Klas Pontus Arnoldson – Wikipedia

Klas Pontus Arnoldson Mottagare av Nobels fredspris
Född27 oktober 1844
Göteborg
Död20 februari 1916 (71 år)
Stockholm
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
NationalitetSverige Svensk
Medborgare iSverige
SysselsättningPublicist, polikter
Befattning
Andrakammarledamot, Södertörns domsagas valkrets (1882–1887)[3][4]
Känd förGrundare av Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Politiskt parti
"vänstern" ()[5]
Utmärkelser
Nobels fredspris (1908)[6][7]
Redigera Wikidata
K.P. Arnoldsons grav på Norra begravningsplatsen, Solna.

Klas Pontus Arnoldson, född 27 oktober 1844 i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg,[8][9] död 20 februari 1916Lidingö,[10] var en svensk publicist, pacifist och politiker, riksdagsledamot (andra kammaren) 1882–1887 samt mottagare av Nobels fredspris 1908.

Arnoldson grundade Svenska freds- och skiljedomsföreningen 1883. Han har en gata uppkallad efter sig i Tumba, K P Arnoldsons väg och även en minnesskylt vid Segersjön i Uttran, Tumba.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Klas Pontus Arnoldson var son till musikern och logevaktmästaren Olof Andersson (f. 1801 [11][12]) och hans hustru Inga Charlotta Hagbom von Seth (1803–1869 [9][12][13][14][15]). Efter gymnasiet tog han tjänst vid järnvägen och var från 1871 stationsinspektor i Tumba. Han blev i unga år frikyrklig och radikal, och skrev artiklar i den andan samt blev redaktör för Nordiska dagbladet 1870 och Sanningssökaren.[16] Tillsammans med Fredrik Bajer var han verksam i det skandinavistiska samfundet Nordiska fristats-samfundet, som sökte bilda en skandinavisk federation med nationella självstyren.

Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1882–1887 för Södertörns domsagas valkrets och var i riksdagen partilös, med undantag för riksdagen 1886 då han tillhörde vänstern. Som riksdagsman drev han frågor om religionsfrihet, allmän rösträtt och svensk neutralitetspolitik. Han var starkt influerad av den moderna folkrätten och dess fredssträvan, varför han 1883 bildade Svenska freds- och skiljedomsföreningen, där han blev sekreterare. I synnerhet i Norge fick hans idéer genomslag, och han var en stark röst för Norges självständighet 1895 och 1905.

KP Arnoldsons minnesskylt vid Segersjön, Uttran. Här tillbringade KP Arnoldson mycket av sin lediga tid under perioden då han arbetade som stins i Tumba. 59°11′48.83″N 17°48′14.34″Ö / 59.1968972°N 17.8039833°Ö / 59.1968972; 17.8039833

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Karolinen och hans ättlingar. Örebro. 1868. Libris 1571475 
  • Maria Magdalena: fredsberättelse. Stockholm: Bohlin. 1903. Libris 1725970 
  • Fjärrbilder: sökaren från Atén. Väktaren i Rom. Herdinnan vid Magdala. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1912. Libris 1631016 

Varia[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Artikel i Svenska män och kvinnor del 1, Albert Bonniers förlag Stockholm 1942
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 220

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arnoldsson, KLAS PONTUS, Svenskagravar.se, läs online, läst: 10 april 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sten nr 88 – KP Arnoldson, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 4 juni 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Klas Pontus Arnoldson, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 220, Arnoldson i Liljeholmen, K Pontus, läst: 1 februari 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 220, Q192618,Arnoldson i Liljeholmen, K Pontus, läst: 1 februari 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ The Nobel Peace Prize 1908 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 7 maj 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 7 maj 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13180/C/7 (1837-1844), sid. 614 Bildid: A0007180_00311
  9. ^ [a b] Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Personalförteckningar, SE/GLA/13180/A I a/3 (1829-1883), sid. 21
  10. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Arnoldsson, Klas Pontus
  11. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/GLA/13180/B/2 (1795–1828), sid. 210
  12. ^ [a b] Göteborgs Domkyrkoförsamling E:4 (1828–1837) (AID: v33879.b41, NAD: SE/GLA/13180)
  13. ^ Hangelösa AI:4 (1816–1832), sid. 172
  14. ^ Lidköpings församlingars kyrkoarkiv, Inflyttningslängder (inkl. utflyttningslängder), SE/GLA/13330/B I/1 (1816–1845), sid. ? (SVAR Bildid: C0051499_00046)
  15. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/GLA/13180/B/2 (1795–1828), sid. 222
  16. ^ Inga Sanner: En stad i ljus och mörker. Stockholm 1870–1900. I "Den skapande staden, red. Erland Sellberg, s. 301

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 239-243. Libris 7684 
  • Lettevall, Rebecka (2002). ”Klas Pontus Arnoldsons bild av freden”. Lärdomens bilder : festskrift till Gunnar Broberg (2002): sid. 177-[189] : ill..  Libris 8603886
  • Magnusson, Leif (1988). Fredskämpen: en bok om Klas Pontus Arnoldson : den förste svensk som fick Nobels fredspris. Tumba: Stift. Sveriges invandrarinstitut och museum. Libris 7793631. ISBN 91-971176-0-9 
  • Mårald, Bert (1990). Klas Pontus Arnoldson - bortglömd fredspionjär. Stockholm: Nordisk tidskrift. Libris 1310501 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]