Nobelpriset i fysik – Wikipedia

Nobelpriset i fysik
Medaljen för nobelpriset i kemi. Medaljen för fysikpriset är identisk med denna medalj.
BeskrivningVetenskapspris
UtdelareKungliga Vetenskapsakademien
PlatsStockholm
LandSverige Sverige
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
Tidpunkt10 december

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning".[1]

Pristagarna utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och priset delas normalt ut 10 december i konserthuset i Stockholm då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har delats ut sedan 1901.

Bland de 215 personer som fram till och med 2020 har mottagit Nobelpriset i fysik har fyra varit kvinnor. Den senaste är Andrea M. Ghez som 2020 fick Nobelpriset för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum. Den yngsta pristagaren är Lawrence Bragg som var 25 år när han 1915 tilldelades priset tillsammans med sin far för upptäckten av röntgenkristallografi och Braggs lag. Den äldsta pristagaren är Arthur Ashkin som var 96 år när han 2018 tilldelades priset för sin uppfinning av optiska pincetter och deras tillämpning på biologiska system. John Bardeen är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1957 och 1972.[2]

Sorterbar lista över pristagare[redigera | redigera wikitext]

År Pristagare Nationalitet Ämne eller motivering
1901 Wilhelm Röntgen Tyskland Röntgenstrålning
1902 Hendrik Lorentz Nederländerna Zeemaneffekt
Pieter Zeeman
1903 Henri Becquerel Frankrike Radioaktivitet
Pierre Curie
Marie Skłodowska-Curie Frankrike / Polen
1904 Lord Rayleigh Storbritannien Upptäckten av argon
1905 Philipp Lenard Tyskland katodstrålarna
1906 J.J. Thomson Storbritannien Elektrisk ledning i gaser
1907 Albert Abraham Michelson USA Michelson–Morleys experiment
1908 Gabriel Lippmann Frankrike Färgfotografering
1909 Guglielmo Marconi Italien Trådlös telegrafi
Ferdinand Braun Tyskland
1910 Johannes Diderik van der Waals Nederländerna Tillståndekvationer för vätskor och gaser, van der Waals lag
1911 Wilhelm Wien Tyskland Wiens lag
1912 Gustaf Dalén Sverige AGA-fyr
1913 Heike Kamerlingh Onnes Nederländerna Flytande helium
1914 Max von Laue Tyskland Röntgendiffraktion
1915 William Bragg Storbritannien Braggdiffraktion
Lawrence Bragg
1916 Inget pris utdelades (a)
1917 Charles Glover Barkla Storbritannien Karakteristisk röntgenstrålning
1918 Max Planck Tyskland Plancks strålningslag
1919 Johannes Stark Tyskland Starkeffekten
1920 Charles Edouard Guillaume Frankrike Invar
1921 Albert Einstein Tyskland Fotoelektrisk effekt
1922 Niels Bohr Danmark Bohrs atommodell
1923 Robert A. Millikan USA Millikans oljedroppsförsök, fotoelektrisk effekt
1924 Manne Siegbahn Sverige Röntgenemissionspektroskopi
1925 James Franck Tyskland Undersökning av energinivåer i atomer med hjälp av elektroner, Franck-Hertz försök
Gustav Hertz
1926 Jean Baptiste Perrin Frankrike Materiens diskontinuerliga struktur och sedimentationsjämvikt
1927 Arthur Compton USA Comptonspridning
C.T.R. Wilson Storbritannien Wilsonkammare
1928 Owen Willans Richardson Storbritannien Termionisk emission
1929 Louis de Broglie Frankrike de Broglie-våglängd
1930 Chandrasekhara Venkata Raman Indien Ramanspridning
1931 Inget pris utdelades (a)
1932 Werner Heisenberg Tyskland Kvantmekanik
1933 Erwin Schrödinger Österrike Atomfysik
Paul Dirac Storbritannien
1934 Inget pris utdelades (b)
1935 James Chadwick Storbritannien Upptäckten av neutronen
1936 Victor F. Hess Österrike Kosmisk strålning
Carl D. Anderson USA Positronen
1937 George Paget Thomson USA Diffraktion av elektroner
Clinton Davisson Storbritannien
1938 Enrico Fermi Italien Neutroninfångning
1939 Ernest Lawrence USA Cyklotronen
1940 Inget pris utdelades (b)
1941 Inget pris utdelades (b)
1942 Inget pris utdelades (b)
1943 Otto Stern USA Protonens magnetiska moment
1944 Isidor Isaac Rabi USA Atomkärnors magnetiska egenskaper
1945 Wolfgang Pauli Österrike Paulis uteslutningsprincip
1946 Percy W. Bridgman USA Högtrycksfysik
1947 Sir Edward Victor Appleton Storbritannien F-skiktet i jonosfären
1948 Patrick M.S. Blackett Storbritannien Kosmisk strålning
1949 Hideki Yukawa Japan Pi-meson
1950 Cecil Powell Storbritannien Pi-meson
1951 Sir John Cockcroft Storbritannien Kärnfysik
Ernest Walton Irland
1952 Felix Bloch USA Kärnmagnetisk resonans
Edward M. Purcell
1953 Frits Zernike Nederländerna Faskontrastmikroskop
1954 Max Born Storbritannien Kvantmekanik
Walther Bothe Tyskland
1955 Willis E. Lamb USA Vätespektrums finstruktur
Polykarp Kusch Precisionsbestämning av elektronens magnetiska moment
1956 William B. Shockley USA Transistorn
John Bardeen
Walter H. Brattain
1957 Chen Ning Yang Kina Paritet
Tsung-Dao Lee
1958 Pavel Tjerenkov Sovjetunionen Tjerenkovstrålning
Ilja M. Frank
Igor Jevgenjevitj Tamm
1959 Emilio Segrè USA Antiprotonen
Owen Chamberlain
1960 Donald A. Glaser USA Bubbelkammare
1961 Robert Hofstadter USA Elektronspridning i atomkärnor och nukleonernas struktur
Rudolf Mössbauer Västtyskland Mössbauereffekten
