French
DeutschLulesamiska – Wikipedia
| Lulesamiska | |
| Julevsámegiella | |
| Talas i |  Sverige Norge |
|---|---|
| Region | Sápmi |
| Antal talare | 1000-2000 |
| Status | hotat |
| Språkfamilj | Finsk-ugriska språk
|
| latinska alfabetet[1] | |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Sverige (minoritetsspråk) Norge (minoritetsspråk) |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐2 | smj |
| ISO 639‐3 | smj |
| Andra språkkoder | saL[2][3][4] |
 Karta över samiskans utbredning. Lulesamiskan är område nummer 4. Det mörkare gula på kartan markerar de kommuner där samiskan har officiellt språklig status. | |
Lulesamiska (inhemskt namn: julevsámegiella) är ett finsk-ugriskt, samiskt språk. Den är ett centralsamiskt (västsamiskt) språk och har utbredning i delar av svenska landskapet Lappland och i angränsande delar av Norge.[5] Sammanlagt talar mellan 1000 och 2000 personer språket, varav majoriteten finns i Sverige. Språket anses vara hotat.[6]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiska är, liksom nordsamiska, en centralsamisk dialekt (språk). Med viss träning kan talarna av de två språken förstå varandra någorlunda bra.[7]
Språkforskaren K.B. Wiklund menade vid 1900-talets början att lulesamiskan inom Jokkmokk och södra Gällivare var den renaste formen av samiska, i den bemärkelsen att den hade ett litet inslag av nyare inblandning av andra språk. Söder därom innehöll samiskan ett stort antal relativt nya svenska lånord, norr därom finska lånord. I den södra delen av det lulesamiska området fanns då fortfarande samer som endast kunde göra sig förstådda på detta språk, medan de flesta samer annars var mer eller mindre tvåspråkiga.[8]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan talas i delar av Sverige och Norge. I Sverige talas den i Lule lappmark, det vill säga Jokkmokks och Gällivare kommuner, i Norge i kommunerna Tysfjord, Sørfold och Hamarøy. Närstående lulesamiskan är pitesamiskan.[8] Det finns en stor övergångszon mellan lule- och nordsamiska, och när Lulelapsk ordbok gavs ut på 1950-talet placerades gränsen dem emellan vid Nordkaitum.[7]
Lulesamiskan är den näst största samiska språkvarieteten. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1000 och 2000 personer beroende på källa.[6][9]. Andra uppskattningar nämner knappt tusen personer som har språket som modersmål. Av dessa skulle tre fjärdedelar finnas i Sverige.[10]
Indelning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan består av flera dialekter som är ganska lika varandra och som traditionellt har talats inom följande områden:[8]
- södra delen av Jokkmokks socken
- norra delen av Jokkmokks socken
- det skogssamiska området kring Storbacken
- södra delen av Gällivare socken
- norra delen av Gällivare socken (närstående samiskan i Torne lappmark)
- det skogssamiska området i den sydöstra delen av Gällivare socken
Litteratur och användning[redigera | redigera wikitext]
Litteratur på lulesamiska[redigera | redigera wikitext]
Genom sitt centrala läge i det samiska området förstås lulesamiskan relativt lätt av samer i både Pite och Torne lappmarker. Därför lanserades det av K.B. Wiklund som allmänt samiskt bokspråk efter det sydlapska bokspråket. På detta rent lulesamiska skriftspråk utgavs under 1900-talets första år följande böcker:[8]
- Åtå testamenta [Nya testamentet]: jårkålum tan taro-kielak Åtå testamenta milte, mi läh Kånåkasast nanostum jaken 1883. Stockholm. 1903. Libris 1747198
- Odhner, Clas Theodor (1905). C. T. Odhners lärobok i fädernelandets historia: bearbetat för folkskolan = C. T. Odhnera åpatis-kirje aitek-lanta historian : almoka skåulaita. Stockholm: Norstedt. Libris 1874703
Dessutom utgavs under 1900-talets första decennium några traktater, en byordning m m samt tolv nummer av en tidskrift med titeln Låkkåmus Samita på lulesamiska.[8]
Den första skönlitterära boken på lulesamiska, Jåhttesáme viessom, skrevs av renskötaren Anta Pirak. Den gavs ut 1937.[11]
Litteratur om lulesamiska[redigera | redigera wikitext]
K.B. Wiklund beskrev lulesamiskan i slutet av 1800-talet i följande verk:
- Wiklund, Karl Bernhard (1890). Lule-lappisches Wörterbuch. Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia, 0355-0230 ; 1. Helsinki. Libris 2059120
