Rauk – Wikipedia

Rauk är en strandpelare som uppkommer på strandterrasser vid vågornas abrasion på kuster bestående av inhomogena bergarter. Mer motståndskraftiga partier isoleras och blir kvarstående i kustlinjen som abrasionsvittnen.^[1] Raukarna på Gotland har uppkommit under den ännu pågående landhöjningen efter den senaste nedisningen.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

'Rauk' är ett gutniskt ord, i svenskan sedan 1852,^[2] rotbesläktat via fornnordiska hraukur med bland annat råge och dialektala rök i betydelsen 'skyl'.

Raukar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Raukar är vanliga på Gotland, men finns också på Öland.

Raukar på Gotland[redigera | redigera wikitext]

Raukarna på Gotland är en kvarleva av de korallrev som bildats för c:a 400 miljoner år sedan i ett tropiskt hav, under den s.k. silurperioden. När korallreven fossiliserades packades lagrad kalksten och lerig märgelsten, vilket täcktes senare av is. För c:a 10 000 år sedan började landet höja sig allteftersom ismassorna smälte. Havet började bearbeta den mjuka delen av berggrunden, men inte revkropparnas hårda kärna som stod kvar som isolerade stenpelare.^[3]

Det finns raukar på ett 25-tal platser på ön Gotland. De största raukfälten finns på norra Gotland och Fårö, samt på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna och på Storsudret i söder.

Gotlands mest kända rauk är Hoburgsgubben som från en viss vinkel och med lite fantasi liknar ett manshuvud.