Oceanien – Wikipedia

Oceanien
Oceanien i världen.
Politisk karta.
Area:
Folkmängd:
Antal stater:
Autonoma regioner:
Högsta punkt:
Lägsta punkt:
9 008 458 km²
40 000 000
14
13
Puncak Jaya 4 884 m ö.h.
Lake Eyre 16 m u.h

Stater
Australien Australien
Fiji Fiji
Indonesien Indonesien
Kiribati Kiribati
Marshallöarna Marshallöarna
Mikronesiska federationen Mikronesien FS Nauru Nauru
Nya Zeeland Nya Zeeland
Palau Palau
Papua Nya Guinea Papua Nya Guinea
Salomonöarna Salomonöarna
Samoa Samoa
Tonga Tonga
Tuvalu Tuvalu
Vanuatu Vanuatu

Stater som har delar av ytan i Oceanien

Chile Chile
Indonesien Indonesien
USA USA

Särskilda områden
Amerikanska Samoa Amerikanska Samoa (USA)
Cooköarna Cooköarna (Nya Zeeland)
Franska Polynesien Franska Polynesien (Frankrike)
Guam Guam (USA)
Hawaii Hawaii (USA)
Niue Niue (Nya Zeeland)
Norfolkön Norfolkön (Australien)
Nordmarianerna Nordmarianerna (USA)
Nya Kaledonien Nya Kaledonien (Frankrike)
Pitcairnöarna Pitcairnöarna (Storbritannien)
Tokelau Tokelau (Nya Zeeland)
Wallis- och Futunaöarna Wallis- och Futunaöarna (Frankrike)


Största städer:
Australien Sydney
Australien Melbourne
Australien Brisbane
Australien Perth
Nya Zeeland Auckland


Satellitbild över Oceanien

Oceanien är en världsdel som består av Australien, Nya Zeeland, Nya Guinea samt öar och ögrupper i Stilla havet med undantag för öar längs Asiens och Amerikas kuster. Oceaniens öområden delas in i Melanesien, Mikronesien och Polynesien. Öområdena kallades tidigare för Söderhavsöarna.

Oceanien är den till ytan minsta världsdelen. Australiens relation till begreppet Oceanien har inte alltid varit helt klar. Tidigare var det vanligt att man med Oceanien endast syftade på öländerna i Stilla havet och således uteslöt kontinenten Australien,[1] och att man som term för hela området använde "Australien och Oceanien" eller "Australien med Oceanien", men i dag betraktas Australien som en del av Oceanien.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Oceaniens historia

De första människorna kom till Oceanien för 40 000 år sedan. Dessa kom från Sydostasien.

En omfattande koloniseringsvåg inträffade mellan 1500 och 1300 f.Kr. Dessa bosättare kom troligen främst från Filippinerna och Taiwan.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Oceanien delas normalt upp i tre regioner: Mikronesien, Melanesien och Polynesien. Som med de flesta regioner skiljer sig dock tolkningarna åt.

Majoriteten av Oceanien består av önationer som utgörs av tusentals glesbefolkade korallatoller och vulkanöar.

Australien är den enda kontinentala staten men Indonesien gränsar till Papua Nya Guinea, Östtimor och Malaysia. Den högsta punkten i Oceanien är Puncak Jaya i Papua som når 4884 meter över havet. Västra Papua hör politiskt till Indonesien (sedan 1969), men ligger på ön Nya Guinea som är en del av Oceanien. Ibland räknas västra Papua till Asien av dem som föredrar att dra världsdelarnas gränser enligt politiska förändringar. I så fall är Mount Wilhelm, på östra Nya Guinea högst med 4509 meter. Den lägsta punkten är Eyresjön i Australien som når 16 meter under havsnivån.

Politisk indelning[redigera | redigera wikitext]

Oceaniens regioner.

Beskrivningarna av Oceaniens regioner skiljer sig åt baserat på källan som använts. Datan nedan visar subregionerna och länderna i Oceanien som de kategoriseras enligt FN:s schema för geografiska subregioner.[3]

Kontroverser och detaljtolkningar[redigera | redigera wikitext]

Politisk karta över Oceanien
  • Nya Zeeland är den västra hörnan i den polynesiska triangeln. Dess ursprungsbefolkning maorifolket är en av Polynesiens främsta kulturer. Dock anses landet också vara en del av Australasien.
  • Hawaii är den norra hörnan i den polynesiska triangeln och inkluderas generellt i Oceanien men är politiskt en del av USA. Det hawaiiska språket är en polynesisk medlem i den oceaniska språkfamiljen, och hawaiiansk kultur är en av de huvudsakliga kulturerna i Polynesien.
  • Förenta staternas mindre öar i Oceanien och Västindien räknas generellt som en del av Oceanien.
  • Rapa Nui, eller Påskön, är den östra hörnan i den polynesiska triangeln. Den ligger i östra Stilla havet och är chilenskt territorium. Ön inkluderas generellt i Oceanien, och Sala y Gómez, som ingår i Påsköns kommun, är därmed den östligaste platsen i Polynesien och Oceanien.
  • Gränsen i Indonesien mellan Oceanien och Asien varierar beroende på källa, Wallacelinjen används vanligen.
  • Östtimor räknas ofta som en del av Oceanien tack vare dess position öster om Wallacelinjen och sina kulturella band med stillahavsfolken. Biogeografiskt sett ligger Östtimor inom Wallacea, en ekologisk transitionszon mellan Asien och Australasien. Denna transition används inte så ofta som kontinentalgräns dock.
  • Australien inkluderas ibland inte i Oceanien. Termen Stillahavsöarna används ibland för att beskriva Oceanien utan Australien (och Nya Zeeland). Termen Australasien inkluderar dock Australien, och normalt sett även Nya Zeeland, Papua Nya Guinea och andra delar av Oceanien.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version., 3 november 2008

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ så t.ex. i Nordisk familjebok, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1954, band 16 nomader-Payen, uppslagsordet "Oceanien", där dock Nya Zeeland och hela Nya Guinea sägs kunna ingå i begreppet
  2. ^ så t.ex. i Nationalencyklopedin, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1994, band 14 möns-par, uppslagsordet "Oceanien", där å andra sidan västra Nya Guinea utesluts från begreppet
  3. ^ ”United Nations Statistics Division - Countries of Oceania”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110713041240/http://millenniumindicators.un.org/unsd/methods/m49/m49regin.htm#oceania. Läst 6 november 2008. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]