Per Gunnar Evander – Wikipedia

Per Gunnar Evander
Född25 april 1933
Ovansjö, Gävleborgs län
Död16 maj 2022 (89 år)
Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
Språksvenska[1][2]
Verksam1965–2005

Per Gunnar Henning Evander, född 25 april 1933 i Ovansjö, Gävleborgs län, död 16 maj 2022[3][4][5][6] i Stockholm,[7] var en svensk författare, manusförfattare och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Gunnar Evander tog studentexamen i Sandviken 1954, examen vid Folkskoleeminariet i Gävle 1958 och arbetade därefter som folkskollärare. Han studerade därefter vid Uppsala universitet och blev 1963 filosofie magister. De kommande tre åren arbetade han som folkhögskollärare vid Wiks folkhögskola och Västerbergs folkhögskola. År 1966 började han som dramaturg på Radioteatern och 1969 som producent vid Sveriges Television i Stockholm.[8]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Evander var en mycket framgångsrik och produktiv författare. Han debuterade redan 1965 och skrev sedan ett trettiotal böcker och tilldelades bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris 1969 och Litteraturfrämjandets stora romanpris 1975.

Evanders romaner kretsar ofta kring förlorarna i folkhemmet. Gång på gång gestaltar han personer som är svikna av samhället och har psykiska problem. Hans tidiga romaner från 1960-talet och början av 1970-talet präglas av formexperiment och deras handlingar bryter den realistiska ramen. Från mitten av 1970-talet övergick han till att skriva samhällskritiska, realistiska romaner om förlorarna i samhället.

Evander blev en välkänd värd i Sommar i P1 där han sommarpratade 14 gånger, den sista gången 1999.[5]

Fallet Lillemor Holm[redigera | redigera wikitext]

I januari 1977 utkom boken Lungsnäckan av författardebutanten Lillemor Holm[9] på Bonniers förlag, som annonserade boken som "Fin debutroman om hur det är att växa upp i ett samhälle som inte ställer några krav".[10] Recensenten Caj Lundgren skrev att boken var "autentisk och övertygande, men knappast med några påfallande konstnärliga kvaliteter men (med) ett innehåll som oroar genom att väcka en rad obesvarade frågor".[11] I augusti 1977 gav Evander ut boken Fallet Lillemor Holm, vilket föranledde recensenten Margareta Zetterström att påtala ett "misstänkt samband med Lungsnäckan" och att spekulera i att Evander var författare till bägge böckerna där chansen var stor att den som läst en av böckerna även skulle vilja läsa den andra. Hon angav dock att Evander är "synnerligen skicklig i att skapa spänning", och att boken "Fallet Lillemor Holm är komponerad så att man även om man är skeptisk mot mycket i boken läser med glödande ögon för att få veta hur berättelsen slutar".[12] Evander har upprepade gånger tillfrågats om författarskapet till Lungsnäckan, men angav till exempel 1993 vid sin 60-årsdag att "han gjort vissa ingrepp i texten" men att han inte är Lillemor Holm.[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1965Tjocka släkten
  • 1966Ny engelsk dramatik
  • 1967Bäste herr Evander
  • 1968Fysiklärarens sorgsna ögon
  • 1969Uppkomlingarna – en personundersökning
  • 1970Tegelmästare Lundin och stora världen
  • 1971Sista dagen i Valle Hedmans liv
  • 1971En kärleksroman
  • 1972Berättelsen om Josef
  • 1973Det sista äventyret
  • 1974Måndagarna med Fanny
  • 1975Härlig är jorden
  • 1976Anteckningar från ett obekvämt privatliv
  • 1976Två komedier (Scenpjäserna "Och alla min levnads dagar" och "Guldfiskarna")
  • 1977Fallet Lillemor Holm
  • 1978Judas Iskariots knutna händer
  • 1980Se mig i mitt friska öga
  • 1980Ängslans boningar
  • 1981Ensam på vinden med Pelle Kohlberg
  • 1982Hundarnas himmel
  • 1983Orubbat bo
  • 1986Himmelriket är nära
  • 1987Mörkrets leende
  • 1988Fritt fall (dikter)
  • 1989Människas glädje
  • 1989Medan dagen svalnar (filmatiserad som Utmaningen)
  • 1991Fuskaren
  • 1993Veronikas vrede
  • 2000Samma sol som vår
  • 2002Anmärkningar om saknaden
  • 2002Plötsligt medan dimman lättar
  • 2005I min ungdom speglade jag mig ofta

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  3. ^ https://www.ratsit.se/19330425-Per_Gunnar_Henning_Evander_Stockholm/86OVkeDmEbaIeWTiHiJauRiS7jRdd9aed97urjJdSiA
  4. ^ https://www.opulens.se/litteratur/per-gunnar-evander-i-ljust-minne-bevarad/
  5. ^ [a b] ”Författaren Per Gunnar Evander har avlidit”. Sveriges Radio Kulturnytt i P1. 17 maj 2022. https://sverigesradio.se/artikel/forfattaren-per-gunnar-evander-ar-dod--2. 
  6. ^ https://www.expressen.se/nyheter/forfattaren-per-gunnar-evander-dod-blev-89-ar/
  7. ^ https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=70201
  8. ^ Alex författarlexikon. Per Gunnar Evander. Rev. 207-12-04.
  9. ^ Holm, Lillemor (1977). Lungsnäckan: en självbiografisk berättelse : [roman]. Stockholm: Bonnier. Libris 7145296. ISBN 9100417122 
  10. ^ Bonniers förlag (28 januari 1977). ”de nya böckerna - Lillemor Holm - Lungsnäckan (annons)”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1977-01-28/8. 
  11. ^ Caj Lundgren (2 mars 1977). ”Flicka med problem”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1977-03-02/8. 
  12. ^ Margareta Zetterström (26 augusti 1977). ”Vad vill Evander?”. Dalademokraten. https://tidningar.kb.se/2698214/1977-08-26/edition/156463/part/1/page/3/. 
  13. ^ Anna Sande-Larsson (24 april 1993). ”Dagens jubilar: Snälla saker om Evander”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1993-04-24/19. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Petherick, Karin, Per Gunnar Evander. Boston, Twayne Publishers, 1982.
  • Nettervik, Ingrid, Ängslans bilder. Symbol och verklighet i Per Gunnar Evanders roman Uppkomlingarna. Doktorsavhandling. Legenda. 1983.
  • Petherick, Karin, Springa sitt eget lopp. En studie i Per Gunnar Evanders författarskap. Bonniers. 1984.
  • Ohlsson, Anders, Behovet att bli sedd. Existentiell tematik och narrativa strategier i Per Gunnar Evanders författarskap 1965-1980. Doktorsavhandling. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag 1993.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]