French
DeutschMagnus Olson – Wikipedia
| Magnus Olson | |
 Olson år 1985. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 1 februari 1929 Vänersnäs församling i Älvsborgs län, Sverige |
| Död | 4 november 2018 (89 år) Bäcks distrikt i Västra Götalands län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1954–1990 |
| Grad | Överste av första graden |
| Befäl | Livregementets husarer |
| Övrigt | Hovstallmästare |
Anders Magnus Olson, född 1 februari 1929 i Vänersnäs församling i Älvsborgs län,[1] död 4 november 2018 i Bäcks distrikt i Västra Götalands län,[2] var en svensk militär.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Olson avlade officersexamen vid Kungliga Krigsskolan 1954 och utnämndes samma år till fänrik vid Livregementets husarer. Han studerade 1961–1963 vid Militärhögskolan[3] och blev ryttmästare vid Livregementets husarer 1965. Samma år (1965) befordrades han till kapten och erhöll tjänst vid Arméstaben[4] samt studerade vid British Staff College.[3] Han befordrades 1970 till major och var lärare vid Militärhögskolan 1970–1973, befordrad till överstelöjtnant 1972.[4] Åren 1973–1976 var han chef för Taktik- och underrättelseavdelningen vid Arméstaben och han genomgick 1975 allmänna kursen vid Försvarshögskolan.[3] Han var chef för Livregementets husarer 1976–1980, befordrad till överste 1977. Därefter var han försvarsattaché vid ambassaderna i Washington och Ottawa 1980–1983 och militärområdesinspektör i Västra militärområdet 1983–1984[4] samt gick Chefskursen vid Försvarshögskolan 1984.[3] År 1984 befordrades han till överste av första graden,[5] varpå han var stabschef i Västra militärområdet 1984–1988 och militär rådgivare åt Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna i Wien (ESK-delegationen) 1988–1990. Olson var överadjutant hos Hans Majestät Konungen från 1977[6] och hovstallmästare 1991–1996.[4]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare av första klass av Svärdsorden, 6 juni 1972.[7]
Hans Majestät Konungens medalj, guld av 12:e storleken att bäras om halsen i Serafimerordens band, 1996.[8]
Officer av Legion of Merit, 15 november 1984.[9]
2:a klass av Vita stjärnans orden, september 1995.[10]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ ”Dödsannons”. Familjesidan.se. https://www.familjesidan.se/cases/magnus-olson/funeral-notices. Läst 7 november 2018.
- ^ [a b c d] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 455.
- ^ [a b c d] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 158. ISBN 91-87184-74-5.
- ^ Sveriges statskalender 1985. Stockholm: Liber Allmänna Förlaget. 1985. sid. 395.
- ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 50.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 68, digital avbildning.
- ^ ”Sök ordens- och medaljförläningar”. Kungliga Hovstaterna. https://www.kungahuset.se/sveriges-monarki/ordnar-och-medaljer/sok-medaljforlaningar?medaljar=1996&medaljtyp=0&medaljnamn=Magnus+Olson#!. Läst 10 augusti 2020.
- ^ ”General Orders No. 35” (på engelska). United States Army Publishing Directorate. Washington, D.C.: United States Department of the Army. 15 november 1984. sid. 1. https://armypubs.army.mil/epubs/DR_pubs/DR_a/pdf/web/go8435.pdf. Läst 10 augusti 2020.
- ^ ”Decorations of the Republic of Estonia Awarded in 1995-1998” (på engelska). Office of the President of the Republic. 8 april 2001. https://vp1992-2001.president.ee/eng/ametitegevus/Valgetaht.asp. Läst 10 augusti 2020.