- Wiklund, Karl Bernhard (1891) (på tyska). Laut- und Formenlehre der lule-lappischen Dialekte. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Ny tidsföljd, 25. Stockholm: Norstedt. Libris 840641
- Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017
Senare har lulesamiskan beskrivits i bland annat följande verk :
- Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C. Lapskt språk och lapsk kultur, 99-0711045-0 ; 1. Uppsala: Lundequistska bokh. 1946-1954. Libris 907276
- Spiik, Nils Erik (1989). Lulesamisk grammatik ([2., omarb. uppl.]). Jokkmokk: Sameskolstyr. Libris 7663325. ISBN 91-7716-019-3
- Korhonen, Olavi (1979). Bákkogir'je: julevusámes dárrui, dáros julevusábmái = Lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Luleå: Länsskolnämnden (distr.). Libris 190056
- Spiik, Nils Erik (1994). Lulesamisk ordbok: svensk-samisk. Jokkmokk: Sameskolstyr. Libris 8376377. ISBN 91-7716-027-4
Språkets användning i övrigt[redigera | redigera wikitext]
En gång i veckan kan man på Sameradion lyssna 20 minuter på lulesamiska. Samisk förskoleverksamhet finns i Jokkmokk, där man även har sameskola i årskurserna 1–6 samt integrerad samisk undervisning på högstadiet och i gymnasiet. Dessutom finns samisk äldreomsorg.[7]
Grammatik[redigera | redigera wikitext]
Liksom i övriga samiska språk/dialekter, används ofta satskonstruktioner som bygger på verb. Svenskans "jag tar på mig skorna" motsvaras av lulesamiskans gámadav.[7]
I lulesamiskan finns nio grundläggande kasus: nominativ, genitiv, ackusativ, illativ, inessiv, elativ, komitativ, essiv och abessiv. Språkexempel:
- Boadáv Jåhkåmåhkes = svenska "jag kommer från Jokkmokk". S:et betyder "från", och v i verbet betyder "jag".[7]
Ortografi[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan låg till grund för det samiska skriftspråk som K.B. Wiklund utarbetade omkring sekelskiftet 1900. Nu gällande lulesamiska ortografi fastställdes 1983. Den är gemensam för Sverige och Norge utom att ä-ljudet skrivs med ä i Sverige och med æ i Norge. Ortografin innehåller bara två tecken som inte finns i svenskan, á och ŋ (ng-ljud).[12]
| Versaler ("stora bokstäver") | |||||||||||||||||||||||
| A | Á | B | D | E | F | G | H | I | J | K | L | M | N | Ŋ | O | P | R | S | T | U | V | Å | Ä |
| Gemener ("små bokstäver") | |||||||||||||||||||||||
| a | á | b | d | e | f | g | h | i | j | k | l | m | n | ŋ | o | p | r | s | t | u | v | å | ä |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Lule Saami written with Latin script”. ScriptSource. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=smj-Latn. Läst 5 december 2021.
- ^ Olavi Korhonen. ”Samiska ortnamn och färdleder kring Fatmomakke, FAEPMIE”. lansstyrelsen.se. sid. 48. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42c2c9ca162f6e008c817e7d/1526068814042/Ortnamn%20kring%20Fatmomakke%2011-01-24%20OKn.pdf. Läst 26 juni 2023.
- ^ Håkan Rydving. ”Sydsamisk eller umesamisk?”. Universitetet i Bergen. su.se. sid. 171. https://www.su.se/polopoly_fs/1.356088.1510166031!/menu/standard/file/FUS2016-15_06d-HR-Final.pdf. Läst 26 juni 2023.
- ^ Svinno, Mikael (1993). Samiska skolbarns samiska: En undersökning av minoritetsspråksbehärskning i en språkbyteskontext. sid. 35. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:608923/FULLTEXT02.pdf. Läst 30 juni 2023
- ^ ”Glottolog 4.4 - Lule Saami”. glottolog.org. https://glottolog.org/resource/languoid/id/lule1254. Läst 5 december 2021.
- ^ [a b] ”Did you know Lule Saami is endangered?” (på engelska). Endangered Languages. http://www.endangeredlanguages.com/lang/3384. Läst 5 december 2021.
- ^ [a b c d e] "De samiska dialekterna – Lulesamiska". Samer.se. Läst 8 februari 2014.
- ^ [a b c d e] Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017
- ^ ”Saami, Lule” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=smj. Läst 16 mars 2009.
- ^ lulesamiska i Nationalencyklopedins nätupplaga.
- ^ Skåden, Sigbjørn & Gaski, Harald (16 april 2024). ”Samisk litteratur”. Store Norske Leksikon. http://snl.no/samisk_litteratur. Läst 13 augusti 2013.
- ^ Mattisson, Ann-Christin (1993). Samiska ortnamn på fjällkartorna. Ortnamn och namnvård, 99-1400411-3 ; 3LMV-rapport, 0280-5731 ; 1993:19. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 7665383. ISBN 91-7774-045-9
 | Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Lulesamiska. |
| ||||||||||||||||||||||