1962 Lev Landau Sovjetunionen Suprafluiditet
1963 Eugene Wigner USA Kvantgruppteori; Skalmodellen inom kärnfysik
Maria Goeppert-Mayer
J. Hans D. Jensen Västtyskland
1964 Charles H. Townes USA Maser och laser
Nikolaj G. Basov Sovjetunionen
Aleksandr M. Prochorov
1965 Shinichiro Tomonaga Japan Kvantelektrodynamik
Julian Schwinger USA
Richard Feynman
1966 Alfred Kastler Frankrike Atomspektroskopi
1967 Hans Bethe USA Teorin för kärnreaktioner, energiproduktion i stjärnor
1968 Luis Alvarez USA Partikelfysik
1969 Murray Gell-Mann USA Kvarkmodellen
1970 Hannes Alfvén Sverige Magnetohydrodynamik
Louis Néel Frankrike Antiferromagnetism
1971 Dennis Gabor Storbritannien Holografi
1972 John Bardeen USA BCS-teorin
Leon Cooper
Robert Schrieffer
1973 Leo Esaki Japan Tunneleffekt
Ivar Giæver Norge/USA
Brian D. Josephson Storbritannien Josephson-effekt
1974 Martin Ryle Storbritannien Radioastronomi
Antony Hewish Pulsar
1975 Aage Bohr Danmark Kärnfysik
Ben R. Mottelson
James Rainwater USA
1976 Burton Richter USA J/ψ-partikel
Samuel C.C. Ting
1977 Philip W. Anderson USA Magnetism
John H. van Vleck
Sir Nevill F. Mott Storbritannien
1978 Pjotr Kapitsa Sovjetunionen Suprafluiditet
Arno Penzias USA Kosmisk bakgrundsstrålning
Robert Woodrow Wilson
1979 Sheldon Glashow USA Svag växelverkan
Steven Weinberg
Abdus Salam Pakistan
1980 James Cronin USA För upptäckten av brott mot fundamentala symmetrier (CP-brottet) i det neutrala K-meson systemet
Val Fitch
1981 Nicolaas Bloembergen USA Laserspektroskopi
Arthur L. Schawlow
Kai Siegbahn Sverige Elektronspektroskopi
1982 Kenneth G. Wilson USA Kritisk punkt
1983 Subramanyan Chandrasekhar USA Chandrasekhargränsen
William A. Fowler
1984 Carlo Rubbia Italien Upptäckten av W- och Z-bosonerna
Simon van der Meer Nederländerna
1985 Klaus von Klitzing Västtyskland Kvant-Halleffekt
1986 Ernst Ruska Västtyskland Elektronmikroskopet
Gerd Binnig Sveptunnelmikroskopet
Heinrich Rohrer Schweiz
1987 J. Georg Bednorz Västtyskland Högtemperatursupraledare
K. Alexander Müller Schweiz
1988 Leon M. Lederman USA Myonneutrino
Melvin Schwartz
Jack Steinberger
1989 Norman F. Ramsey USA Maser
Hans G. Dehmelt Jonfälla
Wolfgang Paul Västtyskland
1990 Jerome I. Friedman USA Kvarkar
Henry Way Kendall
Richard E. Taylor Kanada
1991 Pierre-Gilles de Gennes Frankrike Flytande kristaller
1992 Georges Charpak Frankrike Partikeldetektor
1993 Russell A. Hulse USA Gravitationsvågor
Joseph Taylor
1994 Bertram N. Brockhouse Kanada Neutrondiffraktion
Clifford G. Shull USA Neutronspektroskopi
1995 Martin L. Perl USA Tau-lepton
Frederick Reines Neutrino
1996 David M. Lee USA Suprafluiditet i helium-3
Douglas D. Osheroff
Robert C. Richardson
1997 Steven Chu USA Laserkylning
William D. Phillips
Claude Cohen-Tannoudji Frankrike
1998 Robert B. Laughlin USA Fraktionell kvant-Halleffekt
Daniel C. Tsui
Horst L. Störmer Tyskland
1999 Gerardus 't Hooft Nederländerna Svag växelverkan
Martinus J.G. Veltman
2000 Zjores Alfjorov Ryssland Optoelektronik
Herbert Kroemer Tyskland
Jack S. Kilby USA Den integrerade kretsen
2001 Eric Cornell USA Bose–Einstein-kondensation
Carl Wieman
Wolfgang Ketterle Tyskland
2002 Raymond Davis Jr. USA Neutrinoastronomi
Masatoshi Koshiba Japan
Riccardo Giacconi USA Röntgenastronomi
2003 Alexej A. Abrikosov USA Supraledning
Anthony J. Leggett
Vitalij L. Ginzburg Ryssland
2004 David J. Gross USA Stark växelverkan
H. David Politzer
Frank Wilczek
2005 Roy J. Glauber USA Optisk koherens
John L. Hall Laserspektroskopi
Theodor W. Hänsch Tyskland
2006 John C. Mather USA Kosmisk bakgrundsstrålning
George F. Smoot
2007 Albert Fert Frankrike Jättemagnetoresistans
Peter Grünberg Tyskland
2008 Yoichiro Nambu USA "för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken"
Makoto Kobayashi Japan "för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar"
Toshihide Maskawa
2009 Charles K. Kao Kina/Storbritannien "för banbrytande insatser angående ljustransmission i fibrer för optisk kommunikation"
Willard S. Boyle Kanada "för uppfinningen av en avbildande halvledarkrets – CCD-detektorn"
George E. Smith USA
2010 Andre Geim Nederländerna "för banbrytande experiment rörande materialet grafen"
Konstantin Novoselov Ryssland/Storbritannien
2011 Saul Perlmutter USA "för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"
Adam Riess
Brian Schmidt Australien/USA
2012 David Wineland USA "för banbrytande experimentella metoder som möjliggör mätning och styrning av enstaka kvantsystem"
Serge Haroche Frankrike
2013 François Englert Belgien "för den teoretiska upptäckten av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar"
Peter Higgs Storbritannien
2014 Isamu Akasaki Japan "för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor"
Hiroshi Amano
Shuji Nakamura USA
2015 Takaaki Kajita Japan "för upptäckten av neutrinooscillationer, som visar att neutriner har massa”
Arthur McDonald Kanada
2016 David J. Thouless Storbritannien/USA ”för teoretiska upptäckter av topologiska fasövergångar och topologiska materiefaser”
Duncan Haldane
John M. Kosterlitz
2017

Rainer Weiss USA ”för avgörande bidrag till LIGO-detektorn och observationen av gravitationsvågor

Barry Barish

Kip Thorne
2018 Arthur Ashkin USA ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för den optiska pincetten och dess tillämpning på biologiska system”
Gérard Mourou Frankrike ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för deras metod att alstra högintensiva, ultrakorta optiska pulser”
Donna Strickland Kanada
2019 James Peebles USA "för teoretiska upptäckter inom fysikalisk kosmologi"
Michel Mayor Schweiz "för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna”
Didier Queloz
2020 Roger Penrose Storbritannien "för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin"
Reinhard Genzel Tyskland "för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”
Andrea Ghez USA
2021 Syukuro Manabe Japan "för fysikalisk modellering av jordens klimat, kvantitativ analys av variationer och tillförlitlig förutsägelse av global uppvärmning"
Klaus Hasselmann Tyskland
Giorgio Parisi Italien "för upptäckten av hur oordning och fluktuationer samverkar i fysikaliska system från atomära till planetära skalor"
2022 Alain Aspect Frankrike "för experiment med sammanflätade fotoner som påvisat brott mot Bell-olikheter och banat väg för kvantinformationsvetenskap"
John Clauser USA
Anton Zeilinger Österrike
2023 Pierre Agostini Frankrike/USA "för experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia"[3]
Ferenc Krausz Ungern/Österrike
Anne L'Huillier Frankrike/Sverige

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Nobelstiftelsen – komplett lista över fysikprisen
  • The politics of excellence, beyond the nobel prize; R. Friedman ; 2002
  • Nobel Century: a biographical analysis of physics laureates, in Interdisciplinary Science Reviews, by Claus D. Hillebrand ; June 2002; No 2. p. 87-93

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]