholm, 1961)
- Portugal (Bonniers reseguider) (1963)
- Italien söder om Rom (Bonniers reseguider) (1965)
- Glad och hungrig eller Jag tar vad jag har (1967)
- Gott och skönt med spaghetti och makaroner (1968)
- Holland: en reseguide (Bonniers resegudier) (1971)
- Första gången i Rom (tillsammans med Gustav Sandgren, 1973)
- Första gången i Paris (tillsammans med Gustav Sandgren, 1977)
- Satsa på ett leende: 31 kåserier (illustrationer av Ditte v d Schulenburg-Kjellberg, 1986)
- Rena rama Ria: intryck och hågkomster (1991)
- Dubbel matglädje (illustrationer av Veronica Wägner, 1996)
Översättningar[redigera | redigera wikitext]
- W. C. Tutte: Vilt blod (Hidden blood) (Wennerberg, 1950)
- Raymond Radiguet: Djävulen i kroppen (Le diable au corps) (Tiden, 1950)
- Denis Diderot: Rameaus brorson (Le neveu de Rameau) (Tiden, 1951)
- Olga Golbaek: Vi tonåringar: vägledning i skönhetsvård, intim hygien, utveckling av personligheten m.m. (Teen-age) (1952)
- Alphonse Daudet: Sapho: en parisisk sedeskildring (Sapho) (Tiden, 1956)
- Honoré de Balzac: Kyrkoherden i Tours ; Den ryktbare Gaudissart (Tiden, 1956)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- "Ria Wägner, Sveriges första TV-kändis". Sverigesradio.se, 2014-06-06. Läst 9 juni 2014.
- Wägner, Ria i Vem är det 1993
- ^ [a b c d e f] Maria (Ria) Wägner 1914-10-28 — 1999-11-11 Journalist, programledare, TV-producent, läst: 28 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ FinnGraven.se, Maria Wägner, läs online, läst: 28 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ "Hon var fru Television". TV-legenden Ria Wägner är död Aftonbladet 1999-11-13
- ^ "Proffsresenär gjorde guideboken njutbar" Svenska Dagbladet 27 februari 2015 (KB)
- ^ Ria Wägner på Svensk Filmdatabas
- ^ FindaGrave.com
- ^ "Ria Wägner, Sveriges första TV-kändis" Sveriges Radio 6 juni 2014. 32:15 in i programmet.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lind, Kalle (2018). ”Om Ria Wägner”. Snedtänkt : boken som handlar om det inga andra böcker handlar om. Stockholm: Forum. sid. 116-129. Libris 22571426. ISBN 9789137151489
- Wallmark, Marja: Maria (Ria) Wägner i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (8 mars 2018) CC-BY
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Dokumentär om Ria Wägner. Bildningsbyrån/Sveriges Radio.
- Ria Wägner i Libris
- Ria Wägner i Svensk mediedatabas
- Ria Wägner på SVT Play
| ||||||||
|