Kyotos tunnelbana – Wikipedia

Ett tunnelbanetåg från Kyotos tunnelbana på Kintetsus Naralinje.
Karta över Kyotos tunnelbana.
Samtrafik med privata järnvägsbolag markerat med grå linjer.

Kyotos tunnelbana har två linjer, den nord-sydliga Karasumalinjen öppnad 1981 - 1997 och den väst-östliga Tozailinjen öppnad 1997 - 2008. Systemet har ända från början byggts med tanke på att möjliggöra samtrafik med omgivande pendeltågsoperatörer och är därför byggts med normalspår 1435 mm spårvidd och 1500 V likströmsmatning. 1997 öppnades samtrafik mellan Tozailinjen och Keihans Keishin-linje till Hamaotsu. Sedan 2000 kan man åka från tunnelbanan ända till Nara med Kintetsu som har genomgående trafik.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kyoto var den första staden i Japan med kommersiell elektrisk spårvagnstrafik som öppnade 1895. Den drevs av ett kommersiellt bolag men överfördes senare till staden.[1] En tunnelbana började byggas 1974 för att ersätta spårvagnssystemet. Bygget försenades och den sista spårvagnslinjen lades ner 1978 utan att tunnelbanan invigts vilket ledde till stora trafikstockningar i staden. 1981 öppnades den första delen av tunnelbanan, Karasumarulinjen mellan Kitaoji och Kyoto station.[1] Den senaste utbyggnaden öppnades för trafik 16 januari 2008.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]