Max Engman – Wikipedia

Max Engman
Född27 september 1945[1]
Helsingfors[2]
Död19 mars 2020 (74 år)
Medborgare iFinland
SysselsättningHistoriker
ArbetsgivareÅbo Akademi
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1984)
Svenska Akademiens Finlandspris (1994)
Stora historiepriset (2007)
Tollanderska priset (2017)
Zibetska priset (2017)
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[3]
Redigera Wikidata

Max Robert Engman, född 27 september 1945 i Helsingfors, död där den 19 mars 2020, var en finländsk historiker och översättare.[4]

Engman, som 1968–1973 var tjänsteman vid Riksarkivet i Helsingfors, disputerade 1983 på en uppmärksammad avhandling om S:t Petersburg och Finland. Han utnämndes 1985 till professor i allmän historia vid Åbo Akademi[5] och under perioden 2003–2007 var han chef för Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut. Han var gästprofessor vid University of Minnesota 1997 och vid Södertörns högskola 2008–2009.

Engman har i sin forskning främst uppehållit sig vid finsk-ryska relationer och de europeiska imperierna samt konstitutionella frågor och förvaltningshistoria. Han gjorde en viktig insats som redaktionssekreterare för Historisk Tidskrift för Finland 1971–1982 och som tidskriftens ansvarige redaktör 1982–2000. Engman var styrelsemedlem i Svenska litteratursällskapet i Finland 1980-2013 och sällskapets styrelseordförande 2010–2013.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Mannen i kolboxen, 1979
  • S:t Petersburg och Finland, 1983
  • Förvaltningen och utvandringen till Ryssland 1809–1917, 1995
  • Petersburgska vägar, 1995
  • Norden och flyttningarna under nya tiden, 1997
  • Lejonet och dubbelörnen, 2000
  • Gränsfall: Utväxlingar och gränstrafik på Karelska näset 1918–1920, 2007
  • Ett långt farväl: Finland mellan Sverige och Ryssland efter 1809, 2009
  • Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922, 2016

Utmärkelser, ledamotskap och priser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]