Kvanne – Wikipedia

Kvanne
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteKvannesläktet
Angelica
ArtKvanne
A. archangelica
Vetenskapligt namn
§ Angelica archangelica
AuktorL.
Synonymer
Archangelica archangelica (L.) H.Karst.
Archangelica officinalis Hoffm.
Selinum archangelica (L.) Vest
Underarten A. a. subsp. archangelica:
Angelica archangelica subsp. norwegica (Rupr.) Nordh.
Angelica archangelica var. norwegica (Rupr.) Rikli
Angelica archangelica var. sativa (Mill.) Rikli
Angelica commutata (C.A.Mey. ex Rupr.) M.Hiroe
Angelica discocarpa (Fr.) M.Hiroe
Angelica intermedia Schult.
Angelica major Gilib.
Angelica norwegica (Rupr.) Nyman
Angelica officinalis Moench
Angelica procera Salisb.
Angelica sativa Mill.
Archangelica commutata C.A.Mey. ex Rupr.
Archangelica discocarpa Fr.
Archangelica littoralis C.Agardh ex DC.
Archangelica norwegica Rupr.
Archangelica officinalis var. littoralis (C.Agardh ex DC.) Alef.
Archangelica officinalis subsp. littoralis (C.Agardh ex DC.) Dostál
Archangelica officinalis monstr. phyllomana Lange
Archangelica officinalis var. sativa (Mill.) Alef.
Archangelica officinalis var. silvestris Alef.
Archangelica sativa (Mill.) Besser
Archangelica slavica G.Reuss
Archangelica spuria Wahlenb.
Ligusticum angelica Stokes
Underarten A. a. subsp. litoralis:
Angelica archangelica var. litoralis Wahlenb.
Angelica litoralis (Wahlenb.) Fr.
Angelica sylvestris var. litoralis (Wahlenb.) Hartm.

Kvanne (Angelica archangelica) är en tvåårig ört tillhörande familjen flockblommiga växter. Plantan har ofta en stark lukt, i synnerhet underarten strandkvanne. Båda underarterna har grova rötter och upprepat sammansatta blad där småbladen är grovt sågade. Stjälken är ihålig, slät och kan ofta ha en rödaktig ton. Under plantans första år har den inga blommor utan endast blad som växer mer eller mindre direkt ifrån marken. Det är först under plantans andra år som den når sin fulla höjd och de blekgröna blommorna slår ut.

Underarter och varieteter[redigera | redigera wikitext]

Arten är mångformig och ett flertal underarter kan urskiljas. Hybrider mellan underarterna är ganska vanligt.

  • Fjällkvanne (subsp. archangelica) – den känns igen på att dess blomskaft är ungefär lika långa som svepebladen. Fjällkvanne växer i Nordens fjälltrakter och blommar en månad senare än strandkvanne, mellan juli och augusti. Den är ganska vanlig och påträffas vid våt, rikare sand- och torvmark exempelvis bäckkanter, kallkällor, videsnår, rasbranter, ängar och älvstränder. Finns även som odlad som senare blivit förvildad. Fjällkvannen blir mellan 50 och 100 centimeter hög, stjälken är upptill oftast kal. Den har blad med grovsågade småblad som har nedlöpande bas. Blomflockarna är klotformiga och grönaktiga, då de blommar mellan juli och augusti, med 20 till 40 kala strålar.
  • Grönsakskvanne (subsp. majorum) – underarten förekommer inte vild utan har uppstått i kultur i Norge. Den är inte allmänt erkänd.
  • Strandkvanne (subsp. litoralis) – den känns igen på att dess blomskaft är dubbelt så långa som dess svepeblad. Den förekommer i norra Europa och i Norden växer den längs hela kusten, men är mera sällsynt längs svenska norrlandskusten än motsvarande kuststräcka på finska sidan. Den blommar mellan juni och juli. Innan strandkvanne har vuxit till full storlek, och då man jämför endast vegetativa karaktärer, så kan den möjligen förväxlas med strandloka (Ligusticum scothicum).
  • subsp. himalaica – förekommer i Himalaya.

Användningsområde[redigera | redigera wikitext]

Kvanne har tidigare använts som medicinalväxt, krydda och har även kanderats som konfektyr. Både Olav Tryggvasons saga och den norska Gulatingslagen skriver om så kallade "kvannehagar", fält där kvanne redan kring år 1100–1200 odlades för användning antingen i matlagning eller som medicinalväxt. Kvanne har haft en mycket stor betydelse som föda och var tillsammans med lök en av de första växter som odlades i Norden.[källa behövs] De norrmän som befolkade Island, Färöarna och Grönland förde med sig kvanne, som nu växer vild eller förvildad över stora delar av dessa öar.

I de isländska lagarna skyddas kvanne på samma sätt som bärande träd i svensk lag. I danska och svenska källor förekommer den däremot sparsamt. I svenska skriftliga källor omtalas den första gången hos Peder Månsson på 1520-talet. Den förekommer under namnet Angelica i Henrik Harpestrengs Liber Herbarum på latin, men omnämns inte i hans danskspråkiga arbeten. På fornnorska kallas arten hvønn. Namnet kvanne finns inte belagt i svenskan förrän i Carl von Linnés Flora Dalecarlica 1734.[1]

Kvanne ger likörerna Chartreuse och Bénédictine deras karaktäristiska smaker[2]. Kvannens rötter och frön används ibland vid framställningen av absint[3]. Ända sedan början av 1600-talet och även idag odlas kvanne i Marais Poitevin, nära staden Niort i det franska departementet Deux-Sèvres. Kvanne har även använts för att smaksätta spritdrycker. Kvanne kan även beredas till substitut för tobak.

I svensk folkmedicin användes roten från kvanne som botemedel mot många olika sjukdomar och man menade att den till och med kunde bota lungsot. Man ansågs erhålla skydd mot smitta om man höll en bit torkad rot mellan tänderna och samma metod användes även för att lindra hosta.[4]

Artens namn[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare klassificerats som Archangelica officinalis (av Franz Georg Hoffmann) samt som Angelica officinalis. Artepitetet archangelica kommer ifrån det grekiska ordet arkhangelos som betyder ärkeängel. Detta artepitet valdes eftersom enligt en myt skulle ärkeängeln Gabriel (ängel) ha förordat kvanne som medicinalväxt. På engelska kallas den oftast för Garden Angelica, men både Holy Ghost och Wild Celery används synonymt vilket också reflekterar myterna kring arten samt dess användningsområden.

sydsamiska kallas fjällkvanne faatnoe eller batske och på nordsamiska kallas växten för bosku eller påsko.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, Inger Larsson s. 75
  2. ^ The Plant-Book (andra upplagan). Mabberley, D. J. 1997 Cambridge University Press. ISBN 0-521-41421-0.
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 november 2011. https://web.archive.org/web/20111112081149/http://wormwoodsociety.flannestad.com/texts/debrevans_98_107.pdf. Läst 26 augusti 2010. 
  4. ^ Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 147.

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]