Londons järnvägsstationer – Wikipedia

London är centralpunkten i det brittiska järnvägsnätet, med 18 stora järnvägsstationer^[1] med en kombination av lokal, regional, nationell och internationell trafik samt matartrafik till flygplatser. Varje station har hand om tågtrafiken i en viss riktning och de knyts samman genom Londons tunnelbana och i vissa fall även järnvägslinjen Thameslink.

Inom Storlondon finns 330 järnvägsstationer på den nationella järnvägsnätet, det vill säga exklusive Londons tunnelbana, Docklands Light Railway och Londons spårväg.

Londons viktigaste järnvägsstationer[redigera | redigera wikitext]

Station	Bild	Stadsdel	Koordinater	Lokal trafik (väderstreck)	Nationell trafik
						Blackfriars		City of London	51°30′40″N 0°06′11″V / 51.511°N 0.103°V / 51.511; -0.103 (Blackfriars)	NV, N, S, SÖ	Thameslink, Gatwick Airport, Luton Airport
Cannon Street		City of London	51°30′36″N 0°05′24″V / 51.510°N 0.090°V / 51.510; -0.090 (Cannon Street)	SÖ	Kent, East Sussex
Charing Cross		Westminster	51°30′25″N 0°07′23″V / 51.507°N 0.123°V / 51.507; -0.123 (Charing Cross)	SÖ	Kent, East Sussex
City Thameslink		City of London	51°30′58″N 0°06′11″V / 51.516°N 0.103°V / 51.516; -0.103 (City Thameslink)	NV, N, S, SÖ	Thameslink, Gatwick Airport, Luton Airport
Euston		Camden	51°31′41″N 0°07′59″V / 51.528°N 0.133°V / 51.528; -0.133 (Euston)	NÖ	West Coast Main Line (Manchester, Liverpool, Glasgow)
Fenchurch Street		City of London	51°30′40″N 0°04′41″V / 51.511°N 0.078°V / 51.511; -0.078 (Fenchurch Street)	Ö	Southend-on-Sea
Kings Cross		Camden	51°31′55″N 0°07′23″V / 51.532°N 0.123°V / 51.532; -0.123 (Kings Cross)	N	East Coast Main Line (York, Edinburgh)
Liverpool Street		City of London	51°31′05″N 0°04′52″V / 51.518°N 0.081°V / 51.518; -0.081 (Liverpool Street station)	Ö, NÖ	Östra England, Stansted Airport
London Bridge		Southwark	51°30′18″N 0°05′10″V / 51.505°N 0.086°V / 51.505; -0.086 (London Bridge)	S, SÖ, NV	Kent, East Sussex, Gatwick Airport
Marylebone		Westminster	51°31′19″N 0°09′47″V / 51.522°N 0.163°V / 51.522; -0.163 (Marylebone)	NV	Birmingham
Moorgate		City of London	51°31′05″N 0°05′17″V / 51.518°N 0.088°V / 51.518; -0.088 (Moorgate)	N	Hertfordshire
Old Street		Islington	51°31′30″N 0°05′13″V / 51.525°N 0.087°V / 51.525; -0.087 (Old Street)	N	Hertfordshire
Paddington		Westminster	51°31′01″N 0°10′37″V / 51.517°N 0.177°V / 51.517; -0.177 (Paddington)	V	Great Western main line (Bristol), London-Heathrow flygplats
St Pancras		Camden	51°31′48″N 0°07′30″V / 51.530°N 0.125°V / 51.530; -0.125 (St Pancras)	N, NV, S, SÖ	Midland Main Line (Leeds, Manchester), Thameslink, Gatwick Airport, Luton Airport, High Speed 1 (Kent, Eurostar (Belgien, Frankrike, Nederländerna))
Vauxhall		Lambeth	51°29′06″N 0°07′19″V / 51.485°N 0.122°V / 51.485; -0.122 (Vauxhall)	SV	Sydvästra England
Victoria		Westminster	51°29′46″N 0°08′38″V / 51.496°N 0.144°V / 51.496; -0.144 (Victoria)	S, SÖ, SV	Kent, Sussex, Gatwick Airport
Waterloo		Lambeth	51°30′11″N 0°06′47″V / 51.503°N 0.113°V / 51.503; -0.113 (Waterloo)	SV, V	Sydvästra England
Waterloo East		Lambeth	51°30′14″N 0°06′36″V / 51.504°N 0.110°V / 51.504; -0.110 (Waterloo East)	S, SÖ	Kent, East Sussex

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, London station group, tidigare version.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Storbritannien var det första land som satsade på järnvägar och redan kring 1875 fanns ett välutvecklat järnvägsnät, och det var många olika järnvägsbolag som skötte såväl byggandet som driften av järnvägarna. Därav att antalet stationer särskilt i London är stort. Varje bolag hade sin huvudstation i London (eller i andra delar av nationen). Ett bra exempel, synligt än i dag från denna tid, var hur det järnvägsbolag som satsat på södra och sydvästra England och som hade Waterloo station som sin ändstation i London - för att inte tappa kunder tvingades bygga den linje som till och från ingått i Londons nuvarande tunnelbanenät - "Waterloo and City line", vilken byggdes som direkt service för de många av sina passagerare som arbetade på kontor i "the city".

Efter att den brittiska samlingsregeringen upplösts strax efter krigsslutet 1945 och parlamentsval utlysts vann Labour och Clement Attlee makten med stor majoritet. Den brittiska järnvägstrafiken nationaliserades som British Rail från 1948. Ett system som först under de konservativa premiärministrarna Margret Thatcher och John Major började luckras upp och British Rail gick i graven. När "The New Labour" under Tony Blair och Gordon Brown fick makten 1997 återförstatligades delar av järnvägsnätet, bland annat efter en rad svåra järnvägsolyckor på 1990-talet. Ett samlingsnamn för järnvägen idag är National Rail och innefattar bland annat ett gemensamt biljettsystem för de olika privata aktörerna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Londons pendeltåg
• London Overground
• Londons tunnelbana