Lena Johannesson – Wikipedia

Lena Johannesson, född 20 februari 1945 i Kalmar, är en svensk professor i konstvetenskap.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Hon disputerade i Uppsala 1982 och blev docent där 1983. Hon var 1988-1996 professor i visuell kommunikation vid Linköpings universitet och under åren 1996-2010 professor i konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet. Lena Johannesson har haft otaliga nationella och internationella expert- och förtroendeuppdrag vid skilda lärosäten och forskningsråd, bl.a. som ordförande i estetiska beredningen på dåvarande HSFR (numera VR) och ledamot i Riksbankens Jubileumsfond, Helsinki Collegium med mera. Hon invaldes 1996 i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället (KVVS), där hon var den första kvinnliga ordföranden (2004), och är sedan 1997 ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur i Uppsala (GAA). Tillhör sedan 1996 styrelsen för Ellen Keys Stiftelse Strand och var ledamot av Nationalmusei styrelse i två mandatperioder.

Med sin inriktning på de reproduktiva konstarterna, den massproducerade och instrumentella bildens sociokulturella roll samt på bild- och konstteoretiska problem inom den europeiska konst- och folkkulturen, har Johannesson bidragit till empirisk och teoretisk breddning av den svenska och skandinaviska konstvetenskapen och bildforskningen. Hon fick sitt vetenskapliga och publika genombrott med Den massproducerade bilden. Ur bildindustrialismens historia (1978, 1987), som med kulturantropologiska perspektiv behandlar det moderna bildsamhällets framväxt under 1800-talet. Denna gravyr- samt mediehistoriska inriktning följdes upp med doktorsavhandlingen Xylografi och pressbild. Bidrag till trägravyrens och till den svenska bildjournalistikens historia (1982) och har återkommande varit ett bevakningsfält i Johannessons forskning. Studier om franska revolutionens subversiva bildkultur (1987) och om det tidiga 1800-talets antisemitiska bildsatir (1988) hör dit, liksom undersökningar av den radikala tidnings- och bildkulturens ideologiska semiotik som i uppsatsen ”Funkis utan hus. Om den grafiska funktionalismen och arbetarrörelsens publicistiska formspråk.” (2007) Johannesson har medverkat i en rad publikationer om bland annat affischkonst, karikatyr, tecknade serier etc. och var utställningskommissarie för den första större utställningen om svenska serier, ”Serier för alla” på Nationalmuseum 1979. Med boken Gerd Miller, illustratör - eller Hon som ritade 50-talet (1995) gjorde hon en närstudie av en tidnings- och modetecknares karriär i efterkrigstidens ungdomskultur, en av flera studier i den kvinnliga konstnärens professionshistoria. Johannesson har uppmärksammats internationellt för sin kartläggning av den tidigare okända relationen mellan Ellen Key och arkitekten Frank Lloyd Wright.

I essäsamlingen Mörkrum & transparens. Studier i europeisk bildkultur och i bildens historiska evidens (2001), vari bl.a. ingår studier av Charles Darwins vetenskapliga bildpraktik, har hon ingående diskuterat bildmediets epistemologi och teoribildningen kring bildens historiska källvärde, temata som återkommer i flera andra studier kring den instrumentella bilden och vetenskapliga illustrationen. Fotokonst och genusforskning stod i centrum i forskningsantologin Women Photographers – European Experiences i samarbete med Hasselblad Center i Göteborg (2004). Mediespecifika frågeställningar aktualiserades även i boken Akvarellstudier. Om mediet, historien och myterna i ett projekt tillsammans med Nordiska Akvarellmuseet. (2008). Johannesson var huvudredaktör för handboken i konsthistoria för universitetsstudier, Konst och visuell kultur i Sverige, I-II (2007). Tillsammans med statsvetaren Erik Amnå fick hon 1998 i uppdrag av Demokratiutredningen att analysera demokratins estetiska ramar, vilket resulterade i Demokratins estetik (1999). Det etnologiska intresset för den oformulerade estetikens spelrum i dagens samhälle låg bakom uppsatsen ”Kyrkan runt kyrkan. Om kyrkogårdens konst och kult”, som studerar svenska gravvårdar, ett sedan länge förbisett forskningsfält (1996).

