Nina Hagen – Wikipedia

Ej att förväxla med Nena.
Nina Hagen
Nina Hagen uppträder vid bokmässan i Leipzig i mars 2010.
FödelsenamnCatharina Hagen
Född11 mars 1955 (69 år)
Östtyskland Östberlin, Östtyskland
Genrerpunkrock, postpunk, new wave, gothic rock, glam rock, reggae, psykedelisk rock
År som aktiv1971–
SkivbolagColumbia, Mercury
ArtistsamarbetenAutomobil
The Nina Hagen Band
Udo Lindenberg
Adamski
Oomph!
Apocalyptica
Supla
Max Lorentz
Utmärkelser
Berliner Bär (2004)

Nina Hagen, egentligen Catharina Hagen, född 11 mars 1955 i Östberlin, är en tysk sångerska och skådespelerska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nina Hagen är dotter till skådespelerskan Eva-Maria Hagen och manusförfattaren Hans Oliva-Hagen. Hon började som ung att sjunga och uppträda i Östtyskland som statligt godkänd schlagersångerska. Efter att hennes styvfar, Wolf Biermann, blev utvisad ur landet följde Nina Hagen och hennes mor honom till Västtyskland 1976. I Västberlin gjorde hon de kommande åren succé med punkrock med Nina Hagen Band och senare som soloartist. Under solokarriären har hon arbetat med artister som Lene Lovich, Apocalyptica, Adamski, Dave Stewart. Nina Hagen har även agerat modell för kitschkonstnärerna Pierre & Gilles. Hon har gett ut skivor på tyska, engelska och hindi.

Nina Hagen är mor till skådespelerskan Cosma Shiva Hagen, född 1981 och sonen Otis. Hon har varit gift med nederländske mångkonstnären Herman Brood och är vegetarian.[1] Hon har även framfört Abbas Like an Angel Passing Through My Room i tysk television, sjungit gospel, egna tolkningar av Zarah Leander-sånger och andra klassiska melodier som Ave Maria[2] och Over the Rainbow emellanåt. Hon säger sig, trots icke-troende föräldrar, ha varit kristen hela sitt liv och gick ofta i kyrkan i Östtyskland, även om hon först 2009 slutligen lät döpa sig protestantiskt[3], efter att hon lämnat den rörelse kring den indiske gurun Babaji, som hon som andlig sökare parallellt tillhört i tjugo år.[4]

Nina Hagen turnerade i Europa hösten 2009. I samband med sitt besök på MADE-festivalen i Umeå utsågs hon också till officiell ambassadör för stadens kandidatur till Europas kulturhuvudstad 2014. År 2010 utkom hennes självbiografi, Bekännelser.[5]

Nina Hagen Band[redigera | redigera wikitext]

Nina Hagens två första studioalbum släpptes som Nina Hagen Band, ett kompband på fyra musiker som alla tidigare hade spelat i bandet Spliff. Nina Hagen Band bestod av:

  • Nina Hagen - sång
  • Bernhard Potschka - gitarr, sång
  • Manfred "Manne" Praeker - bas, sång
  • Reinhold Heil - keyboard
  • Herwig Mitteregger - trummor

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

  • 1978: Nina Hagen Band (som Nina Hagen Band)
  • 1979: Unbehagen (som Nina Hagen Band)
  • 1981: Nunsexmonkrock
  • 1983: Angstlos (tyska)
  • 1984: Fearless (engelskspråkig version av "Angstlos")
  • 1985: In Ekstase (tyska)
  • 1985: In Ekstasy (engelskspråkig version av "In Ekstase")
  • 1989: Nina Hagen
  • 1991: Street
  • 1993: Revolution Ballroom
  • 1995: Freud Euch (tyska)
  • 1996: Beehappy (engelskspråkig version av "Freud Euch")
  • 1999: Om Namah Shivay (på hindi)
  • 2000: Return of the Mother
  • 2002: Live in Krefeld
  • 2002: Om Namah Shivay/1008 Indian Nights Live
  • 2003: Nina Hagen Big Band Explosion
  • 2006: Irgendwo auf der Welt
  • 2010: Personal Jesus
  • 2011: Volksbeat

Samlingar[redigera | redigera wikitext]

  • 1990: The Very Best of Nina Hagen
  • 1992: Rock aus Deutschland: Nina Hagen
  • 1995: Definitive Collection
  • 1996: 14 Friendly Abductions
  • 2000: Prima Nina in Ekstasy
  • 2001: Sternenmädchen
  • 2004: Rangeh'n - Das Beste von Nina Hagen
  • 2004: Was Denn: Hits '74-'95
  • 2005: Heiß

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 1974: "Du hast den Farbfilm vergessen" (med Automobil)
  • 1974: "He, wir fahren auf's Land"
  • 1975: "Hatschi-Waldera"
  • 1978: "TV-Glotzer"
  • 1980: "My Way"
  • 1980: "African Reggae"
  • 1982: "Smack Jack"
  • 1983: "New York / N.Y."
  • 1983: "Zarah (Ich weiss, es wird einmal ein wunder geschehn)"
  • 1987: "Las Vegas"
  • 1989: "Michail, Michail (Gorbachev Rap)"
  • 1989: "Hold Me"
  • 1991: "Blumen fur die Damen"
  • 1991: "Ein Herz kann man nicht reparieren" (med Udo Lindenberg)
  • 1991: "In My World"
  • 1991: "Berlin"
  • 1992: "Get Your Body!" (med Adamski)
  • 1995: "So bad"
  • 1995: "Tiere"
  • 1996: "Abgehaun"
  • 1998: "Solo" (med Thomas D.)
  • 1999: "Fieber" (med Oomph!)
  • 2000: "Der Wind hat mir ein Lied erzählt"
  • 2001: "Total Eclipse/Die schwarze Witwe"
  • 2003: "Seemann" (med Apocalyptica)
  • 2004: "Immer Lauter"
  • 2004: "Garota de Berlin" (med Supla)
  • 2008: "We Are In Space" (med S.U.N. Project)
  • 2010: "Personal Jesus" (Depeche Mode-cover)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ IVU, vegetarian
  2. ^ Jonas Berring (24 december 2011). ”Nina Hagen sjunger ABBA” (på svenska). SVT Västerbotten. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/lucka-24-nina-hagen-sjunger-abba. Läst 8 september 2021. 
  3. ^ ”Jag är en snäll tant” (på svenska). Svenska Dagbladet. 11 juni 2021. https://www.svd.se/nina-hagen-jag-ar-en-snall-tant. Läst 8 september 2021. 
  4. ^ Nina Hagen om Jesus, bibelläsning och sitt dop Dagen 28 maj 2010
  5. ^ Ulrika Stahre (22 september 2011). ”Hagen om Hagen” (på svenska). Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/0EL2xA/hagen-om-hagen. Läst 8 september 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Nina Hagen.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nina_Hagen&oldid=52460640”