London Overground – Wikipedia

London Overground
Allmänt
Plats	Storlondon och Hertfordshire, England
Antal linjer	9
Antal hållplatser	112
Antal passagerare	189,6 miljoner/år[1]
Organisation
Invigd	2007
Ägare	Transport for London
Trafikoperatör	Arriva Rail London
Tekniska fakta
Längd	167[2] kilometer
Spårvidd	1 435 millimeter
Elektrifierad	Ja
Matning	Kontaktledning Strömskena
Linjekarta

London Overground (även förkortat: the Overground) är varumärket för de pendeltågslinjer i London med omnejd som drivs av Transport for London. Systemet grundades 2007 och tog då över Silverlinks linjer i London. Numera finns London Overground i stora delar av staden samt i grevskapet Hertfordshire. London Overground trafikerar 112 stationer på 9 olika linjer. Pendeltågslinjerna fungerar som ett komplement till tunnelbanan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den 20 februari 2006 meddelade Department for Transport att Transport for London skulle ta över förvaltningen av Silverlinks linjer i London. Det inkluderade North London Line, West London Line, Gospel Oak to Barking Line och Watford DC Line. Att det nya pendeltågsnätet skulle kallas för London Overground meddelades den 5 september 2006 samtidigt som man bekräftade att en utbyggd East London Line skulle inkluderas i systemet. Den 11 november 2007 överfördes linjerna officiellt från Silverlink till TfL. Den 27 september 2009 öppnades stationen Imperial Wharf på West London Line mellan West Brompton och Clapham Junction.

East London Line blev en del av London Overground den 27 april 2010 när fas 1 av utbyggnaden var färdigställd.^[3] Den tidigare tunnelbanelinjen hade byggts ut i nordlig riktning från Whitechapel till Dalston Junction samt söderöver till Crystal Palace och West Croydon. Linjen mellan Dalston Junction och Highbury & Islington öppnade den 28 februari 2011. Nästa tillägg skedde den 9 december 2012 när sträckan mellan Surrey Quays till Clapham Junction på South London Line var färdigbyggd.

Den 31 maj 2015 togs Lea Valley Lines och Romford–Upminster Line över av TfL från Greater Anglia.^[4]

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linjer i London Overground

Linje	Första delen öppnad	Infogad i Overground	Längd (km)	Stationer
North London Line	1846	2007		23
West London Line	1844	2007		6
Gospel Oak to Barking Line	1981	2007	22,1 km	12
Watford DC Line	1922	2007		19
East London Line	1869	2010		23
South London Line	1862	2012	13,7 km	10
Lea Valley Lines	1839	2015		31
Romford–Upminster Line	1893	2015	5,4 km	3

Bilder[redigera | redigera wikitext]

• 
  Nya stadsbanebron över Shoreditch High Street, London Overground.
• 
  Tåg på London Overground.
• 
  Inredningen i en vagn.
• 
  Stationen Barking Riverside.

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Londons pendeltåg
• Docklands Light Railway

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, London Overground, 19 februari 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör London Overground.
  Bilder & media
• Officiell webbplats

v • r London Overground Linjer West London line · North London line · Watford DC line · Gospel Oak to Barking line · East London line · South London line · Lea Valley lines · Romford–Upminster line

v • r Transport for London London Underground · London Overground  · Elizabeth line · Docklands Light Railway · London Tramlink · London River Services · London Buses