Lockheed Constellation – Wikipedia

Lockheed Constellation
C-69, militärversionen av Constellation
Beskrivning
TypPassagerarflygplan
Besättning5
Första flygning9 januari 1943
I aktiv tjänst1943 – 1990
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Corporation
Antal tillverkade856
Data
Längd35,42 meter
Spännvidd38,47 meter
Höjd7,54 meter
Vingyta153,7 m²
Tomvikt36 150 kg
Max. startvikt62 370 kg
Motor(er)4 × Wright R-3350 Duplex-Cyclone
Prestanda
Max. hastighet607 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
8 700 km
Max. flyghöjd7 620 meter
Stigförmåga8,23 m/s
Motoreffekt/vikt:0,155
Vingbelastning428 kg/m²
Lastförmåga
Kapacitet62–95 passagerare
Ritning

Lockheed Constellation, även känt som ”Connie”, var ett fyrmotorigt propellerdrivet passagerarflygplan, som byggdes av Lockheed Corporation mellan åren 1943 och 1958 i Burbank, Kalifornien.

Sammanlagt tillverkades 856 plan i fyra olika utföranden, samtliga lätt igenkännbara med tre stjärtfenor och en elegant, delfinliknande kropp. Constellation användes av flera större flygbolag men användes också av det amerikanska flygvapnet. Det användes i luftbron till Berlin och även som presidentplan av Dwight D. Eisenhower.

Flygbolag som flugit Lockheed Constellation[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia.