Kungsfasan – Wikipedia

Kungsfasan
Status i världen: Sårbar[1]
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteSyrmaticus
ArtKungsfasan
S. reevesii
Vetenskapligt namn
§ Syrmaticus reevesii
Auktor(Gray, 1829)
Utbredning

Kungsfasan[2] (Syrmaticus reevesii) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar.[3] Den är ursprungligen endemisk för Kina, men en frilevande population har också etablerats i Frankrike och Tjeckien. Den naturliga populationen är liten och fragmenterad, så pass att den är upptagen på IUCN:s röda lista för hotade arter, i kategorin sårbar (VU).

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kungsfasanen är en stor och brunspräcklig fasan som är lätt att känna igen på hanens extremt långa stjärt som mäter hela 1,5 meter. Vidare har den vitt huvud med ett svart band från näbben till nacken samt en vit fläck under ögat.[4] Honan är förutom den mycket kortare stjärten jämnstor med hanen (75 centimeter i kroppslängd) och anspråkslöst tecknad i brunt med svart krona, gulbrunt ansikte och gråbrun bandad stjärt.

Närbild på hanens huvud.
Hona.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Under häckningssäsongen avger hanen olika ljusa trumpetande och tjirpande läten och slår liksom fasanen sina vingar, ljud som kan höras ganska långt.[5] Kontaktljud mellan individer i flock är mjuka "pu pu pu".[6]

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Kungsfasanen beskrevs taxonomiskt av John Edward Gray 1829. Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Reeves (1774–1856), engelsk teinspektör vid Brittiska Ostindiska Kompaniet i Kina 1812–1831 tillika naturforskare och samlare av specimen.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i låglänta lövskogar i nordliga centrala Kina.[3] En förvildad frilevande population förekommer även i Frankrike och i Tjeckien (norra och centrala Mähren).[8] Ett antal förvildade individer förekommer även i södra Sverige där den första observationen gjordes 2015.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kungsfasanen påträffas i olika typer av skogsmiljöer i ett område där nordöstra Kinas tempererade skogstyp möter södra Kinas subtropiska skogar. Den ses huvudsakligen i ekskogar, oftast med tätt lövverk och sparsamt med undervegetation, men förekommer även i barrskog och buskmarker. Arten verkar även använda sig av intilliggande jordbruksmark.[1]

Fågeln lägger ägg från slutet av mars och framåt. Honan ruvar ensam äggen.[9]

Ägg av kungsfasan.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar (VU).[1] Den har en liten fragmentiserad population som minskar på grund av habitatförlust och jakt. Världspopulationen uppskattas till mellan 3000 och 5000 individer, men den kan vara mer talrik.[1] Den förvildade populationen kategoriseras på vissa håll som invasiv eftersom den är en konkurrenskraftig och starkt revirhävdande fågel som kan utgöra ett hot mot andra fågelpopulationer.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2018 Syrmaticus reevesii . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 423. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Moynihan, M. (1995). Social structures and behavior patterns of captive and feral Reeves' Pheasants Syrmaticus reevesi in France. Alauda. 63(3): 213-228.
  6. ^ Madge, S., P. McGowan, and G. M. Kirwan (2002). Pheasants, Partridges and Grouse, including Buttonquails, Sandgrouse and Allies. Christopher Helm, London, UK.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 45. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Qiu Yang; Zhang Zhengwang. 2010. The breeding behaviour and nest success of Reeves' Pheasant (Syrmaticus reevesii) in central China. Newsletter of China Ornithological Society 19(1): 26-27.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]