Kungariket Jemen – Wikipedia

Kungariket Jemen
	Kungariket Jemen
	المملكة المتوكلية اليمنية Al-Mamlakah Al-Mutawakkilīyah Al-Yamanīyah (arabiska)
Flagga	Vapen
Huvudstad	Sanaa (1918–1948); Taiz (1948–1962)
Språk	Arabiska
Religion	Shiaislam
Statsskick	Absolut monarki
Bildades	30 oktober 1918 ;
Upphörde	26 september 1962 ;
Areal	195 000 km² (1962);
Valuta	Rial
Landskod	+967
Idag del av	Jemen

Kungariket Jemen (arabiska: المملكة المتوكلية اليمنية Al-Mamlakah Al-Mutawakkilīyah Al-Yamanīyah) var åren 1918-1962 en statsbildning (imamat) belägen vid Röda havet i norra delen av nuvarande Jemen. Huvudstad var Sanaa, från 1948 Taiz. Staten gränsade i söder mot det brittiska Adenprotektoratet, i övrigt mot Saudiarabien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Imam Yahya, ledare för de shiaislamska zayditerna, erkändes 1918 som härskare över det nu från Osmanska riket fria Jemen. I en kort konflikt 1934 med Ibn Sauds växande rike kom Jemen i starkt beroende av Saudiarabien.

Yahya mördades i februari 1948 av upprorsmän och efter strider med dessa utropades Yahyas äldste son Ahmad bin Yahya till imam av Jemen i mars 1948. Dennes son Muhammad al-Badr var en kort tid Jemens kung fram till statskuppen 1962.

Jemen var med och bildade Arabförbundet 1945, och gick med i FN den 30 september 1947.

Statskupp[redigera | redigera wikitext]

En statskupp utfördes den 26 september 1962 av den republikanska ledaren, Abdullah as-Sallal, som avsatte den nye imamen al-Badr och förklarade Jemen som en republik, Arabrepubliken Jemen, under hans ordförandeskap. Imamen flydde till saudarabiska gränsen.