Johannesson har utöver ovannämnda projekt lett en rad tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Däribland om den frikyrkliga kulturtraditionen tillsammans med statsvetaren Erik Amnå samt sociologer, teologer, pedagoger, språkforskare och etnologer, vilket 1993 slutredovisades med forskarantologin Tro mot tradition. Om den frikyrkliga identiteten. Tillsammans med pedagogen Birgitta Qvarsell samt sociologer och religionsforskare genomfördes ett projekt om Lätt Läst-boken, publicerat i Den olydiga boken. Om lättläst-bokens kommunikativa rum (1995), vari Johannesson skrivit om bildreception, typografi och bokillustration. 2007 avslutades delprojektet Myt, bild, symbol inom den mångvetenskapliga HSFR-satsningen Arbetarrörelsen och språket med volymen Arbetarrörelse och arbetarkultur. Bild och självbild och i detta sammanhang analyserades bl.a. 1920- och 30-talens publicistik, affisch- och reklamkultur med ingående analyser av tidskrifter som Spektrum, fönstret, Folket i bild och Morgonbris.

Johannesson har publicerat lyrik och var som student engagerad i skilda unglitterära kretsar, vilket man kan läsa om i ”Slumpens eller mina cirklar. Koncentriskt eller excentriskt kring Litteraturklubben som ungdomsarena.” (2011)

Hon är ledamot av Gustaf Adolfs Akademien.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Den massproducerade bilden. Ur bildindustrialismens historia, Stockholm 1978.
  • Folklig och kommersiell konst (Red. B. Jacobsson- L.Johannesson - A.Johnson - O.Sjögren), Stockholm 1980.
  • Xylografi och pressbild. Bidrag till trägravyrens och till den svenska bildjournalistikens historia, diss., Uppsala 1982
  • “’Schene Rariteten’. Antisemitisk bildagitation i svensk rabulistpress 1845-1865”, Judiskt liv i Norden, (Red. G.Broberg-H.Runblom-M.Tydén), Uppsala 1988
  • ”Jo-jon, David och madame Tussaud. Notiser kring den franska revolutionens bildvärld.”, Franska revolutionen – bilder och myter¸(Red. R. Ambjörnsson – S. B. Ek et al), Stockholm 1989
  • ”From Peasant to Proletarian. ’Common man as a Motif in the Satirical Art of Swedish Illustrated Weeklies, 1840-1866”, KVAA 1989
  • Tro mot tradition. Om den frikyrkliga identiteten, (Red. E.Amnå– L.Johannesson), Stockholm 1993
  • Den olydiga boken. Om lättläst-bokens kommunikativa rum (red. L.Johannesson - B. Qvarsell), Linköping 1995.
  • Gerd Miller, illustratör - eller Hon som ritade 50-talet, Stockholm 1995
  • ”Ellen Key, Mamah Bouton Borthwick and Frank Lloyd Wright. Notes on the Historiography of Non-existing History”, NORA 2/1995
  • ”Kyrkan runt kyrkan. Om kyrkogårdens konst och kult”, Kyrka i bruk, Linköping 1996
  • Demokratins estetik (Red. E. Amnå – L.Johannesson), SOU 1999:129
  • Mörkrum & transparens. Studier i europeisk bildkultur och i bildens historiska evidens, Stockholm 2001
  • Women Photographers – European Experiences (Eds. L. Johannesson - G. Knape), Göteborg 2004
  • “Bilder som inte syns. Våldets efterbilder”, Våld: representation och verklighet (Red. E. Österberg – M. Lindstedt Cronberg), Lund 2006
  • Arbetarrörelse och arbetarkultur. Bild och självbild. (Red. L Johannesson – U. Kjellman – B. Skarin Frykman), Stockholm 2007
  • Images in Arts and Sciences, Göteborg 2007
  • Konst och visuell kultur i Sverige, I-II, (Red.) Stockholm 2007
  • Akvarellstudier. Om mediet, historien och myterna, (Red. L. Johannesson – B. Nordal), Göteborg 2008
  • ”Slumpens eller mina cirklar. Koncentriskt eller excentriskt kring Litteraturklubben som ungdomsarena”, Spegel. Uppsala studenters litteraturklubb (betraktad på visst avstånd), (red. I. Lemhagen – L. Rydquist), Uppsala 2011.
  • "Fougstedts: familjen och sakligheten", Stockholm 2016.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Som ung tog Lena Johannesson realen som privatist i den realskola prästen Erik Norrman byggde upp i hemsocknen Björkvik. Erika Cyrillus har skrivit om denna realskola i boken Prästens skola: Björkviks realskola 1943-1970 (1992), där Lena Johannesson intervjuas liksom andra tidigare elever vid skolan - bland dem dirigenten Gustaf Sjökvist, psykologiprofessorn, idrottspsykologen och avslappningsexperten Lars-Eric Uneståhl, professorn i biologi vid Nobelinstitutet Arne Holmgren med flera.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]